Tankar och dikter

Jag har åter igen fått ringa och jagat mitt folk, som ska vara till min hjälp.

Sista sekunden får jag tag i receptionisten på psyk som informerar mig om att Christina inte har hand om mig längre! Men hon sitter med min utredning och är tvungen att uppdatera min handläggare på socialen om vidare fortsättning här och nu! Jag skällde på receptionisten fast det inte var henne jag ville nå, som vanligt har jag inte fått kontakt med min nya psykolog på kronan, Carina Hellström som för övrigt har satt upp en ny tid med mig den 2 december klockan nio?

Som tur är så fick jag tag i någon som liksom uppdaterade mig om detta, och jag sa åter igen ni måste höra av er till min handläggare på soc. därför de börjar bli väldigt irriterade och nu är det inte bara jag! Vidare min dag har bestått av telefonsamtal och att vila ut, jag sov till klockan nio i alla fall och det behövdes, vaknade i och för sig vid sex på morgonen av en hemsk dröm..mummel på med munkavel, men jag satt där och drack mitt morgon kaffe vid sex vilade lite och sedan har jag vart uppe sedan nio.

Jag är mycket trött men som jag vet får jag inte ge upp, ett nej ska inte få äventyra mina framtidsplaner, och listar ned eftersom vad som ska göras här näst, så här är det om socialen släpper mig nack delen är att jag måste göra allting själv, då menar jag för inkomst och att överleva, fördelen är att jag inte är beroende av dom längre i sådant fall, det andra är arbetsförmedlingen eller Rehab som ska hjälpa mig att hitta sysselsättning vart jag vill! Och de är nästa på listan att jaga rätt på för de ville ha den här utredningen från början sedan dess har jag vart avskriven från arbetsförmedlingen, det var inte så bra med tanke på att man lätt blir utanför samhällets norm.

Jag är så fucking arg idag, hela veckan har vart störd.

Min handläggare på soc. skickade hem ett papper till mig där det stod, följande du måste skicka in kontoutdragen sen den 14/10 och höra av dig till mig om mötena hos din läkare, samt att någon av dessa Christina eller Maria hör av sig för information?!!!

Annars får du inte beviljat pengar för december månad, och vad ska jag göra åt det tänker jag!

Jag skulle ha sökt skola jag bara känner det, de här är ett sätt för socialen att sparka mig, vad sa jag förut?

Det här är sjukt de har envägskommunikation och alla går dom genom mig enbart, de pratar inte med varandra förutom när de har ett möte för alla inklusive mig, som är inplanerad på en höft.

Jag blir straffad för att jag är patient hos psyk av socialen som hotar med att inte försörja mig månaden ut.

Och min läkare som jag till och från lyssnat på, med sina konstiga idéer och liknande hör inte av sig när hon ska, hon glömmer papper och information.

Jag har pratat med henne några gånger så jag börjar kunna den människan, hon är väldigt slarvig själv för att göra gått intryck hos sina patienter, hon är frånvarande och ofta hemma med sjuka ungar!

Man undrar om de kan byta ut till personal som fungerar och som sköter sina bitar, eller ska jag styra ihop möten med allihopa kanske? Som när min läkare frågade mig om det gick bra att sätta diagnosen Asperger??? Går det bra…ursäkta sa jag men det är du som gjort testerna på mig du ska kunna ditt jobb! Men om resultaten vart det så antager jag att det är domen då?

Jag vet en sak idag att det går väldigt trögt allmänt och det påverkar mig högst negativt, jag ligger i har ringt runt till alla och försökt få dom att vakna! Jag ångrar mig att jag inte sökt skola i tid den här gången heller, det här kommer inte att gå bra!

Jag känner mig som skit ibland, det är dags att börja tala tror jag.

Alla raderar sina B-loggar efter ett tag, de kommer plötsligt på att det dom skriver hänger ut.

Klart det hänger ut om man har den allmän? Men jag har vart medveten om det sedan jag började skriva, och jag skäms inte för det jag skriver.

