Tankar och dikter

Han kallar sig Dark Child på många sidor och vi vet inte vem det är.

The Dance

I have sent you my invitation, the note inscribed on the palm of my hand by the fire of living.

Don’t jump up and shout, ”Yes, this is what I want! Let’s do it!”

Just stand up quietly and dance with me.

Show me how you follow your deepest desires, spiraling down into the ache within the ache, and I will show you how I reach inward and open outward to feel the kiss of the Mystery, sweet lips on my own, every day.

Don’t tell me you want to hold the whole world in your heart.

Show me how you turn away from making another wrong without abandoning yourself when you are hurt and afraid of being unloved.

Tell me a story of who you are, and see who I am in the stories I am living.

And together we will remember that each of us always has a choice.

Don’t tell me how wonderful things will be…someday.

Show me you can risk being completely at peace, truly okay with the way things are right now in this moment, and again in the next and the next and the next…

I have heard enough warrior stories of heroic daring.

Tell me how you crumble when you hit the wall, the place you cannot go beyond by the strength of your own will.

What carries you to the other side of that wall, to the fragile beauty of your own humanness?

And after we have shown each other how we have set and kept the learn, healthy boundaries that help us live side by side with each other, let us risk remembering that we never stop silently loving those we once loved out loud.

Take me to the places on the earth that teach you how to dance, the places where you can risk letting the world break your heart, and I will take you to the places where the earth beneath my feet and the stars overhead make my heart whole again and again.

Show me how you take care of business without letting business determine who you are.

When the children are fed but still the voices within and around us shout that soul’s desires have too high a price, let us remind each other that it is never about the money.

Show me how you offer to your people and the world the stories and the songs you want our children’s children to remember, and I will show you how I struggle, not to change the world, but to love it.

Sit beside me in long moments of shared solitude, knowing both our absolute aloneness and our undeniable belonging.

Dance with me in the silence and in the sound of small daily words, holding neither against me at the end of the day.

And when the sound of all the declarations of our sincerest intentions have died away on the wind, dance with me in the infinite pause before the next great inhale of the breath that is breathing us all into being, not filling the emptiness from the outside or from within.

Don’t say, ”Yes!”

Just take my hand and dance with me.

Lugna dagar över jul, med en gnutta ensamhet och saknad.

Jag förgyllde två av juldagarna med att se en av mina julklappar från en granne.

Han vet att jag älskar Michael Jackson och det sista jag inte sätt är just This is it.

Jag har ju liksom alltid gillat min trogne Mj, i mina ögon älskar han allt och alla på samma villkor, har nog alltid vart avundsjuk att kunna den konsten som han, men trotts motgångar och dumma människor som försökte utnyttja han, så brydde han sig om världen ändå, och så dog han av det också.

Så jag har väntat in i det sista med att ens kolla på den filmen med honom, visste att det kanske kunde bli väldigt emo moment om jag såg den.

Jag har så mycket både bra och dåliga minnen från den tiden när jag praktiskt taget ägnade mitt liv åt allt vad han var och gjorde, man kan fortfarande säga att de där dagarna kommer tillbaks i mitt liv, samtidigt skulle han aldrig ha förbannat mig för det, han skulle aldrig ha avskytt mig för det.

Jag tycker han är den bästa människa jag stött på genom tiderna, vilket har inträffat en ända gång samma år som han hade super år 1992, då han åter fann säg på scenen efter ett tags tystnad med albumet Dangerous.

Eftersom jag sagt de till dom närmsta personerna i mitt liv, som kunnat hålla tyst om det för min egen skull och andras, så har jag inte nämnt det förens i vuxen ålder, jag kan knappast bli dömd för att jag råkat träffa på Michael Jackson i samma veva han hade konsert i Stockholm.

Jag vart ju verkligen kär i honom från det lilla jag hann träffa han, han var väldigt tillbakadragen, men väldigt kramig och klappade mycket på mina händer och kinder, så för mig spelar det egentligen ingen roll om folk tror på det eller inte bara att jag vet att det hänt och att han är den jag försökt följa i mitt liv! Jag tror att min mobbing gjorde att jag fann en plats hos Michael Jacksons famn och vänskap, menar han vet verkligen vad saker vill säga.

Förutom att sätt Mj videos så har jag faktiskt spenderat julafton med föräldrarna som vanligt, min far och mor föräldrar börjar sakta in, det märks att de börjar bli svaga och trötta i kropparna, det känns som att vi borde vara dom som far över till min far och mor föräldrar nästa år, om de lever då vad vet man vad livet bjuder liksom?

