Tankar och dikter

Några sega dagar kan man säga.

Försöker avsluta rökandet det går så där.

Lyckades vara utan cigarett från lördag kväll tills idag.

Jag fick en utanför social kontoret förutom det så går det men man är lätt irriterad och extra känslo svängande.

Men annars har jag klarat mig utan ganska bra.

Inte mycket sker har vart på möte idag hos soc.

Där vi hoppas på mitt utlåtande snart, soc. tycker att det är på tiden att de får det nu.

Kan jag säga att ha man lika knäppa läkare som jag stöter på ibland så går det för sakta.

De skyndar sig ta semester och avstå ifrån att svara telefon om det är knivig situation.

Som min psykolog hon kan ju glömma väldigt mycket under dagordningen vad hon ska ha för saker med sig till sina möten etc.

Och även om jag som människa kan vara slarvig så blir jag fruktansvärt nervös när hon börjar bläddra genom papper och ser så förvirrad ut.

Tanken som går genom mitt huvud är väll att bara jag inte får göra om tester eller dylikt igen, när hon ser efter om vi gjort färdigt vissa saker, och andra gånger så är utlåtandet färdig utskrivet men samtidigt som jag ska dit och hämta det har hon glömt skriva ut det???

Som ni förstår utger det här högst nervositet då man väntar sig ett svar som verkar ta lång tid, och dessutom har man andra personer i ryggen som står och stampar! Men jag kan inte stressa på mera nu, jag har hjälp min handläggare och jag ska turas om att ringa och hänga på mina läkare om alla svar nu! Den galna läkaren som sist kollade på mig och snackade lite mediciner borde gå en omskolnings kurs hur man beter sig mot patienter speciellt de som går till en psykiatrisk mottagning för att må bättre! Som min handläggare sa att man kommer ju knappast dit för att känna sig kränkt som du eller må sämre och jag tror inte den här jobbat där så länge?

Kan nog stämma tänker jag för under tiden jag har gått hos mottagningen i sundbyberg har jag aldrig sätt röken av denna förut!

Din värld blir äldre också.

Du lever för att aldrig bli gammal.

Så många med rädsla för åldrandet.

Vem vet hur när du ska föras till det blå.

Jag försöker göra min sak av tiden.

Då och nu står jag kvar mellan dröm och verklighet.

Vad kan man nå om man slits mellan två världar.

Värdigheten försvinner ur dina närmsta blickar.

Bara för att du är annorlunda.

Även då du vet om det här så behandlar du andra lika.

Du förkastar en annorlunda själ medan du själv krigar inombords.

Jag har inte många ord att säga när jag ser dina sånger eller vredens texter.

Känner igen mig men försöker se tiden för vad den är.

Försöker planera för att inte tappa mer.

Men alltid går det inte som tänkt och det är då jag blir ett vrångt barn igen.

Känner du igen dig från att vara i en värld som vuxen och barn.

Känner du igen dig från två personligheter med liten betydelse på jorden.

Som andra människor spottar på och begraver för andra.

Hur snygg och snäll du en är.

Så är allt en del minns bara hur konstig du var.

Ju längre tiden har gått blir det svårare att hinna ifatt.

Jag känner mig som för lite smör på bröd (taget ur Sagan om ringen)

Men det är faktiskt så jag kan känna mig, halva mitt liv har gått åt att infinna mig på olika möten.

Min största dröm var att hitta ett trevligt liv någon stans med någon.

Jag ville inte att mina problem och betyg skulle hindra detta, men det gör det uppenbarligen.

Ingen i min familj orkar knappt ta i det här längre, alla har sitt förutom jag?

Jag står kvar och stampar, efter år av uppkäftighet från socialen och psykvården borde jag ha strypt dom för länge sen, arbetsförmedlingen som dömer ut enskilda personer med dysfunktionella problem.

Får man stänga av människor från samhällets normer som vi så gärna bör leva efter?

Jag har försökt så många år nu att få något vättigt gjort, och nej det är inte bara två år i kö hos psykvården, jag behöver inte sitta i fängelse för att veta vad livet handlar om?