Konsekvenserna blir väll att en del som läser tror att de känner en för det?

Det är ju inte riktigt så för det dom läser av en person kan ses som något annat på nära håll ibland.

Idag är det möte igen vid klockan tre och jag ska gå på det, en bra start fast dagarna ser fortfarande lika ut.

Känns inte som framsteg kommer fortare ibland, man försöker men något steg bakåt blir det endå.

Dock är jag inte rädd fast det borde jag med allt som hänger på en tunn tråd.

Finns bara jag själv som kan ändra det jag inte vill vara just det pundare över lag eller idiot.

Jag har väll som alla andra hamnat i en ond cirkel och den ena tar ut sitt över ett glas öl eller vin medan den andra lyssnar och spelar psykolog, problemen bara väller över en och man hinner knappt med sina egna så ser mitt liv ut på nära håll..så håll käften att det bara är att stänga av.

Och de som inte orkar vänta ut min förändring kan gå ärligt talat, jag är stark bitvis men min svaga punkt är just mina dåliga vanor tro inte att jag springer från det! Det jag springer från där emot är folk jag inte kan lita på vilket kommer som ett brev på posten i min värld som är tillgängligt många fler en jag!

Igår träffade jag en astrevlig kvinna/vän till mig som jag inte sätt på över året, hon bodde norr ut ett tag och delade lya med någon snubbe, som inte var snäll hon och jag har känt varandra sedan år 2007, hon har alltid vart lojal mot mig trotts sitt missbruk, och hon har aldrig ljugit för mig hon hatar lögnare och där med så sprider hon inte ut saker själv om folk.

Hon är dumsnäll som jag och försöker rädda alla andra man blir lite sådan i våran värld.

Men det går inte det vet alla som är sådana här, jag är inte döv och inte blind! Nå väl vi satt igår kväll till klockan tolv på natten och bara snackade, hur vi mår och hur allt vart och hon har add medan jag fått diagnosen asperger.

Jag pallar prata med henne och det är få jag litar på som vänner det ska folk veta, jag litar på få i mina relationer över lag, det finns några och dom älskar jag trotts att mina problem är till för att lösas, de är inte att leka med dom heller så sätt för alla har sitt, men jag är inte rädd för dom utan vågar bemöta dem på samma nivå, om de bara själva vill och försöker bemöta mig halvvägs.

Idag börjar mitt första möte på tillfriskning, se hur det går.

Börjar klockan sex här i stan där jag bor, lite spänt men tanken var att börja gå så länge jag är här i alla fall.

Till alla dom som tror jag givit upp, inte alls snarare tvärt om.

En grådaskig dag utan snö här i söder, och jag saknar älskling som vanligt inget nytt.

Ska dra till socialen och lämna papper angående tand kirurgin innan jul, tänkte få det gjort innan nytt år börjar.

Hoppas socialen godkänner summan också för de kan vara tjuriga ibland det vet alla sedan innan.

Men ont länge till tänker jag inte ha det är bara smärtsamt och det vore bra om jag har något att tugga med fram över.

Det är lite om dagen som den blir, hittills har jag inte tagit mig någon stans utan suttit någon timme framför datorn i vanlig ordning, lyssnat på lite musik och piggnat till.

Tog en städning idag igen i mitt lilla näste där jag bor, det ser inte ut som jag bott där med tio katter längre haha..

Ett ryck och sedan var det gjort tog inte lång tid behöver inte ta lång tid om man påbörjar lite lätt ja det där kom jag på alldeles själv! Det blir inte ett långt inlägg idag för det finns inte så mycket att uppdatera en, har bara två dagar sen jag for hem från älskling.

Allt jag har i tanke just nu är att få min medicin någon gång!

Varför jag åker tillbaks hem är för att bli av med den här genomgången av mitt huvud.

Vi vet alla redan vad som är fel, nu är det bara min framtid det hänger på.

Ursäkta men ja just nu vill jag bara åt min medicin för ångesten, kalla det vad ni vill men jag behöver den för att nå normal läget som alla andra.

