48-åring dog av antabus-kuren
DROG MOT ALKOHOL Antabus kan delas ut i många former. Här på bilden delas den ut i drickbar form. Meningen är att medlet skall omöjliggöra alkoholintag.
Foto: BIBBI JOHANSSON
Experter varnar för livsfarlig biverkning
Antabus kan vara livsfarligt för personer med sprit- och leverproblem. Nu varnar experterna för riskerna.
En svensk 48-årig man avled hastigt efter en antabus-kur.
Hittills har tre personer dött och 157 fall av biverkningar har rapporterats in.
Den 48-årige mannen hade högt blodtryck och behandlades med medicin mot detta. Han hade också spritproblem och fick antabus.
Levern orkade inte mer
Plötsligt fick han gul hy, blev trött och kände sig medtagen. På sjukhuset tillstötte leversvikt och njursvikt.
Han avled innan han fått en ny lever transplanterad.
– Det första tecknet på att något är galet med levern är att ögonvitorna gulnar.
Så äter man antabus och detta händer är det bara att ge sig iväg till doktorn.
– Drabbas man också av trötthet och känner sig allmänt medtagen kan man vara illa ute, säger professor Björn Beerman på Läkemedelsverket.
Symtomen dyker upp mellan 1,5 till 3 månader efter påbörjad kur.
Om inte medicineringen avbryts i tid kan den leda till döden.
– Sammantaget måste man nog säga att fördelarna med antabus ändå överväger, säger professor Björn Beerman.
Fortsätter att använda antabus
I den nya alkoholistvården använder man fortsatt antabus, men med måtta. Det sker under kontroll, både vid utdelandet och när det gäller kontroll av levervärdena.
– Undersökningar har visat att antabus inte har någon effekt, om man bara delar ut preparatet, som man gjorde förr, säger Markus Heilig, klinikchef på Beroendecentrum syd i Stockholm.
Däremot kan antabus fungera om man kontrollerar att patienten tar preparatet eller om man gör ett kontrakt med patienten om behandlingen eller sätter in psykosocialt stöd samtidigt med medicineringen.
– antabus dämpar inte suget efter alkohol. Det finns det andra mediciner som gör, Campral och Revia. De har inga biverkningar på levern.
Anita Hansson
Sitter här i min lägenhet och ska snart lägga mig, ett upprörande samtal med sin partner mitt i allt.
Jag har haft lock för öronen hela dagen vaknade så, och den där halvan av medicinen jag fick i Torsdags hjälpte inte mycket. Jag känner av liknande symptom fortfarande och funderar på att byta helt ärligt, men sen är det väldigt mycket aggression också mot vem gör jag det här för mig själv eller någon annan? Tycka och tänka om andra är alltid lättare det vet jag själv absolut, fly från problem är jag mästare på om jag vill.
Och jag har aldrig sagt att mitt liv är utan fel och brister som sagt listan verkar bli längre om man gräver enda ned till botten av det, men där har jag ju redan varit , vilket är olika från person till en annan. Kontroll eller inte det största problemet i mitt liv egentligen inte enbart över mitt eget liv utan det som kretsar kring det, från saker jag ska göra och vill till personer i min närhet. Jag vet att ja måste trappa ned den värsta sorten kontroll, vad är jag rädd för kanske att gå på nit efter nit av oärliga människor som vänder till det i stället för att hjälpa, förr var jag ju väldigt mycket mer naiv därför jag hamnade i mer trubbel så med min diagnos vilket bara är ett namn ingenting annat. Men Aspberger och Add i samma kropp och enligt läkare beroende personlighet oj listan blir längre och längre, var som gruppen jag går till en så länge frågade kan vi ha dig som testkanin det här med antabus problemet?
Ja visst sa jag skäms inte och nedvärderar inte mig själv för det alla har vi problem på ett eller annat sätt.
