Tankar och dikter

Ska sluta låtsas vara glad
Bara vara och inte spela svår
Uppfattar och klart
Jag står på mina ben
Såg henne idag igen
Blir glad av att se det ljusna
Bland mörka och djupa dalar
Jag älskar dig det vet du
Bara för jag är så jävla dum
Att jag låter dig stanna och tror det bästa
Samma sång och dans som förut
Varför dansa tango när du kan göra en vals
Variation förnöjer säger du
Håller med då jag håller på dö av utmattning
Jag törstar ihjäl medan du står där och dricker allting
Bara håll igen dina tal och bara sjung
Jag blandar mig i vad som bekommer mig
Du börjar prata med mig ditt fån
Jag vet inte ens vem du är
Vart ifrån får du dina sagor som du pratar om andra
Jag har inte tid eller energi att svara för dig hela tiden

Lyssna noga och hör

Jag har ett meddelande till alla rike mans

Jag har en text att erbjuda för den som tordes läsa

Jag har aldrig hatat och älskat så mycket på samma gång

Du är som resten en ängel på utsidan men en gris till insidan

Varför ska jag alltid ge och stå och vänta på min tid

Jag ska tala om för världen vilka ni är

Jag ska sänka dig när du minst anar

Låt mig tala till punkt och lyssna

Jag ska avslöja världens skit stövlar

Ni spottar på dom som ligger ned

Ni yppar er om svåra tider för alla

Medan jag reser mig gång på gång

Ni snackar om att jag får allting

Säg mig var du någonsin där när jag behövde

Du kommer med små detaljer medan andra sliter

Du sviker som du själv inte vill

Lyssna noga och tänk efter

Är du så jävla bra som har allt i förberedelse

Planer om något stort och som ger pengar

Frihet och äter av tårtan

Skickar hån och konstlad kärlek till mig

För i dina jävla ögon är jag inget värd

Du sa det själv din gris

Lyssna gott folk och avsky så mycket ni vill

Jag lever ju som social fall

Och jag har ju brukat droger så länge

Visst jag är ingen ängel som du trodde

Maria Magdalena är jag långt från

Kanske du som man önskade allt i samma paket

Tyvärr kan inte ge allt på en gång som du sa till mig

Vad har du som inte jag

En gedigen stig av intet sägande och pengar

Jag imponeras inte

Ett barn skulle ge mig allt vad du inte kan

Kärlek och värme för evigt

Något som var skapat av mig

Jävla grisar allt ni vill är att leka och roas

Skryt bara och jag ska bli lesbisk på heltid

Inte konstigt att kvinnor ger upp mans folk

Ni är bara till besvär

Vill äta kakan och ha den alltid

Lyssna noga efter detta lär du dra

Jag bryr mig inte längre

Om ditt fega arsle som vägrar chansa

Men det är ett liv och allt skitsnack

Det är för ditt stora ego och svaga länk som gör det

Jag satsade ett nytt kort och hoppades på lika drömmar

Förutom dina jävla ryck med bdsm sex

Jag mår illa på dina försök att göra mig lycklig

Vid sidan av står det lögnare din jävla skit

Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen, vet inte vart jag ska börja från eller sluta.

Oärlighet och osäkerhet är två otrevliga gäster i ens liv.

Men har man blivit tillräckligt bränd är det lätt att sluta lita på och stänga ute alla.

Känslorna finns kvar men jag vet inte hur jag ska hantera någon som vill leva så fritt som du.

Allt den sista tiden verkat kretsat kring är hur mycket tid du får åt dig själv, det jag reagerat mer och mer på, om det vart en gång vi diskuterat detta fenomen så hade det inte varit någon stor grej varken för dig eller mig.

Men du vet hur jag fungerar nu, och det står jag vid mina problem är jag som måste ta ur, dina vet jag inte med för enligt dig har du inga?

Säger du det så är det så jag blundar inte för mina dock, utan jag vet om dom och det är en start, men att leva ut dom och sluta med det är svårare.

Jag har skrivit så många dikter om samma saker, frågat och svarat mig själv, svaga svar från den man tror älskar en, jag säger inte att du aldrig gjort det men det är svårt jag vet.

