Förbättringars väg!
Idag är jag trött och seg, vart på möte och betalat mina räkningar via nätet.
Sitter och läser lite dikter och får ny inspiration samtidigt som jag känner att hjälp ibland kan behövas. Jag undrar så varför folk döljer sina ärr, vet att det inte är snyggt och en skam för många.
Pratade med min vän M som är utbildad sköterska och jobbar på ett vårdhem i Stockholm med psykiska problem.
Vi diskuterade just det här fenomenet att tjejer för det mesta är det tjejer som är destruktiva.
Och många vill liksom dölja för att dom skäms och tänker mycket på vad andra ska säga.
Jag vet att andra tittar och frågar om dom får syn på mina armar, men jag tänker och mitt är det jag gått igenom. Även om det var smart eller inte just då när det vart som värst tänker man inte ens tanken på att någon kommer fråga varför gör du si eller så, tänker du inte på hur det ser ut efteråt. Ingen med självdestruktiva beteenden tänker på följderna just då, man ser liksom rött allt går fasansfullt snabbt, tappar kontrollen helt och bara exploderar.
Jag har nog också valt många gånger att ta ut smärtan på mig själv en slå ned andra det har inte vart min grej, skulle jag ha gjort andra illa i stället hade inte det vart mycket bättre!
Så jag säger numera börjar jag skita i vad folk tycker om mina gamla ärr som jag har med mig, ändå tänker jag gå utan långärmat i sommar och vår i klänningar utan tjocka leggings under, men å andra sidan älskar jag leggings av alla dess varianter samlar faktiskt på såna, det kan vara väldigt snyggt också inte bara det har med att dölja sår och ärr från en svunnen dålig tid liksom!