Intaget är inte andras sak att fundera utan mitt ansvar att ta efter ordination.

Hur mår jag för övrigt som skit även fast det inte är slut mellan mig och älskling.

Jag ville antagligen att allt skulle bli färdigt så jag bara kunde flytta hit och börja plugga, men när min psykolog började prata om terapi men vid sidan om att gå i skolan, tyckte alla andra att det verkar jobbigt enbart.

Syftet var ju att jag skulle flytta och plugga här få en ny start och vara tillsammans med älskling, men lever jag lika som nu här skulle det inte finnas varken ekonomi eller stabilitet det förstår jag också.

Jag tänkte inte så långt från början antaga jag utan ville hit så snabbt som möjligt, planen var bra men utan stabilt läge blir det svårt, just nu är det väll kanske inte så stabilt.

Jag bara ber att det går åt rätt håll någon gång, och att jag får mer vetskap så jag kan ta kontroll över allt det jobbiga en dag!

Jag har fått en jätte fin present av älskling som jag för alltid ska bära oavsett, ingen kan ta någon annans plats på samma sätt, och hoppet finns kvar att vi kan fortsätta, så länge jag har det så finns det inte rum för någon annan på samma sätt!

Jag vet att min älskling inte gör det här för sin egen skull utan för att jag ska komma ikapp lite mer med mig själv, jag var bara inte förberedd på det här därför det vart sån stor grej.

Jag hade på känn men inget var uttalat förens senare om det här med uppehåll och att fokusera så man kan få en bättre framtid.

Smycket som är min present är så fint och gulligt ett eget gjort av älghorn och inristat med ett hjärta så fint!

Jag tror ja aldrig fått något liknande av någon annan och det känns verkligen att min älskling bryr sig fast jag bara sätt allt negativt ibland, önskar att jag kunde vara lite mera positivt tänkande.

Jag har ont överallt men det är ok.

Jag blöder inombords men det är ok.

Fina ord och tips kommer för att lugna.

Men det är ok.

Fina ord och hjärtan värmer till tårar.

Men det är ok.

Lögner eller inte men jag har ögon och öron.

Men det är ok.

Saker jag ser med egna ögon.

Saker jag hör med mina öron.

Men det spelar ingen roll nu.

Det är ok.

Att jag spelar en ridå för människor.

Men det är ok jag klarar mig ändå.

Jag bad till vår fader innan jag for.

Och han kanske aldrig hörde.

Men det är ok.

Hur mår jag inombords?

Det är ok ingen behöver veta.

Och även om det viste spelar det ingen roll.

Det är ok jag reser mig själv.

Men fallet är värst och orsakas alla.

Men det är ok det försvinner.

Jag ska tala om en sak, jag är inte en förlorare eller osmart person.

Bara jag som andra har dåliga sidor svar ja, en sjukdomsbild gjorde allt till kaos fast man visste det från början.

Det är väldigt vanligt att jag ska acceptera andra för allt vad dom nu är?

Men själv blir jag slängd på tippen för minsta lilla som inte passar därför säger jag så här.

Jag har kunskaper och det tillräckligt brätt för att veta om livet, livet handlar inte om hur mycket pengar eller jobb du haft, det är arbete som ger egen inkomst för att överleva svar ja.

Men annars är det inte något som gör att man blir mer vis, vis blir man att se världen och andra livssituationer samt kulturer.

Jag om någon har tagit in massvis med kunskap från det och att jag föredrar det praktiska jämfört med teoretiskt vinnande ja det är inget jag ser ned på egentligen! Bara för att dom flesta länder går efter ämnen och betyg för att kunna utföra ett jobb som man kan blir lärd till att utföra, så ja jag gillar inte det här med betygsättningar hit och dit.

Det har inget med praktisk genialitet att göra, för en som sitter och läser till sig allt utan direkt kunskap utifrån kanske blir helt chockad när de får uppgiften framför sina ögon.