Jag blir bara irriterad att jag som medmänniska inte har rätt att tycka synd om mig själv.

Fast jag har vissa problem att skylla på mig själv, sätta krav på mig kan vara svårt mellan varven då man hela tiden nedgraderas av den normala samhälles klass och trycks ned av personer som endera inte tål andra med problem eller som försöker trolla bort att det existerar!.

Dysfunktionella problem och depressioner gör en människa stämplad för livet kan göra, hur mycket du en presterar får du alltid en stämpel? Många försöker tvätta bort den genom att förneka det eller rent av så går de in i väggen och har svårt att resa sig.

Jag klandrar dom inte fast de olika individerna har sina saker, jag ursäktar aldrig men jag förklarar, sen om folk orkar lyssna eller inte det kan jag inte enbart ta hänsyn till?!!!

Jag har gått till 14 läkare under hela min livstid det började och ser ut att fortsätta, jag har haft jobb och studerat vid varje tillfälle har jag stått ut med mycket på en och samma gång, föll offer för flera personer som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, man drar sig till svagare personer om man är luspank och nedvärderad halva sitt liv. Man tror inte man har något värde till slut och inte tänkte jag på att dessa typer var av den sorten, de var charmiga och välvårdade samt talade för sig, den sorten har jag lärt mig idag att de inte säger mer en de behöver, under samma tak är det kört så som jag upplevt förr.

Att man blev klassad av psykvård och skola som offer utan ett syfte i samhället som var en karls slag trä det var de enda, det får mig att se rött!!! Det finns hundra tal organisationer som försöker ta itu med problemen som finns men dock står du själv i det sista.

Och räkna inte med andras förståelse, pratar du om problemen klassas du som svag och en sladdertacka, säger du ingenting utan råkar visa ärr och besvikelser ja då är du kallkänslig och verkar ha mycket saker att dölja. Vilket ska man vara sladdertackan eller kallkänslig jag väljer nog de första. Jag börjar känna mig mer och mer använd till ingenting och det hela får konsekvenser i hela mitt liv och framtid, faktiskt så orkar jag inte mycket till.

Jag är inte personen som bara ge upp det kan man inte kalla det för då hade jag givit upp länge sen, inte många som orkar bollas runt och bli knäckta 15 år eller mer.

Snart lunch inte ens halva dagen har gått.

Varför ska jag ha en utredning som aldrig slutar, menar det är till för ett beslut och för att bättra mitt liv, men allt de gjort och gör är bara att ta mer tester hela tiden.

Alla vet att jag har lätt Asperger nu och att det alltid mer eller mindre kommer vara en del av mitt liv! Men sen då? Vad ska jag göra? för enligt mina pyskologer är jag för frisk att vara sjukskriven och gå på sjukpenning, enligt andra behöver jag endå vägledning till rätt kurser och jobb?

Idag var en fullständig chock för mig, enlig min psykolog så skulle jag möta ny läkare som ska komma på idéer med medicinering mot ångest och hantera den diagnosen jag fått?

Trodde det var ett skämt när hon började lyssna på lungorna och beodra mig att lämna blodprover igen?

Jag fråga men det var ju medicinering och fortsatt rehabilitering vi skulle diskuter? Jag fick betala 250 kronor med min lilla inkomst jag har för 20 min undersökning? Jag gick till receptionen och klagade efteråt, samtidigt som jag sa till den här Carina Hellström hur mycket jag avskyr att min tid går åt till ingenting, och att det man lovade från början skulle redan vart klart i vår- sommras?

Har hållit på med den här utredning i princip sen jag kom hem igen från Småland där de började tjaffset.

Efter jag fått mitt utlåtande av min psykolog den 7 dec efter det tänker jag fortsättningsvis gå på de som socialen prata om, ska remiteras till Lss och där igenom få igång sysselsättning vart det en är.

Vi har gått på fullständig nit och jag borde verkligen sökt skola för länge sen det här är bara fördriva tiden med mitt liv på lek!