Rökningen har inte avtagit helt en men håller mig fortfarande till fyra cigaretter om dagen det är jag benhård på, att bara avsluta gick inte alls! Det funkade två dagar sedan klättrade jag på väggarna hemma kändes det som, så då var det skit igen men så lyckades jag börjar röka bara fyra om dagen i stället för 20 st, vilket jag tycker räcker jag behöver inte mer ändå känns det som, så att jag når mot målet att sluta helt är väldigt säkra kort i alla fall.

Jag har faktiskt tagit det väldigt lugnt under julfirandet här, och det känns ändå bra, men vad jag är mätt efter all mat, och jag som var så glad att jag gått ned de där kilona.

En ny måndag och jag har vart hos läkaren efter kaos till helg då jag fick som panik attacker två gånger på raken, inte bra kombination med något kan jag säga.

Känns som att man inte passar in någon stans, jag har haft typ neråt dag sen jag kom hem igår för jag pallade inte vara ute bland folk på dansgolv, och naturligtvis så slog det slint helt det var absolut inte meningen i detta avlånga land med folk.

Jag var hos läkaren för svar på proven jag tog? Samma läkare som förra gången hon nästan grät vid anblicken av mig? Hon var mycket oroligt för mig sa hon så jag fråga vaddå?

Proverna du tog visar olika men det som vi fruktar mest är att du kanske gått och fått giftstruma, du har för hög hormonhalt, har man låg blir man trött och orkar ingenting, men som hon sa du har för hög så du behöver medicinsk hjälp, vad fan är giftstruma tänkte jag for hem kollade wikepedia och så står detta om min eventuella sjukdoms tillstånd, kanske en klocka ringer med helgens kaos som var med mig två gånger på raken? Har man för hög ämnesomsättning förstoras sköldkörteln, man får svettningar och slår om mellan varm och kall, detta kommer tydligen smygande.

Närmaste där efter börjar minskad vikt även om man blir glad för jag har känt mig för rund ett tag men är nu nöjd faktiskt och inte tänkte jag på någon sjukdom?! Det tredje som kan komma att bli är att hjärtat slår runt 100 slag i minuten det som jag fått några gånger nu, svim känsla med mera.

Jag hade alltså inte en panik ångest attack fast det kändes så utan någon form av struma som kan behöva opereras, shiit jag kommer aldrig att kunna ta en bra ton hela mitt liv efter det.

Men det är bara bita ihop och tänka på glada dagar mitt i julens rush och allting!

Jag sitter här och det snöar som bara den, äntligen har snön nått Stockholm det bara öser ned känns det som.

Är på väg ut för jag ska till socialen och lämna min hyresavi, sen handla hem lite mat och dylikt, tar en sväng förbi skoaffären i Hallonbergen centrum, jag fick ju en värde check av syster på skor när jag fyllde år.

Vilket jag tänkte gå och kolla nu, om det finns några lämpliga att förgylla min gråa dag med..

Händelserika dagar till och från, ärthjärnor till grannar som har problem med ens klädstil eller läggningar, som ett tu tre måste hoppa fram bakom någon jävla gran eller dylikt, när det passar dom att visa sig.

Igår fick jag en överraskning minst sagt, ringandes som en idiot runt tio på kvällen, jag öppnade inte men det fortsatte när jag inte öppna, brevinkastet flög upp och i det vrålade den här stalkern som jag haft sen somras ungefär, som irriterade sig på mig och min killes stilar, att såna som jag och han även mina andra vänner som har egen klädstil borde dö precis! Det jag anmälde till snuten för två veckor sen då det skedde första gången på väg hem från kiosken, jag hade vart och köpt cigg när jag får en karl i hasorna som inte gillar visst folk.

Han menade på att vi som utmärker oss så där speciellt gillar han inte?? Jag har aldrig sätt karlen förut eller pratat med honom! fråga vad han ville bad han hålla käften gå sin väg den gången! Det har vart lugnt ett tag förutom här om dagen när jag åter igen träffa han i back krönet från kiosken, denna gång var han irriterad för att jag och min släkt trodde att vi var något speciellt, visa sig att han tränat några fåtal gånger i samma klubb som farsan och syrran?? Ett lyse tänds åh han är avundsjuk därför går han på mig, bara en liten detalj det är inte jag som tränar dåligt och har komplex för det sen spy ut det över annat folk!!

