Tankar och dikter

Ju längre tiden har gått blir det svårare att hinna ifatt.

Jag känner mig som för lite smör på bröd (taget ur Sagan om ringen)

Men det är faktiskt så jag kan känna mig, halva mitt liv har gått åt att infinna mig på olika möten.

Min största dröm var att hitta ett trevligt liv någon stans med någon.

Jag ville inte att mina problem och betyg skulle hindra detta, men det gör det uppenbarligen.

Ingen i min familj orkar knappt ta i det här längre, alla har sitt förutom jag?

Jag står kvar och stampar, efter år av uppkäftighet från socialen och psykvården borde jag ha strypt dom för länge sen, arbetsförmedlingen som dömer ut enskilda personer med dysfunktionella problem.

Får man stänga av människor från samhällets normer som vi så gärna bör leva efter?

Jag har försökt så många år nu att få något vättigt gjort, och nej det är inte bara två år i kö hos psykvården, jag behöver inte sitta i fängelse för att veta vad livet handlar om?

Jag blir bara irriterad att jag som medmänniska inte har rätt att tycka synd om mig själv.

Fast jag har vissa problem att skylla på mig själv, sätta krav på mig kan vara svårt mellan varven då man hela tiden nedgraderas av den normala samhälles klass och trycks ned av personer som endera inte tål andra med problem eller som försöker trolla bort att det existerar!.

Dysfunktionella problem och depressioner gör en människa stämplad för livet kan göra, hur mycket du en presterar får du alltid en stämpel? Många försöker tvätta bort den genom att förneka det eller rent av så går de in i väggen och har svårt att resa sig.

Jag klandrar dom inte fast de olika individerna har sina saker, jag ursäktar aldrig men jag förklarar, sen om folk orkar lyssna eller inte det kan jag inte enbart ta hänsyn till?!!!

Jag har gått till 14 läkare under hela min livstid det började och ser ut att fortsätta, jag har haft jobb och studerat vid varje tillfälle har jag stått ut med mycket på en och samma gång, föll offer för flera personer som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, man drar sig till svagare personer om man är luspank och nedvärderad halva sitt liv. Man tror inte man har något värde till slut och inte tänkte jag på att dessa typer var av den sorten, de var charmiga och välvårdade samt talade för sig, den sorten har jag lärt mig idag att de inte säger mer en de behöver, under samma tak är det kört så som jag upplevt förr.

Att man blev klassad av psykvård och skola som offer utan ett syfte i samhället som var en karls slag trä det var de enda, det får mig att se rött!!! Det finns hundra tal organisationer som försöker ta itu med problemen som finns men dock står du själv i det sista.

Och räkna inte med andras förståelse, pratar du om problemen klassas du som svag och en sladdertacka, säger du ingenting utan råkar visa ärr och besvikelser ja då är du kallkänslig och verkar ha mycket saker att dölja. Vilket ska man vara sladdertackan eller kallkänslig jag väljer nog de första. Jag börjar känna mig mer och mer använd till ingenting och det hela får konsekvenser i hela mitt liv och framtid, faktiskt så orkar jag inte mycket till.

Jag är inte personen som bara ge upp det kan man inte kalla det för då hade jag givit upp länge sen, inte många som orkar bollas runt och bli knäckta 15 år eller mer.

Snart lunch inte ens halva dagen har gått.

Varför ska jag ha en utredning som aldrig slutar, menar det är till för ett beslut och för att bättra mitt liv, men allt de gjort och gör är bara att ta mer tester hela tiden.

Alla vet att jag har lätt Asperger nu och att det alltid mer eller mindre kommer vara en del av mitt liv! Men sen då? Vad ska jag göra? för enligt mina pyskologer är jag för frisk att vara sjukskriven och gå på sjukpenning, enligt andra behöver jag endå vägledning till rätt kurser och jobb?

Idag var en fullständig chock för mig, enlig min psykolog så skulle jag möta ny läkare som ska komma på idéer med medicinering mot ångest och hantera den diagnosen jag fått?

Trodde det var ett skämt när hon började lyssna på lungorna och beodra mig att lämna blodprover igen?

Jag fråga men det var ju medicinering och fortsatt rehabilitering vi skulle diskuter? Jag fick betala 250 kronor med min lilla inkomst jag har för 20 min undersökning? Jag gick till receptionen och klagade efteråt, samtidigt som jag sa till den här Carina Hellström hur mycket jag avskyr att min tid går åt till ingenting, och att det man lovade från början skulle redan vart klart i vår- sommras?

Har hållit på med den här utredning i princip sen jag kom hem igen från Småland där de började tjaffset.

Efter jag fått mitt utlåtande av min psykolog den 7 dec efter det tänker jag fortsättningsvis gå på de som socialen prata om, ska remiteras till Lss och där igenom få igång sysselsättning vart det en är.

Vi har gått på fullständig nit och jag borde verkligen sökt skola för länge sen det här är bara fördriva tiden med mitt liv på lek!

Hahaha vilken grej alltså japp då var det dags att fara till läkaren i morgon igen.

Under dagen har absolut inget hänt förutom att jag hade tänkt fara och handla.

Men det blir inget av idag utan de blir i morgon när jag endå ska till psycho huset.

Är så trött fast jag sov genom hela natten och lade mig någorlunda, dock var det väldigt ryckig sömn.

Jag försökte tvinga ihop ögonen utan att gå upp bara för att jag drömde igen!

Haha inte en lugn stund som passerar egentligen, men vad ska man göra bara försöka sova endå.

Och min vän Cat försöker göra mig till ett monster på Facebook något vättigt ska jag väll göra där inne när jag endå flamsar runt där haha. Inte bara titta och önska folk god jul tycker hon, därför hon är inte mycket för jul haha se så lika vi är min gud nu igen! Så nu väntar jag på en Coca Cola fy mig det dricker jag inte ofta längre utan som mest någon gång i månaden förut var det varje dag när man var yngre tyvärr!

Och på söndag gäller det haha Cat hjälp jag ska ju som alla hört någon gång sluta med att röka.

Min överenskommelse var att när jag fyller 30 år ska jag skippa det här en gång för alla, kostar för mycket och det vet jag syns mest på kontot varje månad i och för sig! Och inte minst för min hälsas skull, se hur det ska gå.

Har bara försökt slutat en gång tidigare och det gick inte så bra men då var vi två som använde tobak i huset så vart svårare.