Hahaha vilken grej alltså japp då var det dags att fara till läkaren i morgon igen.

Under dagen har absolut inget hänt förutom att jag hade tänkt fara och handla.

Men det blir inget av idag utan de blir i morgon när jag endå ska till psycho huset.

Är så trött fast jag sov genom hela natten och lade mig någorlunda, dock var det väldigt ryckig sömn.

Jag försökte tvinga ihop ögonen utan att gå upp bara för att jag drömde igen!

Haha inte en lugn stund som passerar egentligen, men vad ska man göra bara försöka sova endå.

Och min vän Cat försöker göra mig till ett monster på Facebook något vättigt ska jag väll göra där inne när jag endå flamsar runt där haha. Inte bara titta och önska folk god jul tycker hon, därför hon är inte mycket för jul haha se så lika vi är min gud nu igen! Så nu väntar jag på en Coca Cola fy mig det dricker jag inte ofta längre utan som mest någon gång i månaden förut var det varje dag när man var yngre tyvärr!

Och på söndag gäller det haha Cat hjälp jag ska ju som alla hört någon gång sluta med att röka.

Min överenskommelse var att när jag fyller 30 år ska jag skippa det här en gång för alla, kostar för mycket och det vet jag syns mest på kontot varje månad i och för sig! Och inte minst för min hälsas skull, se hur det ska gå.

Har bara försökt slutat en gång tidigare och det gick inte så bra men då var vi två som använde tobak i huset så vart svårare.

Blandade tankar och känslor strör.

Igår kväll avslutade jag data surfandet vid halv sex på kvällen.

Sen gick jag hem och satte upp min ljusstake i fönstret eller den står snarare på tv haha sladden är för kort och når inte att stå i fönstret, jag har en sak varje jul, skiter i gran och stjärnor samt annat Krims krams, sen ska man ta ned grejerna igen!

Jag fortsatte kvällen med att tvätta klockan tio, här måste vi gå en bit för att nå en tvättmaskin har inte sån lyx med egen.

Men det gick bra var klar vid klockan tolv på natten, sen bar det i säng.

Lyssnade på lite musik och skrev dikter på papper hemma, tankarna for runt en viss vän till mig.

Och började inse att det är samma person jag mötte på för två år sen via nätet.

Ja där sa jag det känns bra, hatar att hålla tyst om saker som bekommer mig.

Min vän Cat och nu undrar ni vem är det?

Ja en speciell vän under alla omständigheter som funnits där men ibland vänder hon sig inåt väldigt mycket, lider av ångest och annat multipel personlighets problem i stora drag.

Jag lärde känna henne genom nätet och då skrev jag också dikter men ingen B-logg, vi hördes av konternuerligt, precis efter den svåra tiden med mitt ex blev hon min vän genom Helgon.

För att svara på det folk påpekade förut och har gjort hela tiden det här med relation eller inte, för det första fick vi en gemensam bra kontakt, och den här tiden mådde min vän extremt dåligt.

Vi hjälpte varandra men redan där så kunde det ibland bli menings skiljaktigheter där med försvann vi från varandra drygt ett år på nätet, om jag träffat henne personligen ja det skulle jag kunna säga idag att jag gjort, och det är väll ungefär som väntat vi är oerhört envisa och starka personer båda två.

Ett problem som stakat hela tiden är det här med gamla ex och idioter till vänner som svikit en.

Man har liksom vart med om det innan! minns i början av vår vänskap då någon ville veta en rad saker om våran relation, vet att fler hade mage att kasta sig över speciellt mig redan då.

Eftersom jag står ut till en viss gräns som nu så biter jag ifrån på ett annat sätt, och det har hon svårt för ibland dock är hon själv inte å leka med vilket ofta utstrålar henne markant!

Haha det där gillar hon inte att jag säger men lite skoj måste man få ha också, men åter till ämnet ibland rinner bägaren över för mig också, jag höll mig lugn ganska länge en då med allt folk alla frågor och idioti som vart.

