Behövde muntras upp idag är sådan seg dag*lol och det här känner man igen från många män som tror att de inte märks sjungandes osv i duschen*lol tänk tanken och få ett gott skratt*lol
Kaos och åter kaos samt missuppfattningar, mycket av mitt liv består av diverse hållplatser för idioti och olika beroenden alla har vi något att tampas med! Jag är verkligen inte guds bästa barn har sällan utgivit mig för att vara det heller, var på första mötet med öppen vården idag angående min beroende personlighet. Helt klart vättiga människor som befann säg på plats och lagom mycket folk som mest upp till sju personer åt gången, det här är bara inkörsporten för en större grupp när de märker att man verkligen vill och har motivationen.
Självklart berättades saker från alla att dela med säg av, vad är ju konfidentiellt och det lovar man ju inför många ögon och öron, mötet höll på två timmar och sen var det buss kaos på vägen hem, här blir bussförarna lamslagna ungefär när mycket snö faller, man kan tro att dom aldrig har åkt på halt väglag förr? Och jag skulle inte klara av det med en buss helt klart! inte ens min grej men i alla fall det var svinkallt och många är försenade!
Igår läste min familj genom den fem sidor tjocka journal och vart både chockade och lite smått undrande? Har du en beroende personlighet? Mm det har jag haft länge sa jag den utvecklades länge tillbaka, anledning till att jag inte jämt sagt allt är för att jag vill ta mitt eget ansvar över det, annars blir det som förr med skolan och det att man blir för evigt runtbollad som ett barn! Jag har gjort mycket kanske som deras öron skulle trilla av från att höra, medan syster vet mest av alla och för henne är detta ingen nyhet, man har kanske anat i resten av familjen men inte troligen velat inse. Och inse kan vara svårt som förälder skulle jag också kanske ha.
Hur som helst en förvirrad mor som inte heller förstår vad jag menar med att jag inte helt känt mig stöttad under processerna, 15 år utan en aning vad som vart fel eller något så har det vart svårt från deras håll liksom att skapa stöttning på rätt sätt! Det är inget nedvärderande eller en otacksamhet gänte mot dom, och jag kunde inte liksom tala om allting heller på rätt sätt utan missförstånd, många lyssnar men sen väljer de precis som jag kan göra vad dom ska ta till säg.
Min diagnos gör mig varken mer knasig eller mindre, jag lär inte heller känna mig mer annorlunda för att jag får det nedskrivet på papper.
Men mycket var tillagt och ifråndraget som ingen har sagt till min psykolog det kan jag bli lite förbannad på, i stället för att ta med exakt vad man sagt liksom! Inte undra på kanske att min mor vart fundersam när jag själv undrade vad fan hon eller den menade med det här.
Finns många rader i denna journal som enligt mamma inte ens förts på tal utan som är dit satt och det kan man fråga varför dom gör så?!! Skapar mer förvirring åt alla även mig som ska leva med det som sägs och skrivs ned!
Barnspråket är ett måste ibland i mitt fall, känns som att man sjunker till en nivå där man inte vill vara vissa gånger.
Upp och ned i humöret med mycket omkring eller ingenting alls varierar drastiskt alla dagar om året känns det som.
Lämnade sandlådan i ör för sju år sen ville bara poängtera det innan jag får höra mera saker som inte stämmer, allt började när jag flyttade tillbaka från Småland där jag bodde.
Kände inte en kotte här omkring och det har aldrig vart någon direkt av folket nu som brytt säg tidigare?
Jag tappade alla när livet i Småland började, kom tillbaka fick direkt börja gå hos psykolog inte bara för livet som vart men för att påbörja min utredning. Jag hade ingen aning om vad vårdgaranti var då, ingen tog upp om det heller så här har jag gått omkring och väntat i två års tid på ett svar.
Vad har jag för fel ja vad har jag för mer fel en andra och måste jag bli nedvärderad för det och spekulerad om på grund av det.
Jag har svårt att skilja t,ex på skämt och skämt lätt hänt att jag tar det personligt, har svårt för att ibland kunna läsa av stämningar på folk speciellt som dom ser ut som varken eller i ansiktet.
