Hem > Känslor, tankar och åsikter > Tider och minnen.

Tider och minnen.

Jag funderar och tänker tillbaka ibland, jag var verkligen vild när jag var yngre.
Sprang ifrån mor och far i affärer fastnade hos okända människor och fikade helt sjukt egentligen. Fast mina föräldrar lärde mig den där regeln följ aldrig en okänd? Vad fan är det tänkte jag de är snälla och bjuder mig på fika haha men de gjorde mig ingenting, eftersom de jag följde efter oftast tillhörde min systers vänskaps krets eller kvinnor som hade små barn då jag älskade bebisar över allt annat, tiderna förändras men kan fortfarande känna igen det där våghalsiga lite gran och alla är snälla! Visst vissa var snälla hade min roligaste tid när jag var med brorsor till min syster kompisar eller andra kill kompisar, de lärde mig ju fula trixa och rädda mig själv när fara var framme, dock har det gått både bra och dåligt som sagt.
Jag minns skräck upplevelser som gör att jag heller inte vågar mig på vissa saker eller moment, som åka fort med motorcykel eller liknande fart och höjd fånigt rädd haha
Min systers kompis brorsa hade den lyckliga uppgiften att roa mig då syrran och hennes kompis ville umgås själva, och han fick stå skylt docka haha jag fick lov att åka motorcykel, vilket han tyckte var jätte roligt, denna tid var vi mycket i sommar stugan. Jag minns att han föll med mig på några gånger då han skulle styla som killar kan göra, ja sen vart det inte en av mina största intressen precis eller åka skoter som älskling gärna ville att jag skulle pröva*lol
Fasa jag avskyr höjder och fart på samma gång haha liksom och det vart inte bättre mindes direkt den där gången jag föll omkull givetvis åkte vi inte så fort som tur var men ändå!
Även som att skjuta med luftgevär och diverse när man levde i skogen tre månader om året, sommarloven var alltid samma sak, jag tvingades för att inte dö av tristess umgås med min systers kompis bröder och systrar, de bakade trolldeg med mig jag fick mjölka kor.
Jag vart även efter det rädd för kossor och tjurar därför mina spretande ben och viftande armar gjorde att jag satt i klaveren hela tiden*lol fortfarande är det lite så.

Categories: Känslor, tankar och åsikter Taggar:
  1. Inga kommentarer än.
  1. Inga trackbacks än.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu