Tankar och dikter

Tillsammans eller inte, kämpe eller inte.
Idag var jag på beroende mottagningen och träffade ny doktor.
Fick göra ett nytt test på frågor angående beroende och det psykiska tillståndet.
Jag pratar exakt ut ifrån hur jag brukar göra varken dra ifrån eller lägga till.
Och Sofia min läkare är en mycket rak person och exakt med att bedöma tillstånd.
Jag berättade om utredningen och dess längd, tvister med folk angående beroende personlighet eller inte, hur mycket jag festade förut jämfört med det sista två åren, och hur min situation sätt ut, vilka som gått på mig om problemen jag eller enbart andra.
Ni kan läxa upp mig hur mycket ni vill, tycka och tänka att jag har det och den personligheten.
Men jag lyssnar på min läkare i det här fallet rak och ärlig och inte något gissande för pengars skull eller vad de utanför anser, utan hon frågar mig och litar på det tack!
Enligt henne så var det här gjort av andras åsikter och att jag inte tål antabus är för att jag förtärt olika ämnen förut, sen jag började bli väldigt destruktiv låt säga att det började vid 16 års ålder, och att min diagnos av Aspberger och Add utgör sitt har man psykisk åkomma är det lättare att dra på säg destruktiva beteenden, alla behöver inte ha en beroende personlighet för det, eftersom jag varit arbetslös fem års tid, jag hade en praktik plats på fyra år som slutade 2008, sen dess har jag gått utan något med tiden att vänta på ett svar från psyket!
Min korkade gamla psykolog som segade säg genom testerna och det utlåtandet som kom med brev avslutades där, sen sa hon bara att om jag ville något speciellt skulle jag höra av mig, blev så frustrerad och arg att jag tog paus och det skulle jag inte ha gjort, det var då mitt självdestruktiva beteende kom igång igen! Den här gången tog jag till alkoholen som närmaste hjälp och granne, från att ha gått ut med själv kontroll utan att låta något gift ta över, jag vet lika dan var jag som 20 åring, skulle testa för att roa mig då jag var sysslolös och kände mig nere ville bara dö om någon fråga mig?!!! Hur som helst jag känner att för en gång skull lyssnade någon på mig idag och inte enbart drog sina egna slutsatser för vad dom vart med och sätt ett år kanske av mitt liv, det är omöjligt att bedöma någon ute från ett års tid av ett halvt liv liksom, jag skulle inte kunna göra det.
Men eftersom jag lyssnar och försöker att lita på nya läkare varje gång, Så utgör det ett nytt test för att se vad som är aktuellt just nu och vad som varit problemet förut, att dela ut stämplar sade hon hit och dit det kan människor lätt göra även racka ned på säg själv, har du inget sug efter just ett visst prepparat eller liknande utan enbart kör på automatik så fort du mår dåligt för att döva ångest, behöver du inte ha en missbrukar personlighet! I ditt fall verkar detta gå djupare en bara till det och de är i första hand något som måste göras något åt, att du ska ha rätt till medicinering då du periodvis känner dig deprimerad och allt blir fullständigt kaos tär på livs standard sen att du har missbruk i släkten blir lättare att skapa i det fallet som du har sa hon! Jag kan säga exakt vad hon sa utan att jag skriver fel, jag var där lyssnade och tog in och det finns en plan om inte min psykolog tar upp medicin igen! Men här i kommunen kan dom inte bara ta över varandras uppdrag det kallas så, utan det kan bara skickas över till någon annan då den som gjorde utredningen etc. inte gör det hon eller han ska!