Jag är på riktig dåligt humör idag, sov dåligt och vånda idioter samlas och det känns uwee.
Alla som ska tycka och tänka men i slutet är det jag som bestämmer, exakt jag ingen annan!
Idag åkte jag ned till beroende mottagningen och satt där å väntade mötte två från min motivations grupp, alla verkade samlade med tunga steg gick jag in, stämplad som idiot och missbrukare i vissas ögon tack! Ja jag har haft problem med människors syn på hur jag bör leva länge, mitt kontrollbehov m.m. Ja jag vet under omständigheter kanske ni borde titta i spegeln själva och se hur perfekta erat jag är? Men så nog vet jag mina egna problem och att jag bör göra något åt dom, periodvis har allt gått susen och jobb varit okej visst ingen fast tjänst men jag duger hallå! Jag ska göra det som är okej för mig så sätt skaffar mig mentor tror jag i vad som är bra eller inte, hittills är alla så jävla fega för att säga saker rakt ut förutom en! Tack för det min vän N ja hela namn bör inte nämnas i B-loggar utan till låtelse, i alla fall jag har länge väntat på att någon ska säga exakt det som behövs, gör det här nu! Du är inte i form eller vad dom nu tycker men inte på ett otrevligt sätt, jag har nog med otrevligt folk i gammal garderob, det är inte hjälp att trycka ned med flit utan riktig hjälp- stöttning.
Men jag klev in på den mottagningen med gråt i halsen inte för att jag ska sluta dricka men för allt annat som korsar mitt fucking liv, inte bara ett problem utan fler nå väl där inne så tog jag det utspädda drickat som de gav mig, en jätte trevlig sköterska som försökte muntra upp med bra ord vilket hjälpte mycket.
Nu är jag hemma igen, och har precis betalat räkningar som jag ska, och fördrivit tiden att försöka prata med någon förnuftig person som har lite innanför huvudet, mer mentalistisk person får man leta efter en du N tack åter igen men jag vet du skiter i resten bra sagt!
Tolvstegsprogrammet och diagnoser du hoppar högt jag vet, inte bara du en del andra också nog för att jag legat i risk zonen ett bra tag, samt ta säg i kragen vore lättare om man hade haft den stöttningen tidigare från dig eller någon annan.
Hej här kommer jag först nu och tycker gör si och så, ja bra ord på vägen känns alltid bra.
Måste skriva idag, en upp och ned vänd dag för dom flesta i min närhet. Kände bara för att vara och varje gång något stort inträffar som för mig är jobbigt så går jag gärna undan.
Men de flesta vet om det dock försöker älskling få mig att vara med mer innan det sker något som död t.ex.
Men det är ju naturligt vi föds och dör, som det står i bibeln av jord är du kommen och av jord ska du åter dö.
Även om det är så, så vet jag att varje gång människor ser ut att lida nästan ända in till slutet av tiden drar jag mig undan även när jag själv mår som sämst, jag vet att inget kan få mig att må bättre förutom jag själv och att kämpa vidare. En kram eller två känns alltid lättare så är det ju, nu idag var jag på begravningen för mormor halva hennes släkt kom, jag orkade inte intressera mig mer en jag gjort tidigare för dom, bara dom närmaste som jag känner till bekommer mig ungefär och min älskling. För er kanske det är ett underligt fenomen att jag inte bejakar släktträdet mer? Men jag har liksom aldrig haft den nära bekantskapen med en del som andra och med tanke på att min mor och far inte heller haft det så blev det bara en massa prat och ingen verkstad liksom.
Men mormor och även de andra som farmor samt farfar ja de står ju närmast mig kanske mer mormor och farmor en resten varför? De var äldre till sättet och att växa upp men förstod mycket mer. Begravningen ägde rum i Sundbyberg där större delen av vår släkt bott även om de växte upp nästan alla på landet.