Jag har haft få jobb men även praktikplatser som givit mig mycket, jag har de senaste åren sen jag kom tillbaks till Stockholm inte haft jobb p, g, a utredningen och jobbsökandet vart lagd på is.

Och även om jag inte får jobb på en gång går jag inte under, för jag lever inte på andra! Om andra ger mig pengar för omtanke är det inte min sak, jag är inte luspank egentligen utan besitter väldigt mycket men som få kommer se! Därför jag vill inte bli utnyttjad för hur mycket egendom jag har eller något annat skumt.

Jag vill ha pure love och passion i mina förhållande med ärlighet och rakframhet undra om det är för mycket att ifrågasätta om?

Verkar som det, visst jag har inte alltid vart genom rak heller verkar inte som mina åsikter eller tankar har kommit fram en ändå!

Ibland har jag haft tanke på att ändra mig eftersom inte folk sätter värde på det här med raka svar och ärlighet, dom flesta jag har träffat på tycker det är bättre att vända andra kinden till, jag har försökt med det?

Och vart hamnade jag då på tippen ändå och vart klankad på utan att säga ett ord tillbaks.

På det sättet har jag inte vunnit något med att försöka ha inställningen att alla inte talar sanning och man kan inte vara rak jämt? Skitsnack det är vad man gör det till som är slutgiltiga svaret till varför man har svårt att vara rak och ärlig, även om jag verkar svårt att säga saker till för att ett jag blir förbannad svar ja, beror på om det handlar om något som jag förut redan berättat om inte gillas! Två är det saker jag sagt flera gånger och får svar som är tomma och inte har med saken att göra då reagerar jag väldigt kraftigt, som folk säger till mig att jag försökt slingra mig i alla århundrade men det är för att dom själva gör det.

Jag har som sagt prövat det där sättet som andra menat att vända andra kinden till, slänga dövörat till eller bara skita i det, men då skulle inte det vara jag eller hur?

Om jag vore exakt som alla andra det är de som är tjusningen börjar förstå just den biten, där emot ser jag hatiskt mot dem som utnyttjar syftet med ärliga människor!

Finns det något värre en att fylla år och veta att man bara blir äldre.

Tror det här med kriser hit och dit slog mig redan två år sen.

Alla sa men du har ju haft fria ungdomsår, nej sa jag mestadels har jag känt mig instängd och stressad på samma gång.

Att få så mycket gjort på kort tid medan man ska formas först, flytta runt till skolor och bygga en framtid fast jag ville leva livet och känna lite frihet.

Jag gick alltså inte efter ”livskallen” att plugga och sedan gå ut skolan samt skaffa jobb på en gång.

Den här mallen studera få jobb och familj, jag hade vissa drömmar men tänkte på att leva först.

Annars blir det tvärt om när man väl står där med familj och barn på armen ångrar man sig i stället, och undrar vart fan livet tog vägen?

Nå väl jag har faktiskt haft jobb dock inga fasta tjänster vilket idag ger konsekvenser i negativ form, och jag gjorde ett val.

Mitt val var att leva mitt liv i unga år medan jag kunde och skaffa erfarenhet utifrån, sedan ta tag i skolan en gång för alla.

Just då hade jag ingen som helst ambition och jag slarvade bort den tiden till att leva livet, delvis känna mig fri och umgås med vänner samt festa svar ja!

Nu är jag först mogen för att studera klart känner jag, må hända att andra kallar mig lat och omogen med mer, det är inte deras kropp eller liv utan mitt.

Själv fallet ångrar jag mig ibland att jag inte bara tog den där examen och kämpade i stället för att slänga dövörat till och göra det jag själv ville!

Jag var gravid två gånger det fick jag också äta upp av folk för att jag gjorde abort, de båda gångerna kände jag mig så illa tvungen att göra det för barnet skull, tänkte för en stund att jag skulle behålla det båda gångerna men jag gjorde inte det!

Men idag skulle jag inte göra det trots min utredning och även om jag har en väg att gå för att jag inte ens försökte vid yngre ålder.

