En liten dikt
Jag vågar inte titta men måste.
Vågar jag se det här.
När ditt namn nämndes kände jag en kall våg.
Vågar jag se det här och höra dina ord igen.
En person som givit mig insikt på kort tid.
Eller har det alltid funnits en som du i min närhet.
Ditt ansikte är likt det närmaste man kan komma den ängeln.
Med brister som står ut ur mängden.
Du klär av dig inför alla men just för mig.
Känns som att du klär av mig också.
Känns som att du gräver ur det .
Jag kan inte stå emot då din mentala styrka över mig finns där.
Och oavsett anar jag att det alltid kommer vara så.
Men jag lyssnade och såg.
Jag lyssnade och iakttog dina ögon samt din mun.
Du knäppte med fingrarna som alltid.
En nervös liten blick då och då ned i marken.
En liten röst som jag känner igen bakom allt mystiskt.
Det mystiska är borta nu och där med andas jag ut .