Älskling tog modet till säg som annars är lik mig med att visa känslor öppet, att hålla omkring mig fast jag kunde inte stor gråta som en del andra, tårarna fanns där men jag har så svårt att gråta i grupp mitt största problem, jag gråter inombords i stället när ingen ser och hör dock bara om någon kommer på mig vilket jag avskyr. Alla har sitt men jag kan stå för det ändå vilket är stort steg för mig.
Älskling som då själv liksom jag begraver känslor lättare och i stället tränger in de i ett hörn så bildas där ett psykiskt tryck som jag inte hanterar så bra, efter ett tag när ceremonin var klar så gick jag ut, mycket ljusare vart det när de slog upp portarna till kyrkan, de levande ljusen var fina älskar det oavsett död eller levande.
Hur som helst det slutade inte där vi fortsatte till fikat och väl där på stället så fick min farfar ett blodtrycks fall och började gurgla, jag tänkte inte han också? Skräck sceneriet om att alla börjar dö plötsligt kom framför mig, och jag hanterar inte det så bra annat med mig själv. Min pappa som också i onsdags fick stickningar i bröstet och fördes till sjukhus med ilfart, där man konstaterade att en hjert infarkt var på väg, livet känns just nu väldigt tungt allt står still och då menar jag still. Det gör mig galen ärligt talat att inte ta fler cigg och dricka den där satans alkoholen är värre nu en innan, men idag fick jag sådan jätte stöd av älskling är stolt över hans insats, trodde först han skulle dra säg undan det här då han inte heller ser ut att gilla dessa, vem gör det i och för säg? Nej jag kunde inte säga till alla att det var mormors begravning idag men hon finns på Lötsjön Kyrkogård om man vill, vi var bara en liten sluten grupp för nära och anhöriga så det var liksom inte tid för att ringa alla, jag vet hon tyckte om många och liksom jag gör men det är som de är, huvudsaken att hon vilar i frid och att hon slipper ha ont mer.
Jag hoppas ni som väldigt gärna ville ta farväl har överseende med detta, jag visste inte vilken tid det skulle bli förens i förrgår och dessutom trodde jag det var öppen begravning vilket det inte var så men som sagt man kan besöka henne där eller bara gå dit och tända ett ljus kanske
Tid och egenskaper, jobbiga företeelser som inträffar i mitt liv. Vilket gör mig mer eller mindre nervös ibland.
Har svårt just nu att hantera stress även om jag lätt hetsar upp mig själv över onödiga saker, det blir så när man levt ett liv som jag och många fler. Tyvärr verkar många ha svårt att förstå att det inte bara är att stänga av knappen där det en gång började, man får lära säg långsamt för att inte nå något slags hysteriskt utbrott. Jag älskar dig och de som står mig närmast men alla är vi olika och hanterar saker bra eller inte. Som jag sa tidigare det här med uppriktighet anledningen är ju så att jag själv också levt under lögner tidigare, men kändes mycket bättre när jag sa sanningar fick alltid dåligt samvete, och det är normalt.
Vad som är normalt eller inte verkar svikta ganska grovt från person till en annan, att få första intryck av en dåre som springer och viftar med vuxna leksaker i ansiktet när man inte känt sin kille länge t.ex. är inget jag är van vid och att den som står bredvid mig säger att så är det här? Inte för att jag kan tro att alla uppför säg så rent ärligt även om det inte är fel att äga en massage stav nutid. Och då har jag varit väldigt öppen bland mina vänner som känner mig, jag har gjort mycket galet som andra säkert skulle rynka på näsan för, och det är ju så men så vad ska jag göra åt det liksom. Jag kan bara fortsätta vara jag åsikter och folks tänkande kommer alltid vara som det är även mina, men det är väll just det jag säger dom rakt ut vilket medföra mycket bråk ibland verkar det som.
