Vad som är normalt och inte?
Tid och egenskaper, jobbiga företeelser som inträffar i mitt liv. Vilket gör mig mer eller mindre nervös ibland.
Har svårt just nu att hantera stress även om jag lätt hetsar upp mig själv över onödiga saker, det blir så när man levt ett liv som jag och många fler. Tyvärr verkar många ha svårt att förstå att det inte bara är att stänga av knappen där det en gång började, man får lära säg långsamt för att inte nå något slags hysteriskt utbrott. Jag älskar dig och de som står mig närmast men alla är vi olika och hanterar saker bra eller inte. Som jag sa tidigare det här med uppriktighet anledningen är ju så att jag själv också levt under lögner tidigare, men kändes mycket bättre när jag sa sanningar fick alltid dåligt samvete, och det är normalt.
Vad som är normalt eller inte verkar svikta ganska grovt från person till en annan, att få första intryck av en dåre som springer och viftar med vuxna leksaker i ansiktet när man inte känt sin kille länge t.ex. är inget jag är van vid och att den som står bredvid mig säger att så är det här? Inte för att jag kan tro att alla uppför säg så rent ärligt även om det inte är fel att äga en massage stav nutid. Och då har jag varit väldigt öppen bland mina vänner som känner mig, jag har gjort mycket galet som andra säkert skulle rynka på näsan för, och det är ju så men så vad ska jag göra åt det liksom. Jag kan bara fortsätta vara jag åsikter och folks tänkande kommer alltid vara som det är även mina, men det är väll just det jag säger dom rakt ut vilket medföra mycket bråk ibland verkar det som.
Men har slutat delat upp mig på två delar för att den ena gruppen människor tycker jag ska släppa taget mer, eller för att den andra skaran människor anser att det var fel och att jag borde bli en ordentlig flicka vad det nu är? I denna tids episod vi är inne så har nog dom flesta tappat allt grepp om vad som är rätt moraliskt sätt eller inte.
Jag försöker inte slänga energi på sånt som gör mig uppretad kan aldrig ändra andra endå bara mig själv!