Tankar och dikter

Du är allt jag vill ha, en som dig är svår att hitta, även om jag kan hata dig eller bli arg.

Då vet jag ändå någon stans hur bra du är med mig, vad andra en må tycka om det.

Precis som du gör så brister det för mig ibland, olika smak och tycken måste finnas.

Men halvvägs ska båda kunna gå och jag försöker för min del av det hela, jag öppnar hela mitt hjärta här och nu, jag kan gråta inför en person som står mig nära, förr ville jag inte ens öppna mitt hjärta och visa känslor, tror du kan förstå denna mur på något sätt.

Känner igen mig så mycket i dig så som jag vart förr, att aldrig visa nåd eller ånger, att aldrig visa känslor så någon annan kan utnyttja det enbart till sin egen fördel.

Jag har satt mig i trubbel så som du ibland, jag kan förstå varför vi är så lika men ändå olika.

Men jag tänker alltid kämpa för att ha dig kvar i min närhet, du är bra för mig och jag vill må bra själv också.

Stunder av missförstånd och fel måste du också kunna ta från mig om du älskar mig.

Och det vet jag att du gör , jag känner mig väldigt naken utan dig här.

Men oavsett så fortsätter känslan och den är djup, jag försöker gå framåt och inte ge upp.

Många monster vill nog se båda falla, finns alltid avundsjuka.

Många vill nog se mig försvinna från denna jord men det tar mer en ett hot med ord, handling och även om ord skulle leda till handling får de svårt att leva vidare den saken är klar.

Jag är bara människa  rädsla, kärlek och hat är en del av detta livet.

Jag är inte konstigare på det sättet en någon annan, har gått genom mycket men har inte berövat någon livet, men vem vet vem som kan bli ett monster.

Dom man tycker om och bryr sig om slåss man för, fast man kan göra det på olika sätt.

Jag skäms inte för att försvara mina närmaste och det ska alla veta!

Ha-ha, I have to laugh at this world some times.

Some people just do not get it.

Two crazy people found each other on the way.

Then they lost each other but still hearts burning.

What if I love that crazy maniac of my life?

It so my right to hate too no body were even there.

So only one reminds that thought something.

I can rewrite it again I love you and I hate you.

Jag är så trött vill bara sova

Du kan inte nå mig

En person med komplex

En person med okunskap

Är ingen jag vill ha i min närhet

Någon gammal beundrare som går i taket

När de inte får som de vill

Jag kan ana någon form av svartsjuka

Jag kan ana en känsla av rädsla

Och du kan inte bli min vän

Jag hör ofta samma ord och verser

Men inget har fått mig att sluta mig

Jag går på och försöker se framåt

Det här kan inte stoppa mina mål.

Och du kan inte få mig att avstå ett liv

Hotad och förnärmad har jag blivit många gånger.

Men jag har aldrig slutat tro eller hoppats.

Gårdagen bjöd på en obehaglig överraskning på vägen hem till mig från mina föräldrar.

Måste nog säga att det här var droppen! Utanför min port står det en kraftig halv lång karl utan hår!!!! Som i somras och våras hade sätt mig med mina konstiga vänner????!!! Jag sa jaha och har vi någon gång talats vid? ja när jag frågade dig rakt ut om dina vänner du har är transexuella och homosexuella? att såna som jag och mina vänner borde dö? Då sa jag att du får tycka vad du vill men jag tycker såna som du är patetiska ja jag kan bli väldigt arg när folk står en meter från mig och säger saker om mina vänner angående deras stilar och läggningar.

Och jag frågade varför han kom upp utanför min port? jag bor här inte långt ifrån jag ser alla som kommer och går!! Ok tänkte jag och??? Bara så du vet så ska du inte vara så kaxig då dödar jag dig och alla dina vänner, kan klå vem som helst av er bara så du vet??!! Minsann tänkte jag men sa inget bara sa gå hem och låt mig vara ifred, jag har ingen som helst intresse av att bli din vän i alla fall!

Ursäkta mig får jag väll säga då lilla herrn som är så oerhört rädd för det lite mer okända, det är vardag för mig att vissa människor oavsett om jag sagt något eller inte hotar mig på grund av min egen läggning och mina vänners, han stod också och skrek när jag fortsatte in i porten att han minsann suttit inne och han vet vad livet handlar om???!! Ja ja tänkte jag men för övrigt kommer jag deffenetivt hålla koll på den mannen i fortsättningen, tänk att folk tror att de ska bli lättare för dom, när en del gör som de gör.

Här är det inte bara jag som gjort fel i livet, ska man bli hotad för sin läggning eller klädstil??

För övrigt kan du som hotade mig igår kanske ha i åtanken att du hamnar där du kommit ifrån igen, och en bland de värsta sakerna någon kan göra som sitter inne är att misshandla och hota kvinnor, står lägst på rang väntar kanske något oerhört komplicerat för dig där..Kumla anstalten jösses! Man tänker att det finns folk och så finns det folk, jag har sagt det förr bor på den mest omtalade gården i hela kvarteret runt här, där snuten börjat åka som skållat troll om dagarna, vi har inbrott och mycket underligga personer som delar gården med barnfamiljer här! Man tänker som så att vad gör jag här? Staden som accepterar så mycket undrar det jag?

Jag tror det är lite lika överallt finns alltid en och annan person som påminner om Hitler: Jag vill förinta de där just de där på grund av ja kultur eller läggning eller annat!

Loved you hated you.
Loved you and hated you.
Soul with soul breaks.
I am your for always.
Now you see as much as I do.
That is the facing.
Stop hide behind the guns and walls.
Come out to face me again.
My eyes look at you.
This time I will not turn away.
I wont leave you anger and I wont say goodbye.
However, I must do what you told me too.
Still it is my way I have to walk.

Jag kan känna mig stolt idag att jag får genom den önskan jag vill.

Och här med efter det jag valde att få ur mig igår, är du ingen hemlighet längre.

För idag känner jag mig lättad att få skriva av mig ibland och att det finns folk som tror på mig.

Den där människan tog många år av mitt liv inte förens jag såg att hon levde och ge igen lite så kunde jag släppa på känslan som vart.

Jag förstår att hon favoriserade mig kanske inte av hat men för att hon kände igen sig själv i mig. Och hon har aldrig släppt siktet ur mig börjar förstå det nu, samtidigt måste jag nog säga att det inte hjälper att ta ut ilska på andra, speciellt inte så ung som jag var och har fått kämpa med i alla år, jag har känt att någon kollat mig hållit mig i grepp, och hittade brev igår från bara några år efter det att hon försvann, att tankarna skulle förbli där ett tag tills jag kunde skriva med ord vad det tagit av mig, vad som gick snett med skolan och alla sakerna som de andra barnen minns av mig.

Man hamnade med samma som man gick med på dagis och fritids de har bilder av mig med en person som höll mig från att umgås med andra, och så har det alltid vart, en hjärtskärande historia om en som velat haft sin egen barndom och liv genom mig.

Jag är ledsen för att jag valt de vägar jag ibland tagit måste förstå att det vart en del av mig, och att det du gjorde aldrig kan kompenseras hur mycket du en skulle göra för mig idag, jag förstår att du inte hatar mig absolut, men ditt tillvägagång sätt har aldrig funkat. Så i mitt liv har det inte bara vart jag som fått kämpat fram och tillbaks du borde också känna så.

Det är just därför jag valde att inte jaga personen ifråga för jag visste att förr eller senare skulle vi mötas på i alla fall på ett eller annat sätt, och att jag skulle få chansen att visa hur jag vart och det jag kämpar med, hoppas någon stans att du är stolt med vad du åstadkom, men jag tror inte att det här var vad du ville se på senare år! Jag är ledsen om du tänker att alla har ett eget val och jag borde ha fått en bra start genom dig, men det hjälper inte att stänga in någon från att umgås med andra, eller att spela domare och döma en ung person som jag var då, man måste få vara barn det är så, men jag håller med om att det är en del som har lama regler idag!

Hur dagarna ser ut och hur mycket jag skriver beror på humör och händelser.

Jag inser genast att jag kanske borde ha skrivit detta för länge sen, men händelserna har ju dubblats genom åren.

Att ett litet minne kan för nästan halva livet sätta spår så djupt, människan är inte dum den minns ibland, och eftersom vi vet om det här så blir det aldrig lätt för någon part.