Jag är mycket för att läsa av därför jag måste lära mig det, och med åren har det både gott bra eller inte alls, jag har därför lättare kanske också att bli orolig eller rent ut av blir jag förbannad när människor som anar till säg en form av bokstavs kombination i mitt liv inte frågar rakt ut, utan går genom andra om det.
Mest av allt jag har vart studerad åratal utan att fått veta att det kan gå fortare och man får mer saker gjort.
Det är inte bara min del av Aspergern som gjort mina problem utan min missbrukar personlighet delar denna underbara tid av förvirring.
Helst har jag bara lust att ge ett uppslags verk till en del som pratar vitt och brett om mig utan att ens fråga, har du hittat på det här eller är det sant, hur funkar du så frågar man mig?
Jag ska inte behöva springa med en skylt på huvudet där det står jag har den och den sjukdomen vi ser inte olika ut andra människor .
Det är väldigt olika individuellt också för den delen, jag har en mildare grad det finns vissa rader man kan följa ja som är precis vad jag skriver om en del av Asperger.
Men jag uppskattar väldigt mycket om folk kunde fråga mig i stället, och speciellt som jag redan förklarat för dom som velat ta kontakt med mig hur det fungerar! Dom som inte frågar tänker jag inte gå med skylt framför där det står vad som är fel. Alla har vi fel och brister inte någon jag träffat eller känner skyltar så öppet med deras problem utan jag frågar, sedan svaret är en annan sak!
Livet är lustigt, folk tar sig aldrig tid att lära känna mig.
Försöker göra som du lärt mig av din känsla till mig, jag vet att jag varit kontrollerande och svartsjuk, men ser sen jag lärt känna dig att det inte är varken hälsosamt eller bra.
Och när jag tänker i den banan börjar jag mot friskare tag, jag vet att lite svartsjuk är alla.
Även du men du är inte på långa vägar som mig eller många andra, det finns många som har samma dilemma, bara när jag lyfter från att ta emot skit blir folk rädda.
När jag väl bestämmer mig för att inte hänga läpp längre, då börjar folk dra öronen åt säg.
Har alltid fått höra att folk är rädda för att jag ska ta deras partners, hallå bakvänt som fan varje gång jag haft en partner har alla trevat efter just dom.
Skillnaden är att när jag har någon finns inte tanken att ligga med någon annan, jag försöker verkligen kunna vara vän med alla men det funkar inte jämt, någon stans börjar jag acceptera mig själv mer.
Genom vänskapen till Isaac ja som bor på min gård och som nästan aldrig dricker eller röker utan har en jämn balansgång var det gäller vänskap så litar jag på det.
Jag vet själv hur det känns att vara svartsjuk oja den sjukdomen är inte rolig att bära på, man blir osams med precis alla och om inte blir man ensam också! Att ha lite svartsjuka att undra vad den andra gör osv helt normalt men för mycket går alltid över styr.
Genom att vara bara vän med killar kan jag se skillnaden det är min största önskan jämt, att kunna bara vara med oavsett kön, inte behöva känna tvånget av att sexa mig för att få vänskap oavsett man eller kvinna.
Men landet styrs mycket av sex, sex säljer så är det tyvärr ung som äldre smittas av det här någon gång under sitt liv, och det är inte jämt lätt att stå emot grupp tryck.
Känns som man blir hel renoverad efter många års plåga av vad som kostat.
På grund av dåliga vanor plus att ekonomi har vart ett problem, ett val i och för säg på vad som betytt mest, säger en hel del!
Men jag är glad att det sker något åt rätt riktning även fast åren har gått och man uppnått saker med seg fart.
Anhalt efter anhalt och jag vet att det jag går genom nu är en del av processens förnyelser av mig själv, dock smärtan är ett faktum.
Min mun läker fint fast sytråd sticker ut och kliar som fan, har fått klippa av trådarna som vart för långa, vet att jag kanske inte borde ha gjort det.
Men annars hade risken vart stor att jag kanske bitit av dom i sömnen i stället, vilket inte är bättre.
