For today.
Klockan är någon stans vid tolv skulle jag gissa på.
Har inte ens kollat tiden idag, vet bara när jag ska åka hem.
Alltid är det samma känsla, åka hem till något jag inte vet vad.
Strula med papper och fara på möten, och det känns kasst att lämna den man älskar för det.
Jag är både det ena och det andra i folks ögon men faktumet att jag faktiskt älskar någon slår dem inte.
Och ibland känns det inte ens som man når fram dit själv, därför jag är på alla möjliga humör stämningar till och från.
Klart inte det roligaste för någon inte speciellt avslappnande heller, idag vaknade jag vid nio ungefär, lite kaffe men fortfarande för lite.
Två veckors tid hemma i nästet igen, åker med flyget som går halv nio i kväll, är ett tag kvar.
Men jag får bara inte så mycket ork att göra saker som jag önskar, det blir som en bedövning hela dagen av att veta hur känslan blir.
Och man sitter mest och tar det lugnt, går några rundor ut på balkongen för att känna den mjuka vinden på dagarna, innan mörkret faller och kylan tränger på.
Har med mig några filmer hem som älskling har bränt åt mig, det känns bättre en att åka hem utan något att göra, inte för att jag kan sitta och nöta filmer dagar som nätter.
Men kvällarna är ju värst för min del och då kan det vara bra med filmer eller dylikt för tv har jag.