Nu eller aldrig.
Nu eller aldrig, det är idag jag måste sluta låtsas som inget har hänt någonsin.
Min känsliga punkt som följt mig genom livet och som grunnar sig i allt jag någonsin gjort tror jag.
Varför jag har höjd skräck, varför jag inte gillar insekter och varför jag hatade tjejer i många år.
Jag är 29 år idag tiden har gått fort från det att man lärde sig den hårda vägen som liten.
Kanske borde jag reagera mer på dagens samhälle men jag är liksom avtrubbad till och från.
Jag tror eller jag vet med sannolik själ att den människan som en gång skulle föreställa vara ledare och inspiration lever någon stans i Sverige men som gjorde mig till nervöst och känsligt barn!
Jillis minns ni henne alla som haft henne och jag tänker inte hålla käften för det här är ingen rättegång, och jag vet inte vart människan befinner sig idag så jag tänker inte jaga rätt på den personen åt samhället, kanske låter själviskt men jag har tappat helt lusten för vissa saker, jag har tänkt på för många andra i alla mina år och minst om mig själv!
Men Jill var och är oerhört farlig till och från en människa som är runt 13 år äldre en jag och såg alltid förbaskat bra ut, när hon gick som barnskötare så var det andra tider och andra ord som gällde, hon var insatt på mitt dagis och fritids som vikarie där kommer det igen….
De här satans vikarierna som man stöter på lite då och nu den där speciella sorten som någon unge alltid haft dåliga erfarenheter av! Nå väl den människan var min första upplevelse att bli lämnad till om dagarna, hon var ung ostabil i humöret och väldigt på mig och min kompis, resten av barnen kunde springa som de ville men inte vi!
Jag och min kompis var ett med varandra vi kan kalla han Alex och jag var alltid ett yrväder men söt tjej med härlig personlighet, enligt henne var jag bortskämd och skulle göra precis som hon ville, en människa som var lång nog att vara karl och med en röst som fick mig att inte vilja gå till dagis! Hon kunde tappat besinningen helt slänga saker omkring och för att inte tala om tonen på rösten, hon svor ibland och talade om att ungjävlar måste lära sig när de gör fel??!! Och försökte kritisera min mor för att jag sög på napp det var ju inte bra absolut högst motbjudande att jag som 4 åring fortfarande sög på napp! Och att jag var rädd för att besöka badrummen själv vid samma ålder hon fick mig att känna mig så dum! Och hon tvingade mig till saker som jag idag är livrädd för t.ex. åka på utflykter som bestod av höga höjder där hon med raseri tvinga mig njuta av den vackra utsikten! Hon gav bland annat mig och min kompis smisk när vi lekte som småbarn kan göra mamma/ pappa barn, kom hon där och såg förbannad ut sa att pojkar skulle jag absolut inte umgås med dem kunde våldta stod hon och sa, jag rymde minst fem gånger på dom två åren som hon jobbade hos oss, jag talade om för mina föräldrar att min rädsla berodde på henne och de pratade med vår chef därför fick hon gå! Men om hon någonsin slutat omge sig barn och ungdomar det har jag svårt att tro, då hon klarade sig redan där två år med undanflykter, hon kunde tala för sig och var väldigt säker på sin sak, få såg även de här händelserna för hon var smart som sagt, det gav henne mer rätt i de andra lärarnas ögon, och så går det till en idag en som Jill som jag var hos kan förstöra många barn som ska växa upp till vuxna, det ena ledde ju som sagt till det andra, och mobbingen som jag vart utsatt för var enbart tjejer de första åren, det kanske man inte kan tro om man inte själv upplevt det.
Så våga döma mig för att jag skriver det här, och tycker att det är fel och behandla barn så! Våga säga till mig att hålla käften om saken det är så länge sen och hon lever ju inte nära mig! Nej det gör hon inte men någon stans bryr jag mig och tycker att hon inte ska vara bland barn, den människan behöver professionell hjälp allra högsta grad!