Dåtid känns som nutid ibland!
Veckan som varit har känts både jobbigt och bra, en del diskussioner hemma.
Många människor som ska delta i ens relation vare säg man vill eller inte.
Man har nog med allt och det är nytt hela scenariot, samtidigt försöka bemöta sitt beroende med sikt på att få något nytt i sitt liv inte helt lätt, det är ju dit en del vill leda en känns det som.
Jag var svag igår och lade till med ett återfall, men talade om som det var och tänkte gjort är gjort och sedan grunnade på varför jag gjorde det? Ingen speciellt anledning bara gick av automatik, sedan behöver jag något att göra vilket jag jobba på tillsammans med socialen. Hoppas min remiss når Lss snart som utlovats dock måste min sega läkare skriva det och hon är nu snabbt på semester, hon hade lämnat en liten lapp där det stod vill du något speciellt så hör av dig? Ja ja så det här känns som det tar en hel massa onödig tid och jag behöver mer rutiner en tre dagars möten i veckan, men hittills tar jag mig dit, trots mitt återfall så kämpar jag vidare för att hålla uppe mitt mål, att grotta bakåt på ett återfall är inte bra då det lätt kan fortsätta känns det som.
Jag pratade med J och vi pratade om varför och att det måste till en ordentlig förändring att slänga energi på tokar eventuellt någon som dessutom inte har rent innanför egen farstu är inte mitt område längre.
Man ska inte ge upp så lätt man kan säga det är lättare sagt en gjort många gånger även de som säger det ordet har svårt att leva exakt efter det.
Nå väl jag reser mig upp igen, sitter upp i sadeln som när du faller av en häst vilket jag gjort många gånger och första gången vart jag ordentligt rädd, men sedan lärde jag mig att styra upp det och de är så man får göra med annat också, men allt kan inte ändra på en kvart eller mer det har jag lärt mig nu absolut.