Nästa stopp blir som sagt fotvården, jag och mina fötter är ett med mina tänder, bekymmer två därför jag har inte tagit hand om mig som man bör ärligt, när livet gått nedåt har jag gjort mig själv illa och straffat mig själv många gånger, och det leder till en senare smärta i kropp och ben.
Jag har vart både livrädd för att gå till tandläkaren men även samma rädsla när det gäller mina fötter, de är otroligt känsliga kanske man inte kan tro, då jag gått på stek het asfalt när jag var utomlands och på landet om sommaren, när vintern har kommit så har det bildats som en sköld runt fötterna så då blir det själv sprickor i stället.
Man var ung dum och vägrade bära skor och strumpor om sommaren, det vart svettigt och sårigt oftast av värmen som kom dundrandes.
Så då får man ta det här med läkande och renoverandet nu och det är inget jag skäms för, hellre sent en aldrig säger jag.
Men förhoppningsvis ett bra resultat i slutänden som jag behöver och förtjänar!
Och då var det dags kvällen innan förvandlingen, man hoppas på att det ska bli till någon nytta att genom lida denna dag i morgon! Folk får gärna kalla mig töntig det spelar ingen roll, avskyr de där instrumenten dom kör upp i tänderna, känns som att få en jätte blixt rätt i skallen.
I morgon klockan åtta åker jag in på behandlingsbordet vare säg jag vill eller inte, dom är duktiga som tur är, fick ringa narkos avdelningen för att tala om vad som ska göras?
Och hur mycket jag väger samt min längd för detta ingrepp skull, jag har hittills försökt tänka bort morgon dagen in i det sista.
Jag vet att det inte känns alls under tiden för jag sövs som om jag vore död ungefär för några timmar.
Hela alltet ska ta en till två timmar plus extra med uppvaknandet, men inför det är jag väldigt rädd, för jag vet sen förut efter narkos har jag blivit väldigt stingslig att ha å göra med, allt faller samman och jag vill bara dö patetiska jaget liksom! Men då var det helt andra operationer med omständigheter, dessutom jag och mina tänder är en grej för säg det måste man nog säga.
Hur som helst jag sa till idag om att min smärttröskel inte är speciellt hög och att jag insisterar om att få pain killers efteråt, öm och lite uppsvullen efter ingreppet kommer det vara.
Hur som helst är jag någonstans lättad att få det gjort för väntat har jag gjort…och det för länge.
Igår var jag med min kompis och spelade Dart för omväxling en bara fika, kan aldrig vara bra med enformiga äventyr, exakt tänker ni så jag tog mitt mod utan alkohol inblandat och gav mig in i Dart leken, tråkigt nog blir det alltid så att när jag lyckas ser alla andra bittra ut.
Man kan läsa av folks miner det där var bara ren tur* gapskratt speciellt gruppen män som spelade bredvid våran tavla, där det också förekommer torneringar.
Jag ställde mig utanför mållinjen med tre av bästa Dart pilar älskar kast med vasst haha
Om vi säger så här dom här grabbarna som stod bredvid mig har spelat några år, jag har på sin höjd spelat kanske för fyra år sen och det var inte ens konternuerligt* gapskratt
Där kommer jag första kastet med alla tre pilarna vart utanför ramarna helt, en så länge såg man hur karlarna inte besvärade säg med en min, Stefan min gårdskompis från Na gruppen han har hållit på med detta intresse längre en mig så han visade mig hur man skulle stå och med rak arm bara kasta avslappnat! Andra kastet jag står beredd och jag med min taskiga syn i vissa fall, men till min egen förvåning satt jag alla tre direkt i mitten, första ronden avklarad.
Min kompis visade sina begåvningar inom sporten det kan anses som det ja, tydligen många som spelar Dart. Min tur och vi spelade fem ronder jag satt tre av två, sen började männen på andra sidan titta och deras ögon var som tefat, här kommer en söt tjej som inte kanske ser ut mycket för världen men för sig själv, infinner säg direkt på golvet och med pilarna i handen sätter rond efter rond * gapskratt det var roligaste jag gjort på länge!