Tankar och dikter

Giftet

Möten och ny information, nyttig sådan för att hålla säg från drogernas värd.

Nu när jag låtit älskling flyttat in hos mig så går det bättre, men jag vet att allt inte kommer ändra på grund av det, är ju jag som måste fatta besluten dock.

Och det är lättare sagt en gjort, man tar sina återfall fast det suger rejält, då man vet vad som kan gå förlorat.

Jag som verkligen inte ville inse att jag hade de problemen eller ens yppat mig för familjen om detta, antagligen för att jag vill klara allt själv.

Enligt min familj så klarar man det mesta själv och det kändes bättre förr att få göra det, men åter igen så kan man inte genomföra allt utan hjälp ibland, finns ingen som gör dock försöker jag inte att jämföra mig med andra, det sämsta man kan och bör göra.

Ingen är den andra lik fast många lever i samma problematik, en del hittar vägar ur problem och att ta i tu med sjukdomar på annat sätt, jag för min del går de sega mötena.

Och lyssna på andra hjälper lite, men det är inte heller de som avgör mitt kvarstående öde, och det är min missbruksproblematik, för två månader sen satt jag hos en granne/ vän trodde jag och det var alkohol jag drack då så tog mig ett återfall igen, utan att ens ha tanken på någon annan bara mig själv som fanns med där! Och bredvid mig utan namn inblandade rökte personen ifråga på, jag som inte befattat mig med de tyngre sakerna på nio år kunde bara ha vänt mig om och gått..eller vart tuff nog att säga släck jointen! Men gjorde jag det nej jag satt kvar och tjattrade även om jag inte själv tog ett bloss andades jag in den där sötman, och det med alkoholen vart som en bomb. Jag trodde inte det påverkade så mycket bara att sitta bredvid förvisso i instängt rum utan ett fönster öppet!!! Men jag kände sån skam efter det och de är bara bra, för jag kämpar fan med detta sjukdomsbegrepp som många skulle kalla att det bara finns eller något man skapar, man skapar det lättare ja om det finns i släkten delvis! Finns studier och bevis på det så missbruk är en sorts sjukdom som man bara kan bli bättre genom om man inser det! Mig har det tagit länge att inse det va fan jag har väll inge problem, fast jag bara kan spela allan och vara rolig mestadels på fyllan eller dylikt! Även fast jag nu vart utan alkohol helt en månads tid utan återfall så är man rädd att det när som helst känns som ett måste, för att döva någon slags fånig ångest eller dylikt, är skit rädd att förlora älskling på grund av det en mer såra Jess så på det viset, ser hur det gått för andra runt omkring mig inget exempel att leva efter, en del har inte ens kommit halv vägs genom livet.