Tankar och dikter

Lägenhets visning den 22 juni för att Sundbyberg ska stambyta hela Ör där jag bor nu! tillbaka till Rissne igen. De flesta lägenheterna ligger i Sundbyberg som jag sökt hittills, där min nuvarande situation befinner säg så måste jag också bo här! Med gårdagens sjukaste infall på länge så provade jag dricka två rödvins glas skulle jag inte ha gjort..varför? Mm fortfarande lättare att gräva ned säg ännu djupare i ångesten med hjälp att döva den. Patetisk man är på det sättet också men när samtalen om dagarna blir till fyra väggar och inget svar så vete den, jag har ett eget beslut men som mer går på automatik känns det som en väl planerat.
Klart jag vet att ingen tycker att det är lättare att prata med mig när jag gör så, vem har sagt att det skulle vara lätt för någon utav oss? alla har vi något att brottas med den som inte har det, känns som att de har ett ganska innehållslöst liv också. Men säger igen efteråt det var inte värt den våndan och huvudverken jag haft halva dagen idag, min kropp är inte som den varit tur det kanske, hade det varit för över två månader sen hade den inte reagerat på två glas, där handlade det om två flaskor.
Som min läkare på beroende mottagningen sa du våndas och därför tror du att vad som helst hjälper i just de minutrarna som en ångest attack håller i säg.
Jag håller fullständigt med finns inget värre för mig en det, och sen känner personerna omkring säg maktlösa för att inte tala om mig själv då jag märker att de inget kan säga eller göra!
Mestadels är det också därför jag blir mer och mer frånvarande att gå utanför dörren.
Åka in till stan en ljus dag som nu när vädret är som bäst är för mig katastrof, jag får direkt panik och vill bara åka hem direkt, börja lagom först sen större, trots allt mina dagar inne i staden har ju varit mestadels om kvällarna och nätter.
Och då är alla på barnstadiet som jag kallar det, mestadels runda under fötterna.
Jag upplever och har alltid gjort att folk en vanlig ljus dag är mer inåtvända och säger knappt halv sju till varandra i den här staden, har varit så länge som jag kan minnas den i alla fall.
Men tillbaka till mitt eget stå på ruta ett igen sen två månader men vet att jag inte kan tänka så, gräver jag ned mig mer en nu så lär det inte sluta bra och det tär över lag på tillvaron mer en den redan gjort nu. Så som jag kände det igår för stunden gick ångesten över i panikslag, igen lurar sinnena mig att tro det helt sjukt! Men jag ger inte upp framåt marsch började morgonen som någon sa att grotta i varför jag drack de där två glasen var det värt huvudverken, pengarna jag slängde ut som kom ut ur kroppen i form av uppkast, uppkast från natten till morgonen liksom, är helt tom kan endast dricka vätska fortfarande, rent idiotiskt i stället för att bara sitta hemma och må skit vilket är bäst inget utav det men ändå.
Och jag kan inte sätta fingret på exakt vad denna ångest kommer av, för jag har en lägenhet som jag borde vara glad över, men jag hatar den har gjort sen dag ett, men vill ha något eget att sova i och möjligen bara känna för att gå till i stället för att bo trångt med mina föräldrar.
Jag borde vara glad för min pojkvän stannar, å andra sidan är han inte världens lättaste att ha med å göra han heller, inte för att han har mycket problem så sätt därför vi är ibland för lika känns det som, vilket gör att när jag får ångest och han inte säger just då rätta svaren som jag tyckes söka efter ständigt så blir jag hulken, rent ut sagt varje liten grej som kan misstolkas som han säger i en panik attack till mig så kan det bli till en höna av en fjäder, genast slår min kontroll igång och när den satt igång då är jag inte lättast att ha med å göra. Men som jag sa det är en del av vad jag har å jobba med det går inte över nu och inte om några veckor heller, jag måste lära mig att inte planera för långt fram, mål och drömmar måste jag ha men så långt som jag alltid tänkt förstör både för andra men mest för mig själv.