Jag kan inte säga att det här kom upp igår det har bitit mig flera år, och jag får ilska ibland för något jag aldrig kunnat prata om, därför då skulle folk säga som nu men det är ju så länge sen, hon är säkert död???? Och även om hon vore död så hade jag endå behövt lufta ur allt som man stött på och som folk sitter och snackar om idag, får man ingen hjälp i tid blir man tokig kan bli! Jag har nog aldrig försökt att nå en person som gjort mig illa genom att efterlysa dom.

Utan snarare har jag till slut hittat dom i mitt vuxna liv och se hur det gått för dom idag, många av dom har jobb och så men är sluten till psykiatrin eller har någon last som jag själv!

Det är då man borde tycka synd om i stället för att vara arg, vilket jag försöker ibland..tänker att i slutänden så får de ändå känna på priset för att såra någon annan.

Jag skriver B-logg allmänt och de som känner sig träffade får gärna skriva till mig, jag har ingen skam angående den här biten jag t.ex. tog upp idag, därför det är sanningen av det hela..helst skulle det vara bra om personen själv skulle ha klivit fram ur garderoben, men det lär hon nog inte göra eftersom anseendet av henne är lite av lära och hjälp personen i dag.

Därför vet jag att hon inte är död med andra ord, jag har inte suttit i år och sökt henne eller så men ibland har jag kollat upp om personen finns, men med okänd adress och hemligt nummer ett antal gånger är det svårt.

Nog om det skruvade ihop min säng igår den nya som jag fått av syrran, riktigt skön att ligga på.

Bättre säng kunde jag nog aldrig ha hittat själv även om den inte är sprillans ny från i år, men den går och den är stor nog så att jag kan bre ut mig hur mycket jag vill!

Nu eller aldrig, det är idag jag måste sluta låtsas som inget har hänt någonsin.

Min känsliga punkt som följt mig genom livet och som grunnar sig i allt jag någonsin gjort tror jag.

Varför jag har höjd skräck, varför jag inte gillar insekter och varför jag hatade tjejer i många år.

Jag är 29 år idag tiden har gått fort från det att man lärde sig den hårda vägen som liten.

Kanske borde jag reagera mer på dagens samhälle men jag är liksom avtrubbad till och från.

Jag tror eller jag vet med sannolik själ att den människan som en gång skulle föreställa vara ledare och inspiration lever någon stans i Sverige men som gjorde mig till nervöst och känsligt barn!

Jillis minns ni henne alla som haft henne och jag tänker inte hålla käften för det här är ingen rättegång, och jag vet inte vart människan befinner sig idag så jag tänker inte jaga rätt på den personen åt samhället, kanske låter själviskt men jag har tappat helt lusten för vissa saker, jag har tänkt på för många andra i alla mina år och minst om mig själv!

Men Jill var och är oerhört farlig till och från en människa som är runt 13 år äldre en jag och såg alltid förbaskat bra ut, när hon gick som barnskötare så var det andra tider och andra ord som gällde, hon var insatt på mitt dagis och fritids som vikarie där kommer det igen….

De här satans vikarierna som man stöter på lite då och nu den där speciella sorten som någon unge alltid haft dåliga erfarenheter av! Nå väl den människan var min första upplevelse att bli lämnad till om dagarna, hon var ung ostabil i humöret och väldigt på mig och min kompis, resten av barnen kunde springa som de ville men inte vi!

Jag och min kompis var ett med varandra vi kan kalla han Alex och jag var alltid ett yrväder men söt tjej med härlig personlighet, enligt henne var jag bortskämd och skulle göra precis som hon ville, en människa som var lång nog att vara karl och med en röst som fick mig att inte vilja gå till dagis! Hon kunde tappat besinningen helt slänga saker omkring och för att inte tala om tonen på rösten, hon svor ibland och talade om att ungjävlar måste lära sig när de gör fel??!! Och försökte kritisera min mor för att jag sög på napp det var ju inte bra absolut högst motbjudande att jag som 4 åring fortfarande sög på napp! Och att jag var rädd för att besöka badrummen själv vid samma ålder hon fick mig att känna mig så dum! Och hon tvingade mig till saker som jag idag är livrädd för t.ex. åka på utflykter som bestod av höga höjder där hon med raseri tvinga mig njuta av den vackra utsikten! Hon gav bland annat mig och min kompis smisk när vi lekte som småbarn kan göra mamma/ pappa barn, kom hon där och såg förbannad ut sa att pojkar skulle jag absolut inte umgås med dem kunde våldta stod hon och sa, jag rymde minst fem gånger på dom två åren som hon jobbade hos oss, jag talade om för mina föräldrar att min rädsla berodde på henne och de pratade med vår chef därför fick hon gå! Men om hon någonsin slutat omge sig barn och ungdomar det har jag svårt att tro, då hon klarade sig redan där två år med undanflykter, hon kunde tala för sig och var väldigt säker på sin sak, få såg även de här händelserna för hon var smart som sagt, det gav henne mer rätt i de andra lärarnas ögon, och så går det till en idag en som Jill som jag var hos kan förstöra många barn som ska växa upp till vuxna, det ena ledde ju som sagt till det andra, och mobbingen som jag vart utsatt för var enbart tjejer de första åren, det kanske man inte kan tro om man inte själv upplevt det.

