Raskt julfirande
Lugna dagar över jul, med en gnutta ensamhet och saknad.
Jag förgyllde två av juldagarna med att se en av mina julklappar från en granne.
Han vet att jag älskar Michael Jackson och det sista jag inte sätt är just This is it.
Jag har ju liksom alltid gillat min trogne Mj, i mina ögon älskar han allt och alla på samma villkor, har nog alltid vart avundsjuk att kunna den konsten som han, men trotts motgångar och dumma människor som försökte utnyttja han, så brydde han sig om världen ändå, och så dog han av det också.
Så jag har väntat in i det sista med att ens kolla på den filmen med honom, visste att det kanske kunde bli väldigt emo moment om jag såg den.
Jag har så mycket både bra och dåliga minnen från den tiden när jag praktiskt taget ägnade mitt liv åt allt vad han var och gjorde, man kan fortfarande säga att de där dagarna kommer tillbaks i mitt liv, samtidigt skulle han aldrig ha förbannat mig för det, han skulle aldrig ha avskytt mig för det.
Jag tycker han är den bästa människa jag stött på genom tiderna, vilket har inträffat en ända gång samma år som han hade super år 1992, då han åter fann säg på scenen efter ett tags tystnad med albumet Dangerous.
Eftersom jag sagt de till dom närmsta personerna i mitt liv, som kunnat hålla tyst om det för min egen skull och andras, så har jag inte nämnt det förens i vuxen ålder, jag kan knappast bli dömd för att jag råkat träffa på Michael Jackson i samma veva han hade konsert i Stockholm.
Jag vart ju verkligen kär i honom från det lilla jag hann träffa han, han var väldigt tillbakadragen, men väldigt kramig och klappade mycket på mina händer och kinder, så för mig spelar det egentligen ingen roll om folk tror på det eller inte bara att jag vet att det hänt och att han är den jag försökt följa i mitt liv! Jag tror att min mobbing gjorde att jag fann en plats hos Michael Jacksons famn och vänskap, menar han vet verkligen vad saker vill säga.
Förutom att sätt Mj videos så har jag faktiskt spenderat julafton med föräldrarna som vanligt, min far och mor föräldrar börjar sakta in, det märks att de börjar bli svaga och trötta i kropparna, det känns som att vi borde vara dom som far över till min far och mor föräldrar nästa år, om de lever då vad vet man vad livet bjuder liksom?
Rökningen har inte avtagit helt en men håller mig fortfarande till fyra cigaretter om dagen det är jag benhård på, att bara avsluta gick inte alls! Det funkade två dagar sedan klättrade jag på väggarna hemma kändes det som, så då var det skit igen men så lyckades jag börjar röka bara fyra om dagen i stället för 20 st, vilket jag tycker räcker jag behöver inte mer ändå känns det som, så att jag når mot målet att sluta helt är väldigt säkra kort i alla fall.
Jag har faktiskt tagit det väldigt lugnt under julfirandet här, och det känns ändå bra, men vad jag är mätt efter all mat, och jag som var så glad att jag gått ned de där kilona.