Tankar och dikter

Måste skriva idag, en upp och ned vänd dag för dom flesta i min närhet. Kände bara för att vara och varje gång något stort inträffar som för mig är jobbigt så går jag gärna undan.
Men de flesta vet om det dock försöker älskling få mig att vara med mer innan det sker något som död t.ex.
Men det är ju naturligt vi föds och dör, som det står i bibeln av jord är du kommen och av jord ska du åter dö.
Även om det är så, så vet jag att varje gång människor ser ut att lida nästan ända in till slutet av tiden drar jag mig undan även när jag själv mår som sämst, jag vet att inget kan få mig att må bättre förutom jag själv och att kämpa vidare. En kram eller två känns alltid lättare så är det ju, nu idag var jag på begravningen för mormor halva hennes släkt kom, jag orkade inte intressera mig mer en jag gjort tidigare för dom, bara dom närmaste som jag känner till bekommer mig ungefär och min älskling. För er kanske det är ett underligt fenomen att jag inte bejakar släktträdet mer? Men jag har liksom aldrig haft den nära bekantskapen med en del som andra och med tanke på att min mor och far inte heller haft det så blev det bara en massa prat och ingen verkstad liksom.
Men mormor och även de andra som farmor samt farfar ja de står ju närmast mig kanske mer mormor och farmor en resten varför? De var äldre till sättet och att växa upp men förstod mycket mer. Begravningen ägde rum i Sundbyberg där större delen av vår släkt bott även om de växte upp nästan alla på landet.
Älskling tog modet till säg som annars är lik mig med att visa känslor öppet, att hålla omkring mig fast jag kunde inte stor gråta som en del andra, tårarna fanns där men jag har så svårt att gråta i grupp mitt största problem, jag gråter inombords i stället när ingen ser och hör dock bara om någon kommer på mig vilket jag avskyr. Alla har sitt men jag kan stå för det ändå vilket är stort steg för mig.
Älskling som då själv liksom jag begraver känslor lättare och i stället tränger in de i ett hörn så bildas där ett psykiskt tryck som jag inte hanterar så bra, efter ett tag när ceremonin var klar så gick jag ut, mycket ljusare vart det när de slog upp portarna till kyrkan, de levande ljusen var fina älskar det oavsett död eller levande.
Hur som helst det slutade inte där vi fortsatte till fikat och väl där på stället så fick min farfar ett blodtrycks fall och började gurgla, jag tänkte inte han också? Skräck sceneriet om att alla börjar dö plötsligt kom framför mig, och jag hanterar inte det så bra annat med mig själv. Min pappa som också i onsdags fick stickningar i bröstet och fördes till sjukhus med ilfart, där man konstaterade att en hjert infarkt var på väg, livet känns just nu väldigt tungt allt står still och då menar jag still. Det gör mig galen ärligt talat att inte ta fler cigg och dricka den där satans alkoholen är värre nu en innan, men idag fick jag sådan jätte stöd av älskling är stolt över hans insats, trodde först han skulle dra säg undan det här då han inte heller ser ut att gilla dessa, vem gör det i och för säg? Nej jag kunde inte säga till alla att det var mormors begravning idag men hon finns på Lötsjön Kyrkogård om man vill, vi var bara en liten sluten grupp för nära och anhöriga så det var liksom inte tid för att ringa alla, jag vet hon tyckte om många och liksom jag gör men det är som de är, huvudsaken att hon vilar i frid och att hon slipper ha ont mer.
Jag hoppas ni som väldigt gärna ville ta farväl har överseende med detta, jag visste inte vilken tid det skulle bli förens i förrgår och dessutom trodde jag det var öppen begravning vilket det inte var så men som sagt man kan besöka henne där eller bara gå dit och tända ett ljus kanske