Men har slutat delat upp mig på två delar för att den ena gruppen människor tycker jag ska släppa taget mer, eller för att den andra skaran människor anser att det var fel och att jag borde bli en ordentlig flicka vad det nu är? I denna tids episod vi är inne så har nog dom flesta tappat allt grepp om vad som är rätt moraliskt sätt eller inte.
Jag försöker inte slänga energi på sånt som gör mig uppretad kan aldrig ändra andra endå bara mig själv!
I morgon ska jag till Beroende mottagningen och ta prover, inför tolv stegs programmet.
Även då jag inte hela tiden skött mig nyktert, har inga ursäkter för det bara lära mig att ta mig samman. Och göra det för egen skull men det är ingen lätt uppgift, men jag måste försöka för den delen att jag inte vill bli offer för alla sorters onödiga sjukdomar. Sjukdomar har jag tillräckligt som alltid följer mig livet ut men som kan förbättras, jag får stå på egna ben själv.
Att förväntas stöttning från nära och kära går aldrig då en del av dom inte förmår eller har känslan för det helt enkelt, och nej det är inget hot.
Så om alla brister och fel jag har är det enda som räknas, verkar som det på en del andra.
Man säger en sak liksom mig ibland men menar något annat, där jag kan medge det och faktiskt lärt mig be om ursäkt. Förr kunde jag aldrig det fast känslan fanns där av att ha gjort fel, idag är det lättare men främst be mig själv om ursäkt för att förlita mig på folk bland annat. Människor jag trott funnits där för mig men i stället hjälpt min beroende personlighet att frodas mer, att stå själv mot grupptryck och dylikt när man är svag är hårdare en man tror.
Det känns som hela världen har åsikter och tankar att så ska man leva för att uppfattas korrekt eller bra person. Jag tror liksom inte det funkar förutom om man själv vill innerst inne, och jag ska verkligen försöka nu när jag får chansen till hjälp av professionella personer.
Men samtidigt även om det är upp till en själv så återkommer vi hela tiden i min grupp att stöd behövs själv klarar man det inte, jag brukar säga och om man inte får det men det kan krävas av många?
Som sagt att stå bredvid kan vara nog svårt men att bara stå där och komma med commandon utan att ens höja ett ögonbryn med mening. Det spelar ingen roll har inte tid med tjafs för det tar min energi, och dåliga stöttningar behövs inte säg då hellre ingenting.
Och vill du byta ut mig mot någonting du tror är bättre så visst, nog för att min sjukdom är svår och är man inte stark och kapabel att leva med andra som är annorlunda så bör man gå ganska snart!
Are included in a group with unknown
Same problem arises
Overall irrespective of whom it is
I am special as you
With properties, you do not desire to arouse sometimes
A cruel girl in a young body
Will imagine adult but refuses to become old
The bitterness has time to up along with each time I see one as you
Games and lies
Why would I respect you and to ask about apology
Has you ever done it pursue someone
The words on the picture I’m sorry everyone you done poorly
The first is to apologize my self
Why did you go and ask for apologize from people that doesn’t deserve it
Jag funderar och tänker tillbaka ibland, jag var verkligen vild när jag var yngre.
Sprang ifrån mor och far i affärer fastnade hos okända människor och fikade helt sjukt egentligen. Fast mina föräldrar lärde mig den där regeln följ aldrig en okänd? Vad fan är det tänkte jag de är snälla och bjuder mig på fika haha men de gjorde mig ingenting, eftersom de jag följde efter oftast tillhörde min systers vänskaps krets eller kvinnor som hade små barn då jag älskade bebisar över allt annat, tiderna förändras men kan fortfarande känna igen det där våghalsiga lite gran och alla är snälla! Visst vissa var snälla hade min roligaste tid när jag var med brorsor till min syster kompisar eller andra kill kompisar, de lärde mig ju fula trixa och rädda mig själv när fara var framme, dock har det gått både bra och dåligt som sagt.
