Lektionerna fortsätter!
Nu har jag vart med mottagnings gruppen två veckor och jag kämpar på.
Idag hade vi en sköterska från beroende mottagningen med oss, som skulle prata med oss om vad beroende är och vilka som har lättast att trilla dit?
Det svaret förstod jag redan när jag var på Na möten i Skellefteå frivilligt men med hjälp av en mycket fin människa nämligen min käraste, men ibland undrar man det är ju en grupp där olika samlas och ska prata av säg.
Jag tycker att dom som ofta har de här grupperna är lite små flummiga själva, vilket kanske är bra handledare med vetskap vad vet jag? Men ibland tänker man säg som på många andra ställen inom vård att det ska vara några som inte har en aning och som läst säg till vad det innebär.
Det är mycket som snurrar inte enbart dessa möten, jag har engagerat mig i lägenhets letande åt älskling för jobbet han har fått tag i, och det går sådär som allt annat går det segt i bostadsköerna här också:( jag var så glad att han äntligen fått ett jobb också så jag vill absolut stötta med det jag kan.
Förutom det så går det i den takt det ska för min del, har kommit en tredje del på vägen mot ett bättre liv känner jag men visst är det långt kvar, kallt kaffe blä men jag är lat jag vet orkar knappt gå ut i föräldrarnas kök och sätta in det i mikron efter de här mötena, det blir så mycket prat och sån information att man verkligen sätter igång tanke verksamheten. Men jag känner att motivationen ibland är mindre, för från att inte vart delaktig i någonting och bara dragit omkring samt satt säg i dåliga ovanor. Så blir det en omvändning för kroppen och psyket som inte går att beskriva för andra, jag har ju alltså under de senaste tre månaderna haft ångest två gånger varje månad och ungefär en gång varje månad gått back på vin svar ja, men det är inte hälften så mycket som förut och det är jag mäkta stolt över! Pappas önskan idag som han sa när han körde mig till mottagningen, och kanske slutar du röka också om du går där*lol jo då men som sagt missbrukar personligheten är den jag jobbar med här, och hälften av gruppen röker så lätt blir det inte men det finns fortfarande kämpar glöd i mig. Och det får man väll säga är tur men lite less är jag ibland till och från, saken är väll den att jag känner på mig att allt kommer att hända samtidigt, och kan jag palla det trycket som blir är frågan? Jag är osäker fortfarande i den frågan, socialen som ska remitera mig till lss har de fått för säg, och den skola min psykolog skulle kolla på åt mig eller flertal, bara inte för långt bort eller åt fel håll tack! Tre gånger i veckan ingå med denna grupp och flertal möten kommer säkert komma, visst bra då har jag fullspikat under veckorna absolut bara det att när allt sker samtidigt brukade jag slå bak ut förr.