Man undrar vart någon stans allt kommer från givetvis har det en glöd någon stans ifrån men jag tror på Cat och det kommer att förbli så även om min tillit till andra människor sviktar ibland, det får man leva med alla kan inte bli ens bästis eller partner, jag har fina och underbara vänner och en härlig partner ^^ha-ha och ja vet att alla gånger är jag inte helt lätt att ha med å att göra!

När vi skrev skymde solfjädern.

Du lovade mig ett möte.

Vi hade talat om allt.

Var det värt att skyla i verkligheten.

Jag fans där som nu och du vilade.

Jag skrev varje dag en ny rad.

Vi talde om saker som var djupa.

Du kunde läsa tankar.

Jag kunde höra din röst.

Jag kunde se i min dröm.

Och du gjorde aldrig åtlöje av det.

Så säg mig var det gick fel.

Jag var och är din vän.

Jag vet vad du berättat för mig.

När allt var som värst pratade vi.

Vem böt ut vem det spelar ingen roll nu.

Men jag vet att svek dig gjorde jag inte.

Det var du som somnade in ett helt år.

Inte förens allt var över.

Det var vad du kanske trodde så väcktes sår igen.

Men jag är bara människa som du med ett hjärta.

Vi borde aldrig kanske ha mötts.

Den kontakten vi hade förr kanske idag har krossats.

Men vi visste redan där vilka vi är.

Dagen började bra men är grått och dimmigt som fan, väcktes av älskling när telefon ringde haha ja det var lite kul eftersom jag var helt yrvaken.

I kväll vid tio blir det att tvätta en maskin jag orkar inte vara i tvättstugan samtidigt som alla andra nötter på gården.

Förutom det skriver jag flitigt vad som en faller in och jag har inte för avsikt att ta bort den sista dikten, inga riktiga namn eller så finns med, det jag har otalt med en del är min sak.

Därför behövs inte vissa namn höras eller synas menar ett oskyldigt jävla fånigt smeknamn som Neon gör väll inget.

Jag har annars vart lugn idag och ser knappt ut genom fönstret för att dimman tätnar.

Nu är i alla fall svaret från handläggare klart, bara jag får mitt papper på diagnosen i handen kan det fortsätta framåt, därför jag ska till läkaren den 2 december. Och sen blir jag remitterad från socialen till Lss för en lättare guide till jobb och studier, förhoppningsvis behöver jag kanske inte ha socialen i hälarna länge till, men då är det jag själv som kommer få stå för hyresavierna inte dom.

Hittills har de antagit sig som hyresbetalande för min lägenhet men de står inte på mitt kontrakt utan det är jag.

Why does she look at my

What is your problem?

I guess I am the problem

You know what it is about

Between us can never be cool

You see that is not my goal

You look with your puppy eyes

Get up from the floor start speaking

All the time I heard that name

Hope you do it good

Between us can never be good

You left and ran off

To me you are nothing

I heard the name all the time

I almost throw up every time

Can´t belive some one can trust in you

Even if I am disturbed some times

I never got that far with some one

I should shot my self for it if I were you

Dumb bitch that haunting me when ever

You always did as fast you left

Ofcourst you did you’re a pussy told you biatch

Nu ska jag skriva som jag gjorde förr.

En del av mig som vågar så som förr.

Älskar att känna din puls slå.

Älskar när du pressar din kropp mot min.

Jag älskar att se när du reser dig själv.

Din blick hypnotiserar mig.

Dina smekningar gör mig alltid het.

Älskar när du bits fast det gör ont.

Älskar att låta ah och oh i ditt öra.

Jag älskar att ha dig sovandes i mitt knä.

Jag stryker mina fingrar genom ditt hår.

Jag kommer åt precis där jag vill.

Jag tar alla tillfällen att se dig bakifrån och framifrån.

Jag kan skriva och jag kan föra när jag själv vill.

Men är ingen knähund hela tiden.

Bara din knähund när jag vill kramas.

Smeker och kysser när jag vill knulla.

Har du hört mig säga orden högt.

Kanske inte för min passion är att skriva och plåta.

Jag får alltid någon på fall.

Men alla passar inte in i min mall.