Jag minns skräck upplevelser som gör att jag heller inte vågar mig på vissa saker eller moment, som åka fort med motorcykel eller liknande fart och höjd fånigt rädd haha
Min systers kompis brorsa hade den lyckliga uppgiften att roa mig då syrran och hennes kompis ville umgås själva, och han fick stå skylt docka haha jag fick lov att åka motorcykel, vilket han tyckte var jätte roligt, denna tid var vi mycket i sommar stugan. Jag minns att han föll med mig på några gånger då han skulle styla som killar kan göra, ja sen vart det inte en av mina största intressen precis eller åka skoter som älskling gärna ville att jag skulle pröva*lol
Fasa jag avskyr höjder och fart på samma gång haha liksom och det vart inte bättre mindes direkt den där gången jag föll omkull givetvis åkte vi inte så fort som tur var men ändå!
Även som att skjuta med luftgevär och diverse när man levde i skogen tre månader om året, sommarloven var alltid samma sak, jag tvingades för att inte dö av tristess umgås med min systers kompis bröder och systrar, de bakade trolldeg med mig jag fick mjölka kor.
Jag vart även efter det rädd för kossor och tjurar därför mina spretande ben och viftande armar gjorde att jag satt i klaveren hela tiden*lol fortfarande är det lite så.
Hej på er allihopa nu är det dags att skriva bloggen, ja vad ska man skriva idag något läsvärt eller bara en egen uppdatering.
Tiden går och jag hoppas alltid att saker kan bli bättre är inte personen som gillar att ge upp på en gång, jag kämpar väll på så länge det går.
Ni tänker vad är det nu? Alltid något men rätt avslappnande att skriva av säg ibland när tankarna snurrar upp säg och man inte direkt får något gehör dit.
Jag vet att mitt sätt att prata lätt trissar upp människor, med mig kan man inte vara rädd att umgås runt eller vara ihop med, jag tolkar givetvis som alla andra olika beroende på toner och sätt att visa sitt kropp språk på.
Även jag har mitt sätt att vara på och föra mig vilket andra möjligen kan missförstå, men är det något jag måste ha och är beroende av för alltid känns det som, är gehör för känslor tar ofta upp det i mina dikter alltså är det av vikt, har alltid varit en sällskaps människa oavsett gott sällskap eller inte, och det kommer nog alltid vara så.
Jag har svårt att liksom bara stå vid sidan av någon som delar mitt liv på ett eller annat sätt, den klassiska symptomen för utanförskap säger läkare då det handlar om Aspberger, men jag vill nog vända till att det är olika också vissa behöver aldrig någon vid sin sida så djupt och nära, de avundas jag inte men det är jobbigt att vara beroende av denna konstanta närhets krävande kärleks relationerna.
Alltid såras någon på ett eller annat sätt ofta jag själv eftersom jag går in så djupt i relationer och faller väldigt hårt, men börjar hinna med mig själv mer nu och kan se på sikt om det skulle hålla i längden, förmodligen inte, och min mor frågade mig sist vad vill du? Vad vill du med ditt liv för en gång skull? Hon tycker jag har väntat alles för mycket på andra och räddat andra själar för mycket, möjligt med min personlighet och den ofta nämnda bokstavskombination så blir man lätt sådan.
Jag vet vad jag vill med mitt liv säger jag åter igen, vill ha ett någolunda normalt liv försöker nå dit också, som familj och barn, resor och kärleks relation där partner eller vänner inte är rädda för lite mothugg av mig eller tvärs om, man kan inte alltid springa från allt. Jag har själv sprungit från olika argument och vägrat lyssna men många gånger har det även hänt mig som tar så jävla mycket på mina krafter!
You ask me about children
Face stress wakes up again
What will I do?