Men jag tänker absolut inte ta hela skulden själv, men det är bara ett faktum alla som ser mig om dagarna vet hur jag konstant tar upp samma sak, och att nervositeten finns där ständigt inte bara inom mig själv utan alltid så fort jag ska ta en ny chans, människor har skövlat för mycket och jag har varit för svag att stå emot.

Så jag lägger inte bara bördan på andra utan jag vet att min vändning är ett måste men när och hur vet jag inte?

Alltid en fråga om hur jag är och behandlar?

Okej världens lättaste har jag aldrig varit, varken att förstå eller läsa av.

Antar att samma folk dras till varandra den ena värre en den första osv.

Lära av misstagen ja vad lär jag mig nu igen, samma som förut att när man är som sårbarast och mår skit drar säg all elände till en själv, inget är enbart skit men det kunde alltid sluta bättre.

I mitt fall är det som jag sagt förut, så fort jag sätter folk mot väggen vänder de, därför jag råkar vara kontroll freak ett mycket av det är på grund av låg självkänsla, klart som fan att man drabbas då samma sak sker varje gång, utöver min beroende personlighet och jag är väll allt det du utnämnt mig för att vara, så under läknings process behöver jag allt stöd jag kan få, alla orkar inte jag måste antagligen inse den bittra sanningen, lätt är det varken för de som ska ta itu med dilemmat eller stå bredvid, men jag har fått vänta mina år många gånger på att något ska hända i mina relationer, ända gången jag inte orkade längre var efter fyra år.

Jag medger att tycka om någon från att älska är stor skillnad, jag har tagit lång tid på mig att inse och förstå vissa skillnader men idag gör jag faktiskt det, och tro mig jag har betalat alla sorters priser för att överleva där jag är idag, har ljugit förr mycket för att jag skämdes för hur jag var, straffades för det och fick uthärda samma fälla många år där efter. Som jag tror på så kommer allt tillbaka det man gör och det har jag deffenetivt fått känna på, skulle inte sitta här och skriva ned en massa strunt.

Jag kämpar fortfarande men tydligt måste det till en kanske i mitt liv som vet vad som för säg går eller som orkar rent själsligt själv, å nej jag kan inte bära upp en annan person helt just nu, någonstans mitten för båda hade varit bra, men eftersom jag också måste lära mig att det finns ett mellan läge i världen så tar det också tid.

Jag har alltid haft ettans växel eller femmans antingen eller, och det är svårt att bryta något sånt synes sätt om man alltid levt så vilket jag gjort.

