Labbråttor
Jag sitter här vid datorn och funderar, dricker mitt morgon te i ställe för kaffe.
Samtidigt snackar jag med lite folk och blir plötsligt jätte irriterad, när man kommer in på samhället och vård hit och dit, då brister det för mig.
Det är inte så lätt som det låter att bara köra på dom, de är landsting och instanser som man inte bara kan slå sig fram genom, en del tror att det funkar att göra så.
Har själv fått höra hur en del slagit sönder saker för att komma åt läkare etc.
Eller prövat taktiken att vara högröstade och skälla, grejen är att det är den diplomatiska samtals iden de där instanserna funkar genom.
Kan man tala diplomatisk t och vet regler efter böcker så går det inte att köra över, men det är inte alltid som man tänker när man mår skit att ta med sig regel lexikon till instanserna.
Utan svaret blir ilska om man väntat på något för länge, som de rent av bara ignorerat.
En del jag pratar med säger att dom får vård redan nu, mediciner skrivs ut och diagnoser samt behandling påbörjas innan de ens fått något svar?
Jag tänker hur kan då jag ha fått utredas i minst två år eller mer, om man räknar med alla de 13 läkare som försökt enats om vad problematiken vart genom alla år, så förstår inte jag på vilket sätt andra kan få sina utredningar genomförda på 3 månader vilket en del får.
Är det säkra tester och svar då eller har de bara sprungit genom i stället och gjort allt för att bli av med patienterna tänker jag?
Eller är det jag som är labb råtta för psyk i så många år som det faktiskt tagit att få svar.
Man känner sig orättvist behandlad, en del tycker att jag klarar mig utan medicin själv anser jag inte det.
Min panik ångest är rätt grov och även om jag får terapi för det, har jag föreslagit medicin på ordination sen ett bra tag tillbaks, man har mumlat lite om det! Sist grät jag efter en ångest attack hos min flummiga läkare, och sa snälla jag vill gärna ha medicin för min panik ångest sen visade jag henne mina armar och liksom menade på det att jag inte leker! Dessutom sa jag så förstörs allting annat också i och med att ingen behandling börjar eller medicinering det som utlovades tidigare, så alla ni som har turen att få så snabb behandling var glad för det! Jag ska säga ärligt ja jag avundas det så mycket, folk kan säga till mig att det hade jag också fått om jag vart starkare och mer på, ja om jag hade uppfört mig som en del andra sparkar sönder rutor och leva om då hade jag inte fått det endå utan suttit på sluten vård i stället.
Och det är inte vad jag vill utan min ide är att få ett svar och få hjälp ut i det sociala även om medicin måste infinnas i mitt liv ett tag.