Jag är endå mer mogen idag en för några år sen, och samma utsträckning fester som då är det inte längre, det är inte samma glöd och lust för det mer.

Och fast jag har mer att jobba på så är jag en då framme vid 30 års ålder, vilket för mig är stor omväxling.Ni tänker vad blir annorlunda? Bli vuxen någon gång kanske livet kan inte alltid vara en fest hela tiden, och fria händer att göra vad man känner för.Jag börjar inse det att viss plikt har man i livet.

Plikt först och främst för mig själv skulle jag vilja säga, innan jag har någon annan eller annat att kämpa för utöver mig själv så återstår min egen plikt! Nämligen mig själv så som folk sagt och det har jag vetat länge.

Jag är inte efterbliven för att min sjukdom heter Asperger?

Jag klarar av att öppna en Coca Cola flaska liksom och liknande.

Har eget boende och hanterar det ypperligt bra tycker jag, dock kanske jag satsat på fel saker ibland, gäller väga fördelar med nackdelar.

Konsekvenser finns i allt och dom flesta har bekommit mig negativt genom åren, men det är vad jag lär mig av.

Min Asp är mer psykisk en fysisk alltså, jag är dålig på det teoretiska men det praktiska funkar mycket bra.

Jag hör hur folk viskar och pratar runt bord, de ser ut att peka ut mig det första de gör.

Jag vill bara spy rätt ut förlåt att jag säger så, men i min B-logg skriver jag exakt vad som bekommer den är min, men folk läser den svar ja!

Snart är det jul och jag fyller år, sitta där och se glad ut som nu och frågorna väller över mig.

Hur är det med er och hur går det? Vem ska flytta till vem? Dom frågorna är lite svårt att svara på säger jag bara, försöker åter att njuta av tiden som är just nu!

Jag ska ju inte tänka på det just nu alls, jag måste koncentrera mig på mitt så jag har någon chans alls.Det vill säga förstörs den här chansen också då finns det inga mer! Jag ville bara gömma mig under bordet igår fast det var trevligt och alla var snälla.

Jag försökte räkna till tio som min kompis Sofie rekommenderat när jag börjar känna av ångest, andas djupt och inga hastiga andetag.

Jag var tvungen be om ursäkt och att få gå ut för lite frisk luft. Men jag stod där i snökylan och lekte med Vissel.

Hon såg på mig och skällde som ta dig samman nu och gå in i stället, men vänta lite kasta lite snöbollar först haha.

Börjar skratta från det ena till de andra i samma veva men det var bra avkopplande, jag hann verkligen räkna till tio sen ringde jag Sofie var tvungen bara.

Hon mådde bra lät kul å höra, sen prata vi allmänt hon fråga när jag ska hem, sedan gav hon mig åter tipset om att andas lugnt när jag börjar känna paniken stegra sig.

Jag kunde fortsätta den trevliga middagen utan konstiga blickar och andnöd på en och samma gång.

Fortsättningsvis vart jag plötslig jätte trött efter åt allt gott vi åt, sen bar det hemåt eller till sovplatsen haha.

Och nu sitter jag uppe klockan sju vaknade jag med ljud av fötter gissa vem det var? Haha sju på morgonen man måste ha slagit sig i huvudet eller något?

Kolla in hur mycket du vill.

Jag lutar mig tillbaks tills jag har.

Min kärlek till min älskling går djupt.

Och tänker kämpa.

Se på mig när du passera mina sidor.

Tänker att ni ens har en chans för mer.

Det lär inte hända på länge.

Inte förens jag ger klartäcken att det är så.

Jag vill aldrig byta ned mig från det jag har nu.

Finns ingen i den utsträckningen som min kära.

Ingen är utan brister eller fel.

Men jag säger som en annan bättre eller sämre.

Jag försöker undvika det mer dåligare.

Så fortsätt titta och beundra som en dröm.

Haha även om du som ser hatar det jag skriver.

Det är vad jag menar.