Lägenhets visning den 22 juni för att Sundbyberg ska stambyta hela Ör där jag bor nu! tillbaka till Rissne igen. De flesta lägenheterna ligger i Sundbyberg som jag sökt hittills, där min nuvarande situation befinner säg så måste jag också bo här! Med gårdagens sjukaste infall på länge så provade jag dricka två rödvins glas skulle jag inte ha gjort..varför? Mm fortfarande lättare att gräva ned säg ännu djupare i ångesten med hjälp att döva den. Patetisk man är på det sättet också men när samtalen om dagarna blir till fyra väggar och inget svar så vete den, jag har ett eget beslut men som mer går på automatik känns det som en väl planerat.
Klart jag vet att ingen tycker att det är lättare att prata med mig när jag gör så, vem har sagt att det skulle vara lätt för någon utav oss? alla har vi något att brottas med den som inte har det, känns som att de har ett ganska innehållslöst liv också. Men säger igen efteråt det var inte värt den våndan och huvudverken jag haft halva dagen idag, min kropp är inte som den varit tur det kanske, hade det varit för över två månader sen hade den inte reagerat på två glas, där handlade det om två flaskor.
Som min läkare på beroende mottagningen sa du våndas och därför tror du att vad som helst hjälper i just de minutrarna som en ångest attack håller i säg.
Jag håller fullständigt med finns inget värre för mig en det, och sen känner personerna omkring säg maktlösa för att inte tala om mig själv då jag märker att de inget kan säga eller göra!
Mestadels är det också därför jag blir mer och mer frånvarande att gå utanför dörren.
Åka in till stan en ljus dag som nu när vädret är som bäst är för mig katastrof, jag får direkt panik och vill bara åka hem direkt, börja lagom först sen större, trots allt mina dagar inne i staden har ju varit mestadels om kvällarna och nätter.
Och då är alla på barnstadiet som jag kallar det, mestadels runda under fötterna.
Jag upplever och har alltid gjort att folk en vanlig ljus dag är mer inåtvända och säger knappt halv sju till varandra i den här staden, har varit så länge som jag kan minnas den i alla fall.
Men tillbaka till mitt eget stå på ruta ett igen sen två månader men vet att jag inte kan tänka så, gräver jag ned mig mer en nu så lär det inte sluta bra och det tär över lag på tillvaron mer en den redan gjort nu. Så som jag kände det igår för stunden gick ångesten över i panikslag, igen lurar sinnena mig att tro det helt sjukt! Men jag ger inte upp framåt marsch började morgonen som någon sa att grotta i varför jag drack de där två glasen var det värt huvudverken, pengarna jag slängde ut som kom ut ur kroppen i form av uppkast, uppkast från natten till morgonen liksom, är helt tom kan endast dricka vätska fortfarande, rent idiotiskt i stället för att bara sitta hemma och må skit vilket är bäst inget utav det men ändå.
Och jag kan inte sätta fingret på exakt vad denna ångest kommer av, för jag har en lägenhet som jag borde vara glad över, men jag hatar den har gjort sen dag ett, men vill ha något eget att sova i och möjligen bara känna för att gå till i stället för att bo trångt med mina föräldrar.
Jag borde vara glad för min pojkvän stannar, å andra sidan är han inte världens lättaste att ha med å göra han heller, inte för att han har mycket problem så sätt därför vi är ibland för lika känns det som, vilket gör att när jag får ångest och han inte säger just då rätta svaren som jag tyckes söka efter ständigt så blir jag hulken, rent ut sagt varje liten grej som kan misstolkas som han säger i en panik attack till mig så kan det bli till en höna av en fjäder, genast slår min kontroll igång och när den satt igång då är jag inte lättast att ha med å göra. Men som jag sa det är en del av vad jag har å jobba med det går inte över nu och inte om några veckor heller, jag måste lära mig att inte planera för långt fram, mål och drömmar måste jag ha men så långt som jag alltid tänkt förstör både för andra men mest för mig själv.

Varför verkar folk inte förstå ett nej jag är upptagen, eller jag söker bara vänskap.
Nätet är inte bara trevligt mötes plats utan även en risk för totalt ned kladd av oseriösa brev.
Klart jag tar i beräkningen men ger svar på tal, jag undviker inte men finns det ingen lust för vidare kontakt på lika anledningar, så har jag rätt att säga nej.
Dumma folk som inte förstår skillnaden mellan att söka vänskap och ragga, bilder oh ja hon eller han har en bild och den ser bra ut, då måste vi självfallet vara ute efter mer en vänskap.
Och säger de nej så går vi på hårt med ord som inte platsar personen ifråga, det är snarare jag som är upptagen som borde gå på hårdast att det finns en del som inte tar ett nej, eller som jag tidigare sa vi är upptagna! Hur som helst utöver det är det dags att snart avsluta data tittandet för en stund och bege säg ut en sväng, har bokat tvätt tid idag sådan vardags sak som måste göras! Vädret har varit okej hittills men bara lite mindre vindar och varmare så är det perfekt för min del alla fall vädret…
Jag hoppar mellan samtals ämnena ibland stå ut eller försvinn orkar inte svara på varför om allt, ger ja eller nej svar oftast, blir det för avancerade frågor som är av vikt för mig att svara längre rader på så gör jag det.