Vilket inte andra verkar tro om säg själv som sagt lättare att fokusera på andra en säg själv alltid jag vet! Och jag blir seg och trött vill inte göra någonting det här är inte jag… det här är sjukt och jag medger det att behöva hålla reda på mer en mig själv är tröttsamt, bara jag själv som kan lägga ned det men hur utan att bli blåst på konfekten liksom? Ja jag litar på mig själv mer en andra och det är också grejen i det hela har kompisar men aldrig riktigt några vänner som förr de flesta dog före mig sorgligt nog, de hade väll inte alltid heller valt rätt liv, men så är det sedan dess har det varit svårt för mig att acceptera och hitta nya, är väldigt personlig av mig så jag söker väll kanske inte en bästa kompis längre men vänner att umgås med som förstår och lyssnar precis som jag, bara man inte omvandlar sanningar så jävla mycket vilket verkar vara det enda jag ibland kan hitta även partners tyvärr, alla är inte så hela tiden jag har inte heller alltid varit ärlig eftersom jag levt ett rätt så ohälsosamt liv alltså, och så är det ju men jag kan åtminstone säga det rakt ut.
Jag måste faktiskt skriva detta, varför talar man inte om för patienter som tar antabus att det kan förekomma depressiva tendenser och eventuellt till Schizofreni?
Jag vart ombedd att ta Antabus mot alkohol intag, även fast jag sagt länge att mitt problem är också depressions relaterat, så ger man mig ändå Antabus. Att det kunde ge reaktioner som allergi visste jag men inte resten, och alla mår inte bra av det alternativet så jag frågar om det finns något annat för mig.
I tisdags när det gått cirka nio timmar från det att jag tog Antabus började saker ske i kroppen, den effekten vill jag aldrig mer uppleva och det kan jag säga rakt ut! jag tar ibland tabletter mot ångest och depression i form av Oxascand det har jag sagt i min grupp, det sade jag även till sköterskan i mottagningen, hon försäkrade om att det inte skulle vara något som helst problem? Eftersom jag inte fått något utskrivet av mina psykologer förut så finns det nog en förklaring de anser att jag mixtrat så mycket med olika saker att de vill vänta och se, den informationen har jag givit också! Att jag valde själv att gå med i grupp mot beroende var mitt val och att jag har problem är ett fakta, men jag tänker inte få mer problem av detta.
Jag försökte lägga mig ned och sova i tisdags kväll men kunde inte så jag tog en lugnande tablett, det vart lite dåsigt och jag höll på att somna när jag fick världens hjärtklappning och kliningar i hela kroppen, andnöd och skakningar som inte jag någonsin upplevt förutom efter intag av kokain, här ger man mig en tablett utan att kolla vad jag har haft för direkt bakgrund och vad jag har tagit under tiden utan Antabus som leder snart näst intill panik slag och uppvaknande på tre röda sekunder, jag vart helt hysterisk och började gå runt i lägenheten hade just varit hos mina föräldrar och rökt cigg samt druckit kaffe som vanligt, inget hände då men sen pang världens jordbävning i hela kroppen, jag ringde Karolinska till och med nu dör jag! Jag hann tänka mängder av saker hinner det komma någon om det blir värre, tappade helt kontrollen på vad jag gjorde tog telefonen och kom till polisen shiit 112 liksom helt fel! Ringde nummer upplysningen för att ringa K. S och fråga vad jag skulle ta mig till fick vänta i växeln tills någon svarade och detta var akut sabla idioter! Jag fick som tur var prata med en sköterska som bad mig andas lugnt? Lugnt ja visst detta gjorde mig mer nervös men hon sa blir det värre får du ringa igen vänta en liten stund! Men jag har ju inte druckit alkohol och även om jag hade det vänta en liten stund! Visst jag kan ligga här och dö tänkte jag i min ensamhet medan älskling var på jobbet.
Jag lyckades ta på mig ytterkläderna och skor med dessa skakningar och ta mig till mina föräldrar vilket var tur att de var hemma, jag satt där ett tag tills det lugnat säg och tänkte det här måste jag ta upp med beroende mottagningen genast! Jag var där idag och de konstaterade då att du kanske inte tål antabus? Nej tänkte jag precis det var vad som slog mig när det kom på tal då de angav lite av effekterna.
