Tankar och dikter

Klockan är runt två eller tre på natten, och sitter uppe kan inte sova.

Inget nytt och inget gammalt, periodvis har det vart så hittills.

Jag vet inte egentligen vad man ska skriva, allt är så typiskt kaotiskt i mitt liv och allting måste blir bra för att kunna ha en chans. Men som vi alla vet sker ju inte det på en dag i mitt liv.

Något bra ”råd” som någon föreslagit kanske hjälper det eller inte, men hoppas gör man ju alltid.

Jag och älskling ska ta en paus på ett litet tag för att båda ska hinna ikapp och jag måste hitta hem till mig själv först.

Jag är och kan vara väldigt egen det har nog dom flesta insätt som läst min B-logg, jag är ingen skit med flit eller så, jag kan vara väldigt snäll och omtänksam, bara det att när allt det här är klarare i mitt liv kan jag ta större steg.

Dock är det med älskling jag vill leva ingen bättre har jag nog mött, så jag vill fortfarande hålla kontakten och träffas vid ett bra tillfälle igen.

Jag har vad vi kallar både kontrollbehov och annat en del av min Asperger framför allt min beroende personlighet inget nytt heller, dom flesta lär sig snabbt liksom drar lika omgående känns det som.

Jag vet att mitt sätt att vara inte kanske kommer att förändra i allt, men till det bättre bara jag har något att kämpa för som sagt ett mål, just nu hänger det målet på en skör tråd.

Det här med pauser brukar göra saker värre, men jag känner att det är tvunget för båda att tänka genom en gång för alla, egentligen skulle detta ha inträffat en gång tidigare för vi samtalade om det i somras.

Men då gick jag inte med på det alls dum som jag var, ja jag tänkte själviskt i det läget.

Och nu sitter vi här ändå i det med pauser och att ge tid att förstå kanske få en lite stadigare grund.

Jag vet bara inte känslan av närheten är det svåraste, och alla tänker jaa nu kan vi springa direkt och rädda de två sköra personerna, stopp ett tag vi har en break menas inte att man springer mellan lakanen för det, det här gäller så länge vi har överenskommet.

Jag litar på att vi båda talar om för varandra när det verkligen är över när det gäller en relation.

Jag älskar Jess och det är en mycket bra person som jag trots kaos och tjafs ibland litar på, men min ångest attacker är inte att leka med och det vet dom flesta som känner mig något så där.

Min oro och allt har inte vart för inte tro mig, dock kanske vi skenade på lite väl båda två.

Jag hade oro för att detta skulle ta för mycket plats i våran relation just nu och stöta bort det eventuella som kan bli, jag hatar den här utredningen ärligt talat!

Mycket har cirkulerat runt halva mitt liv, jag vet att jag vart egen men allt började för några år sen.

Jag led i ett dåvarande förhållande där jag faktiskt blev misshandlade vilket ledde till att arbetsförmedlingen tog upp kontakt med en arbetsterapeut, där började kaoset riktigt.

Jag ansågs vara ett offer som alltid och i stället för att hjälpa mig tillbaks vid skolan eller praktik fick jag ingå i utredning.

Vilket har sina konsekvenser naturligtvis, vissa tycker det är bra att jag äntligen får veta?

Om det ens stämmer för vem som kan få stämpel, och ibland blir det till och med fel diagnoser idag.

Men som jag berättat förut är inte det här första gången saker hänger upp sig i mitt liv på grund av utredningar och psykologer de har tagit del av mitt liv så länge jag kan minnas.