Jag menar här är en vuxen karl som inte råkar gilla vissa stilar bra för han, men så finns det en lag som kallas olaga hot om man säger saker som jag ska plocka dig om jag ser dig igen, jag döda dig och alla dina vänner som är som du?? Etc. det kallas hot och hetts mot folkgrupp i värsta fall, för hans del bådar inte det här gått om han fortsätter, jag har anmält en gång och det står jag för, fast han har fru och barn jag har sätt dom flera gånger i samhället, inte min sak jag måste kunna känna mig säker i mitt område och mina vänner utan att de ska behöva gå omvägar etc., för att någon okunnig stenålders människa inte kan acceptera olika stilar!

Hur som helst försvann han när han inte fick gehör genom brevinkastet som så snällt fortfarande hänger kvar på dörren, trodde nästan att det skulle gå av där ett tag, som sagt det finns folk till allt ingen är utan brister och fel inte jag heller!

Jaha då var det måndag idag, alla är sjuka i min familj en efter en.

Den svåra vinter förkylningen har nått hit, jag var först ut och det är alltid lika irriterande.

Jag har inte vart så uppdaterande på B-loggen på ett tag, det är för att jag skriver inget när det inte finns något att tala om.

Fick brev här om dagen från läkaren igen hoppas samtalet där går någorlunda snabbt, bara jag får mina provsvar någon gång är jag nöjd! Sen kan jag komma vidare där ifrån, idag ringde också min handläggare från socialen igen för att på minna mig om mötet med beroende mottagningen klockan 10.15 ska jag vara där på onsdag.

Börjar röra på i rätt riktning enligt mig, den 21 dec som sagt blir det möte med min läkare som tog proverna sist,då jag också vart nedvärderad sist men inte minst!

Rökningen går så där är fortfarande nere på minimalt rökande jämfört med vad jag bruka ligga på typ ett paket om dagen.

Och åter igen har min fars bil blivit överraskad igen?!! När han var på apoteket och hade parkerat sin bil så hade någon drummel kört rätt in i hela sidan, pappa och hans bil alltså.

Det är sanslöst den här stan och bilkörning dessvärre tror jag dom flesta fuskat sig genom sina lektioner i bilkörning eller haft minus på alla svaren i teorin.

Min farfar har också insjuknat rejält snabbt nu, han var på utflykt med kyrkan plötsligt när han svimma vi fick telefonsamtal här, och en präst följde med honom i ambulans in till Södersjukhuset.

Vet inte riktigt vad som är fel, mer en att han tydligt hade svimmat och känt sig väldigt yr.

Farfar är ju inte pur ung längre dock han är 90 år och lever ensam men är aktivt rörlig.

Tills vidare får alla ha det bra där ute vart ni en befinner er.

Det här inslaget består av många delar ibland för det kan ske allt möjligt.

Känslomässigt är det ungefär samma standard, jag står upp som ett solsken och faller ned som en pannkaka, känns som att jordelivet börjar lämna mig i sticket eller vad man ska säga till och från, måste nog säga att det är högst oförstående från min sida sätt men inte ovanligt eller förvånande!

you always see in future.

you never can change.

always  stand with it unexplaible.

never has respond as I desired.

never may relax and only  last.

Each corner has a threat I already know.

Each person has somewhat evil I already seen.

Each time has new sows for me to see.

Despite it, I have to tell from my dream.

Refuse to understand that there are higher powers then you.

close eyes and refuse to see to my direction.

However, I cannot change what I already know.

I can never change some other accomplishment.

Only wait next draw and  try to smile.

When you experience it, that I do each day.

When you see what I see

You do not want to have those  deep dreams more.

you do not know whom that stands you nearest.

Jag var bara vila.

Jag var bara någon.

Jag var bara en man stötta sig mot.

När kraven vart högre så stack man.

Jag är inte förvånad.

Jag förstår mycket väl.

Jag är inte blind och inte döv.

Det vore synd att underskatta mig.

Jag ser mer en vad många tror.

Helst vill många bara att man ska hålla tyst.

Många vill bara ha den lättaste vägen.

Var det inte så du sa till mig.

Många vill inte lyssna på någon annan?

Just det men oftast är man inte en om saken.

Jag vet vad jag har och inget hotar mig längre.

Stod öga mot öga med en jag fasat.

Men fasar inte längre jag känner inte avund.

Har inget som den men har mitt eget.

Och jag såg rätt genom den svagaste ton jag någonsin hört.

Inget förvånar mig förstår precis vad du är för person.

Och jag är inte avundsjuk ett dugg.

Det var därför jag vaknade upp idag och såg vad jag har.

Det var därför jag vaknade upp idag och log till mig själv.

Något säger mig att jag inte är den som bör vara rädd.

Jag mår inte ok alls, tredje dagen på mitt beslut om att sluta röka.

Går upp och ned men röker inte den mängden jag gjort från början tills nu.