Jag är på riktig dåligt humör idag, sov dåligt och vånda idioter samlas och det känns uwee.
Alla som ska tycka och tänka men i slutet är det jag som bestämmer, exakt jag ingen annan!
Idag åkte jag ned till beroende mottagningen och satt där å väntade mötte två från min motivations grupp, alla verkade samlade med tunga steg gick jag in, stämplad som idiot och missbrukare i vissas ögon tack! Ja jag har haft problem med människors syn på hur jag bör leva länge, mitt kontrollbehov m.m. Ja jag vet under omständigheter kanske ni borde titta i spegeln själva och se hur perfekta erat jag är? Men så nog vet jag mina egna problem och att jag bör göra något åt dom, periodvis har allt gått susen och jobb varit okej visst ingen fast tjänst men jag duger hallå! Jag ska göra det som är okej för mig så sätt skaffar mig mentor tror jag i vad som är bra eller inte, hittills är alla så jävla fega för att säga saker rakt ut förutom en! Tack för det min vän N ja hela namn bör inte nämnas i B-loggar utan till låtelse, i alla fall jag har länge väntat på att någon ska säga exakt det som behövs, gör det här nu! Du är inte i form eller vad dom nu tycker men inte på ett otrevligt sätt, jag har nog med otrevligt folk i gammal garderob, det är inte hjälp att trycka ned med flit utan riktig hjälp- stöttning.
Men jag klev in på den mottagningen med gråt i halsen inte för att jag ska sluta dricka men för allt annat som korsar mitt fucking liv, inte bara ett problem utan fler nå väl där inne så tog jag det utspädda drickat som de gav mig, en jätte trevlig sköterska som försökte muntra upp med bra ord vilket hjälpte mycket.
Nu är jag hemma igen, och har precis betalat räkningar som jag ska, och fördrivit tiden att försöka prata med någon förnuftig person som har lite innanför huvudet, mer mentalistisk person får man leta efter en du N tack åter igen men jag vet du skiter i resten bra sagt!
Tolvstegsprogrammet och diagnoser du hoppar högt jag vet, inte bara du en del andra också nog för att jag legat i risk zonen ett bra tag, samt ta säg i kragen vore lättare om man hade haft den stöttningen tidigare från dig eller någon annan.
Hej här kommer jag först nu och tycker gör si och så, ja bra ord på vägen känns alltid bra.
I morgon ska jag till Beroende mottagningen och ta prover, inför tolv stegs programmet.
Även då jag inte hela tiden skött mig nyktert, har inga ursäkter för det bara lära mig att ta mig samman. Och göra det för egen skull men det är ingen lätt uppgift, men jag måste försöka för den delen att jag inte vill bli offer för alla sorters onödiga sjukdomar. Sjukdomar har jag tillräckligt som alltid följer mig livet ut men som kan förbättras, jag får stå på egna ben själv.
Att förväntas stöttning från nära och kära går aldrig då en del av dom inte förmår eller har känslan för det helt enkelt, och nej det är inget hot.
Så om alla brister och fel jag har är det enda som räknas, verkar som det på en del andra.
Man säger en sak liksom mig ibland men menar något annat, där jag kan medge det och faktiskt lärt mig be om ursäkt. Förr kunde jag aldrig det fast känslan fanns där av att ha gjort fel, idag är det lättare men främst be mig själv om ursäkt för att förlita mig på folk bland annat. Människor jag trott funnits där för mig men i stället hjälpt min beroende personlighet att frodas mer, att stå själv mot grupptryck och dylikt när man är svag är hårdare en man tror.
Det känns som hela världen har åsikter och tankar att så ska man leva för att uppfattas korrekt eller bra person. Jag tror liksom inte det funkar förutom om man själv vill innerst inne, och jag ska verkligen försöka nu när jag får chansen till hjälp av professionella personer.
Men samtidigt även om det är upp till en själv så återkommer vi hela tiden i min grupp att stöd behövs själv klarar man det inte, jag brukar säga och om man inte får det men det kan krävas av många?