I could not gladly do magical
I had two opportunities but it is egoistically
According to what other perhaps thinks
I could not do it only
If you knew mother the half of my life
And if you knew about the half of everyone those relations
How gladly would you then be enough up the hand and is said yes
Miss hand electrical and drugs
Dirt and parties with no plans at all
Took my sense to catch permanent Lely it hurter
Majority has been changed when theirs small come
However, majority has not even then had the strength to become clean
So the question was done I wrong or correct
That speard some other life pain and evil
In my case so sees I it that the opportunity was there
But I took my decision and so each the
The penalty continue whoming then people remind
Fortsättning följer på min del av beroende mötena, ska trappa upp antalet dagar och möten.
Från tre dagar i veckan till alla dagar och börja med tolv stegs programmet, ni tänker okej har du motivation och vilja till det, som med allt annat är det en färsk vara.
Måste ta mitt på direkten annars faller jag lätt ur kanske är fler en jag som är så när det gäller den biten.
På onsdag börjar de om i motivations grupp med samma teman, känns som jag runda den mina fem veckor, jag tycker jätte mycket om mina handledare där men måste gå vidare plus att det är menat så. Den svårare biten är den jag har framför mig att hålla tider och gå varje dag, inte missta med foten. Sned steg kan det bli men då får jag börja om hela alltet igen och det vet jag inte om ja har lust med även om min grupp är bra. Hur som mötet idag var bra och hade en del roligt med säg en av deltagarna har bott där mina föräldrar nästan har sommar stugan mellan Lindesberg och Frövi, men nu bor hon i Stockholm sen ett bra tag tillbaka men hon visste precis vart vi har varit som små barn jag och syrran, världen är liten ibland när man tänker efter haha.
Vidare har jag inte ens kommit mig iväg och handlat en som bestämt, allt faller ur känns det som ibland jag ska göra middag tills idag blir något lätt som pasta med sås till hm, lätt men ändå gott och ätbart ja det får vi väll se men så dålig är jag inte på mat.
Min syster fyller 35 år i morrn har handlat en present i alla fall som jag ska slå in här då jag saknar haha inslags papper hemma hm som vanligt då!
Att starta en tråd i ett forum är som att öppna dörrar till helvetet men ett bra test inför vad komma skall kanske.
Haha jag skrattar det är så ironiskt att se hur folk tycker och tänker om människor som mår skit, de har långt ifrån själva kanske hamnat där men ändå även om de har det så vägrar dom inse det, och det är då man höjer näven från bordet och skriker det är inte synd om dig just det! Vem fan har pratat om att man startar en tråd för att folk ska tycka mer synd om just mig?`Hm mina intellektuella samtals ämnen handlar mer om vikten av vad som bekommer mig i samhället, vad folk anser säg veta om sjukdoms tillstånd eller inte är irrelevant egentligen, det jag tycker om är att skapa diskussioner lilla fian här som älskar sånt, min älskling som tycker att jag jiddrar alles för mycket med folk. Mm kanske tillhör missbrukar personlighet som enligt vissa inte existerar utan det är ett beteende endast, beteende ändra det snälla hela livet är i stort sätt ett beteende mönster men det finns vissa faktorer som avgör en lättare grad att ta över dess beteenden! Men jag har lärt mig något genom att starta alla mina trådar att vi är många som känner igen oss och många har empatin kvar, sedan dom som hårt motarbetar det har nog förpestats till ett evigt liv i bitterhet på allt som de själva känner ligger för nära till hands* lol inte mitt problem eller någon annans, Frihet att ta upp och diskutera vad som helst dock säger jag så här ja har empati även för oss med missbrukar personlighet, även om vi tog flaskan i handen själva och satte den mot munnen, eller den där silen vitt pulver för att känna oss bättre till mods eller rättare sagt kroppen lurar oss att tro det! Jag hoppas någon gång oavsett det här med diagnoser att folk som inte har det problemet nu förr eller senare får en erfarenhet rikare, hellre har jag gått genom skit och ätit skit en inte något utav det och de står jag för!