Dold talang eller fullständig dårskap men alla ska vi hamna där också.
Alla gör fel eller jo men man bör skilja på vad för slags fel man gör, förut tyckte jag synd om alla hade lust att be om ursäkt patetiskt nog, fast jag inte alltid varit anledning till det.
Jag ser med mina ögon men många tror att jag är helt bort tappad, någon stans går det runt.
Livet verkar leka som vanligt men då och då slår sanningen till från okänt håll, jag står inte under och tvekar en sekund på att dra fram sanninge, tilltalar du mig och frågar mig rakt ut så svarar jag, dålig nyhet eller bra.
Jag är både svag och stark men strävar framåt mot mina mål, du sa att du inte kände dom och den varför undanhålla dom från mig, diverse tar kontakt och till och med yppar om dig.
Men du står bara tyst och säger att alla hittar de på, nog för att många vill skövla och förstöra inte första gången i mitt liv, men dock kan inte över tio personer som hör av säg veta exakt vem du är? Frågan varför döljer man det för mig ett jag blir förbannad svar ja, beror på har det med dåliga minnen att göra eller bra, att jag visar foton och diverse dom finns på mina sidor och har utgivit säg för att vara mina vänner få av dom har jag tillfrågat själv, svar ja det finns folk som försöker påstå att de är eller var mina vänner, en del av dom kände jag sen skolan andra mer intimt som vänner. Jag står inte under att mina fel beror delvis på mina egna missledda vägar jag tagit, och ser ut att fortsätta göra dom livet ut.
Bättre eller sämre tider, gnäll och tjafs en del av mitt liv så vitt jag vet, är man envis och inte ger säg får man stå ut med mer det borde du veta som är det själv.
Två lika bra kol supare var orden, tagna ur min mun men varför stå ut med det när man bara kan bryta säg fri och leva vidare då, även om den andra som gav inte fick mycket tillbaka skit i det, någon sa skit ska skit ha det är så vi värderas med lite mer problem, eller dom där osynliga handikappen som aldrig kan suddas ut, okej det finns många som har den liknelser är där och jag är en av dom. Mitt svängiga humör beror delvis på sinnes stämning omkring, jag berörs extra mycket och är känslig för det, jag reagerar på orättvisa och lögner kraftigt. Man har alltid hört att tala om allt bör man inte , okej kanske inte ni men jag.
Förr eller senare svarar jag även om inte svaret kommer med en gång, inte för att jag sitter och trycker på sanningen utan jag glömmer ofta bort att meddela på en gång, jag vet dom som medvetet sitter med sanningen under rumpan och vägrar yppa säg om det. Skippa skiten om varför måste det existera över nätet, är det inte viktigare i verkligheten, mjo om alla såg det så men dom flesta yppar säg oavsett vem som sa det genom nätet idag, vilket ändå finns tillgänglig för hela världen att se, av någon anledning skyls jag undan.
Medan folk ändå vet utanför att något inte riktigt stämmer precis som jag känner..har någon lust att yppa säg om det här varse god är så jävla trött, tror jag håller på gå in i depp igen typiskt när det är sommar!

Tillsammans eller inte, kämpe eller inte.
Idag var jag på beroende mottagningen och träffade ny doktor.
Fick göra ett nytt test på frågor angående beroende och det psykiska tillståndet.
Jag pratar exakt ut ifrån hur jag brukar göra varken dra ifrån eller lägga till.
Och Sofia min läkare är en mycket rak person och exakt med att bedöma tillstånd.
Jag berättade om utredningen och dess längd, tvister med folk angående beroende personlighet eller inte, hur mycket jag festade förut jämfört med det sista två åren, och hur min situation sätt ut, vilka som gått på mig om problemen jag eller enbart andra.
Ni kan läxa upp mig hur mycket ni vill, tycka och tänka att jag har det och den personligheten.
Men jag lyssnar på min läkare i det här fallet rak och ärlig och inte något gissande för pengars skull eller vad de utanför anser, utan hon frågar mig och litar på det tack!
Enligt henne så var det här gjort av andras åsikter och att jag inte tål antabus är för att jag förtärt olika ämnen förut, sen jag började bli väldigt destruktiv låt säga att det började vid 16 års ålder, och att min diagnos av Aspberger och Add utgör sitt har man psykisk åkomma är det lättare att dra på säg destruktiva beteenden, alla behöver inte ha en beroende personlighet för det, eftersom jag varit arbetslös fem års tid, jag hade en praktik plats på fyra år som slutade 2008, sen dess har jag gått utan något med tiden att vänta på ett svar från psyket!
Min korkade gamla psykolog som segade säg genom testerna och det utlåtandet som kom med brev avslutades där, sen sa hon bara att om jag ville något speciellt skulle jag höra av mig, blev så frustrerad och arg att jag tog paus och det skulle jag inte ha gjort, det var då mitt självdestruktiva beteende kom igång igen! Den här gången tog jag till alkoholen som närmaste hjälp och granne, från att ha gått ut med själv kontroll utan att låta något gift ta över, jag vet lika dan var jag som 20 åring, skulle testa för att roa mig då jag var sysslolös och kände mig nere ville bara dö om någon fråga mig?!!! Hur som helst jag känner att för en gång skull lyssnade någon på mig idag och inte enbart drog sina egna slutsatser för vad dom vart med och sätt ett år kanske av mitt liv, det är omöjligt att bedöma någon ute från ett års tid av ett halvt liv liksom, jag skulle inte kunna göra det.
Men eftersom jag lyssnar och försöker att lita på nya läkare varje gång, Så utgör det ett nytt test för att se vad som är aktuellt just nu och vad som varit problemet förut, att dela ut stämplar sade hon hit och dit det kan människor lätt göra även racka ned på säg själv, har du inget sug efter just ett visst prepparat eller liknande utan enbart kör på automatik så fort du mår dåligt för att döva ångest, behöver du inte ha en missbrukar personlighet! I ditt fall verkar detta gå djupare en bara till det och de är i första hand något som måste göras något åt, att du ska ha rätt till medicinering då du periodvis känner dig deprimerad och allt blir fullständigt kaos tär på livs standard sen att du har missbruk i släkten blir lättare att skapa i det fallet som du har sa hon! Jag kan säga exakt vad hon sa utan att jag skriver fel, jag var där lyssnade och tog in och det finns en plan om inte min psykolog tar upp medicin igen! Men här i kommunen kan dom inte bara ta över varandras uppdrag det kallas så, utan det kan bara skickas över till någon annan då den som gjorde utredningen etc. inte gör det hon eller han ska!