Som sagt att stå bredvid kan vara nog svårt men att bara stå där och komma med commandon utan att ens höja ett ögonbryn med mening. Det spelar ingen roll har inte tid med tjafs för det tar min energi, och dåliga stöttningar behövs inte säg då hellre ingenting.
Och vill du byta ut mig mot någonting du tror är bättre så visst, nog för att min sjukdom är svår och är man inte stark och kapabel att leva med andra som är annorlunda så bör man gå ganska snart!
Hej på er allihopa nu är det dags att skriva bloggen, ja vad ska man skriva idag något läsvärt eller bara en egen uppdatering.
Tiden går och jag hoppas alltid att saker kan bli bättre är inte personen som gillar att ge upp på en gång, jag kämpar väll på så länge det går.
Ni tänker vad är det nu? Alltid något men rätt avslappnande att skriva av säg ibland när tankarna snurrar upp säg och man inte direkt får något gehör dit.
Jag vet att mitt sätt att prata lätt trissar upp människor, med mig kan man inte vara rädd att umgås runt eller vara ihop med, jag tolkar givetvis som alla andra olika beroende på toner och sätt att visa sitt kropp språk på.
Även jag har mitt sätt att vara på och föra mig vilket andra möjligen kan missförstå, men är det något jag måste ha och är beroende av för alltid känns det som, är gehör för känslor tar ofta upp det i mina dikter alltså är det av vikt, har alltid varit en sällskaps människa oavsett gott sällskap eller inte, och det kommer nog alltid vara så.
Jag har svårt att liksom bara stå vid sidan av någon som delar mitt liv på ett eller annat sätt, den klassiska symptomen för utanförskap säger läkare då det handlar om Aspberger, men jag vill nog vända till att det är olika också vissa behöver aldrig någon vid sin sida så djupt och nära, de avundas jag inte men det är jobbigt att vara beroende av denna konstanta närhets krävande kärleks relationerna.
Alltid såras någon på ett eller annat sätt ofta jag själv eftersom jag går in så djupt i relationer och faller väldigt hårt, men börjar hinna med mig själv mer nu och kan se på sikt om det skulle hålla i längden, förmodligen inte, och min mor frågade mig sist vad vill du? Vad vill du med ditt liv för en gång skull? Hon tycker jag har väntat alles för mycket på andra och räddat andra själar för mycket, möjligt med min personlighet och den ofta nämnda bokstavskombination så blir man lätt sådan.
Jag vet vad jag vill med mitt liv säger jag åter igen, vill ha ett någolunda normalt liv försöker nå dit också, som familj och barn, resor och kärleks relation där partner eller vänner inte är rädda för lite mothugg av mig eller tvärs om, man kan inte alltid springa från allt. Jag har själv sprungit från olika argument och vägrat lyssna men många gånger har det även hänt mig som tar så jävla mycket på mina krafter!
Fortsättning följer på min del av beroende mötena, ska trappa upp antalet dagar och möten.
Från tre dagar i veckan till alla dagar och börja med tolv stegs programmet, ni tänker okej har du motivation och vilja till det, som med allt annat är det en färsk vara.
Måste ta mitt på direkten annars faller jag lätt ur kanske är fler en jag som är så när det gäller den biten.
På onsdag börjar de om i motivations grupp med samma teman, känns som jag runda den mina fem veckor, jag tycker jätte mycket om mina handledare där men måste gå vidare plus att det är menat så. Den svårare biten är den jag har framför mig att hålla tider och gå varje dag, inte missta med foten. Sned steg kan det bli men då får jag börja om hela alltet igen och det vet jag inte om ja har lust med även om min grupp är bra. Hur som mötet idag var bra och hade en del roligt med säg en av deltagarna har bott där mina föräldrar nästan har sommar stugan mellan Lindesberg och Frövi, men nu bor hon i Stockholm sen ett bra tag tillbaka men hon visste precis vart vi har varit som små barn jag och syrran, världen är liten ibland när man tänker efter haha.
Vidare har jag inte ens kommit mig iväg och handlat en som bestämt, allt faller ur känns det som ibland jag ska göra middag tills idag blir något lätt som pasta med sås till hm, lätt men ändå gott och ätbart ja det får vi väll se men så dålig är jag inte på mat.