Så våga döma mig för att jag skriver det här, och tycker att det är fel och behandla barn så! Våga säga till mig att hålla käften om saken det är så länge sen och hon lever ju inte nära mig! Nej det gör hon inte men någon stans bryr jag mig och tycker att hon inte ska vara bland barn, den människan behöver professionell hjälp allra högsta grad!

I am turned off at moment.

What to say? What to do or even tell.

People have seen me I am turned off.

I love you and nothing can change that.

Just tears and frustration cross my mind.

It is the worst time of the year and my life.

Absolutely horrible and hurting.

I cannot describe in word.

I am mad and sad.

I am glad for something and sad for other things.

I am involved in crazy stuff and there is no turn off.

I cannot close my eyes forever and I do not.

Just right now, my whole body and mind is shut down.

Jag sitter här vid datorn och funderar, dricker mitt morgon te i ställe för kaffe.

Samtidigt snackar jag med lite folk och blir plötsligt jätte irriterad, när man kommer in på samhället och vård hit och dit, då brister det för mig.

Det är inte så lätt som det låter att bara köra på dom, de är landsting och instanser som man inte bara kan slå sig fram genom, en del tror att det funkar att göra så.

Har själv fått höra hur en del slagit sönder saker för att komma åt läkare etc.

Eller prövat taktiken att vara högröstade och skälla, grejen är att det är den diplomatiska samtals iden de där instanserna funkar genom.

Kan man tala diplomatisk t och vet regler efter böcker så går det inte att köra över, men det är inte alltid som man tänker när man mår skit att ta med sig regel lexikon till instanserna.

Utan svaret blir ilska om man väntat på något för länge, som de rent av bara ignorerat.

En del jag pratar med säger att dom får vård redan nu, mediciner skrivs ut och diagnoser samt behandling påbörjas innan de ens fått något svar?

Jag tänker hur kan då jag ha fått utredas i minst två år eller mer, om man räknar med alla de 13 läkare som försökt enats om vad problematiken vart genom alla år, så förstår inte jag på vilket sätt andra kan få sina utredningar genomförda på 3 månader vilket en del får.

Är det säkra tester och svar då eller har de bara sprungit genom i stället och gjort allt för att bli av med patienterna tänker jag?

Eller är det jag som är labb råtta för psyk i så många år som det faktiskt tagit att få svar.

Man känner sig orättvist behandlad, en del tycker att jag klarar mig utan medicin själv anser jag inte det.

Min panik ångest är rätt grov och även om jag får terapi för det, har jag föreslagit medicin på ordination sen ett bra tag tillbaks, man har mumlat lite om det! Sist grät jag efter en ångest attack hos min flummiga läkare, och sa snälla jag vill gärna ha medicin för min panik ångest sen visade jag henne mina armar och liksom menade på det att jag inte leker! Dessutom sa jag så förstörs allting annat också i och med att ingen behandling börjar eller medicinering det som utlovades tidigare, så alla ni som har turen att få så snabb behandling var glad för det! Jag ska säga ärligt ja jag avundas det så mycket, folk kan säga till mig att det hade jag också fått om jag vart starkare och mer på, ja om jag hade uppfört mig som en del andra sparkar sönder rutor och leva om då hade jag inte fått det endå utan suttit på sluten vård i stället.

Och det är inte vad jag vill utan min ide är att få ett svar och få hjälp ut i det sociala även om medicin måste infinnas i mitt liv ett tag.