Som sagt har vart en här och en där men jag köper inga egna.

Igår natt började det hela helvetet det alla går genom som är beroende av något.

Svettades och drömmer hemska saker som får mig att dra mig för att leva ibland.

Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt mållös till och från.

Och jag vill verkligen inte verka tvingande på men jag har svårt att inte sakna.

Igår när jag satt med min handläggare sa jag som ja känner om allt, utan att visa en tår.

Och allt jag hörde var att vi kan inget göra förens vi fått besluten i handen, för de skickas vidare för min räkning.

Lss eller Ams Rehab jag vet inte vilket det blir men det ena är kommunalt och då blir jag fast på ett ställe, arbetsförmedlingen är bredare och har kanske mer för mig.

Svårt beslut när jag väl har det satans pappret gud jag verkligen önskade att det aldrig vart så här, då hade saker flutit på det känner jag också, även om jag hade haft mina laster att jobba med.

Jag är inte på speciellt bra humör, tycker att en del givit mig fel inriktning men jag tar det, nu är det så här och det känns som jag och min älskling verkligen står på en brant.

Jag försöker att tillfriskna och tänka mer på mig själv, men eftersom jag aldrig vant mig vid det så är även det svårt i början, har ju också svårt för ensamhet men för det går jag inte ut och kramar andra eller klänger på! Ursäkta om man vill prata med likasinnade om saker och inget mer det är därför jag blivit så överbeskyddande men vill kunna ha tillit och lita på den jag älskar vilket jag gör..men jag har mitt som ordnat allt så bra.

Några sega dagar kan man säga.

Försöker avsluta rökandet det går så där.

Lyckades vara utan cigarett från lördag kväll tills idag.

Jag fick en utanför social kontoret förutom det så går det men man är lätt irriterad och extra känslo svängande.

Men annars har jag klarat mig utan ganska bra.

Inte mycket sker har vart på möte idag hos soc.

Där vi hoppas på mitt utlåtande snart, soc. tycker att det är på tiden att de får det nu.

Kan jag säga att ha man lika knäppa läkare som jag stöter på ibland så går det för sakta.

De skyndar sig ta semester och avstå ifrån att svara telefon om det är knivig situation.

Som min psykolog hon kan ju glömma väldigt mycket under dagordningen vad hon ska ha för saker med sig till sina möten etc.

Och även om jag som människa kan vara slarvig så blir jag fruktansvärt nervös när hon börjar bläddra genom papper och ser så förvirrad ut.

Tanken som går genom mitt huvud är väll att bara jag inte får göra om tester eller dylikt igen, när hon ser efter om vi gjort färdigt vissa saker, och andra gånger så är utlåtandet färdig utskrivet men samtidigt som jag ska dit och hämta det har hon glömt skriva ut det???

Som ni förstår utger det här högst nervositet då man väntar sig ett svar som verkar ta lång tid, och dessutom har man andra personer i ryggen som står och stampar! Men jag kan inte stressa på mera nu, jag har hjälp min handläggare och jag ska turas om att ringa och hänga på mina läkare om alla svar nu! Den galna läkaren som sist kollade på mig och snackade lite mediciner borde gå en omskolnings kurs hur man beter sig mot patienter speciellt de som går till en psykiatrisk mottagning för att må bättre! Som min handläggare sa att man kommer ju knappast dit för att känna sig kränkt som du eller må sämre och jag tror inte den här jobbat där så länge?

Kan nog stämma tänker jag för under tiden jag har gått hos mottagningen i sundbyberg har jag aldrig sätt röken av denna förut!

Din värld blir äldre också.

Du lever för att aldrig bli gammal.

Så många med rädsla för åldrandet.

Vem vet hur när du ska föras till det blå.

Jag försöker göra min sak av tiden.

Då och nu står jag kvar mellan dröm och verklighet.

Vad kan man nå om man slits mellan två världar.

Värdigheten försvinner ur dina närmsta blickar.

Bara för att du är annorlunda.

Även då du vet om det här så behandlar du andra lika.

Du förkastar en annorlunda själ medan du själv krigar inombords.

Jag har inte många ord att säga när jag ser dina sånger eller vredens texter.

Känner igen mig men försöker se tiden för vad den är.

Försöker planera för att inte tappa mer.

Men alltid går det inte som tänkt och det är då jag blir ett vrångt barn igen.

Känner du igen dig från att vara i en värld som vuxen och barn.

Känner du igen dig från två personligheter med liten betydelse på jorden.

Som andra människor spottar på och begraver för andra.

Hur snygg och snäll du en är.

Så är allt en del minns bara hur konstig du var.