Dags och skriva lachicas dags form, inte så bra sen en vecka tillbaka, ringde vårdcentralen idag.
Måste kolla upp vad som för säg går, jag känner mig helt led lös och har yrsel konstant, illamående som plötsligt uppstår under dagen, ständigt luddig hörsel sedan trycket mot öronen uppstod, susar och jag blir plötsligt svettig utan anledning?
Inte så konstigt att man inte vill vara ensam om dagarna, visserligen styrs jag ständigt av social kontakt till en viss gräns dock, nu är det så att jag verkligen känner att något är fel..eller så är det inbillning men allt kan inte vara det, började från första dagen jag tog Antabusen faktiskt. Måste faktiskt till lägga att alla dessa symptom kommit efter det, så vitt jag vet efter pratat med min syster som är utbildad sköterska så är inte denna medicin för alla, man behöver inte vara nära till att ha en sjuk lever för att få problem av antabus, hon säger att det är en jätte stark medicin som man ger endast i syfte för att stoppa intaget av alkohol idag, och det funkar ju men biverkningarna kan ha dödlig utgång utan alkoholen.
Det har jag aldrig hört förut för ingen har sagt något till mig om det förutom när man använder alkohol i samband med den medicinen, kass medicin och biverkning säger jag!
Finns det något annat labb råtta som jag är, enligt andra är det bättre att jag går på något fejka medicin som bidrar till mer skadliga effekter en det ämnet jag ska undvika i själva verket, nu som tur är blir det inte så på alla är individuellt tydligen, kanske på grund av att jag aldrig direkt ätit något av starkare mediciner förut?
Kan också vara en bieffekt av allt jag blandat och sen plötsligt får en medicin som denna, kanske vart för mycket för min kropp att hantera helt enkelt, nå väl nu har jag beställt tid och ska en gång för alla hoppas jag få svar vad som är fel?
Jag är trött på att må skumt på grund av fel diagnoser eller mediciner det är inte första gången jag mår så här, men man avslutar aldrig med ett svar utan det bara försvinner i tomma intet liksom! Kanske är man sedd som en tyngd liksom och tänker men hon eller han kan vänta de slarvar med sina liv ändå så mycket, inget man vill slänga pengar på i onödan.
Och alla som inte har dessa problem tänker men hon får skylla säg själv, miss sköter man kroppen så får man stå sitt kast! Visst jag får stå mitt kast för att ha levt ett vilt liv och varit naiv som många tonåringar är idag inte bara jag! Men vore det du själv hade du inte sagt lika dan antar jag, brukar vara så att man gnäller på andra om det inte hänt en själv.