Min syster fyller 35 år i morrn har handlat en present i alla fall som jag ska slå in här då jag saknar haha inslags papper hemma hm som vanligt då!
Att starta en tråd i ett forum är som att öppna dörrar till helvetet men ett bra test inför vad komma skall kanske.
Haha jag skrattar det är så ironiskt att se hur folk tycker och tänker om människor som mår skit, de har långt ifrån själva kanske hamnat där men ändå även om de har det så vägrar dom inse det, och det är då man höjer näven från bordet och skriker det är inte synd om dig just det! Vem fan har pratat om att man startar en tråd för att folk ska tycka mer synd om just mig?`Hm mina intellektuella samtals ämnen handlar mer om vikten av vad som bekommer mig i samhället, vad folk anser säg veta om sjukdoms tillstånd eller inte är irrelevant egentligen, det jag tycker om är att skapa diskussioner lilla fian här som älskar sånt, min älskling som tycker att jag jiddrar alles för mycket med folk. Mm kanske tillhör missbrukar personlighet som enligt vissa inte existerar utan det är ett beteende endast, beteende ändra det snälla hela livet är i stort sätt ett beteende mönster men det finns vissa faktorer som avgör en lättare grad att ta över dess beteenden! Men jag har lärt mig något genom att starta alla mina trådar att vi är många som känner igen oss och många har empatin kvar, sedan dom som hårt motarbetar det har nog förpestats till ett evigt liv i bitterhet på allt som de själva känner ligger för nära till hands* lol inte mitt problem eller någon annans, Frihet att ta upp och diskutera vad som helst dock säger jag så här ja har empati även för oss med missbrukar personlighet, även om vi tog flaskan i handen själva och satte den mot munnen, eller den där silen vitt pulver för att känna oss bättre till mods eller rättare sagt kroppen lurar oss att tro det! Jag hoppas någon gång oavsett det här med diagnoser att folk som inte har det problemet nu förr eller senare får en erfarenhet rikare, hellre har jag gått genom skit och ätit skit en inte något utav det och de står jag för!
Veckan som varit har känts både jobbigt och bra, en del diskussioner hemma.
Många människor som ska delta i ens relation vare säg man vill eller inte.
Man har nog med allt och det är nytt hela scenariot, samtidigt försöka bemöta sitt beroende med sikt på att få något nytt i sitt liv inte helt lätt, det är ju dit en del vill leda en känns det som.
Jag var svag igår och lade till med ett återfall, men talade om som det var och tänkte gjort är gjort och sedan grunnade på varför jag gjorde det? Ingen speciellt anledning bara gick av automatik, sedan behöver jag något att göra vilket jag jobba på tillsammans med socialen. Hoppas min remiss når Lss snart som utlovats dock måste min sega läkare skriva det och hon är nu snabbt på semester, hon hade lämnat en liten lapp där det stod vill du något speciellt så hör av dig? Ja ja så det här känns som det tar en hel massa onödig tid och jag behöver mer rutiner en tre dagars möten i veckan, men hittills tar jag mig dit, trots mitt återfall så kämpar jag vidare för att hålla uppe mitt mål, att grotta bakåt på ett återfall är inte bra då det lätt kan fortsätta känns det som.
Jag pratade med J och vi pratade om varför och att det måste till en ordentlig förändring att slänga energi på tokar eventuellt någon som dessutom inte har rent innanför egen farstu är inte mitt område längre.
Man ska inte ge upp så lätt man kan säga det är lättare sagt en gjort många gånger även de som säger det ordet har svårt att leva exakt efter det.
Nå väl jag reser mig upp igen, sitter upp i sadeln som när du faller av en häst vilket jag gjort många gånger och första gången vart jag ordentligt rädd, men sedan lärde jag mig att styra upp det och de är så man får göra med annat också, men allt kan inte ändra på en kvart eller mer det har jag lärt mig nu absolut.
Nu är det lite långsamt vid åtta på kvällen, var på beroende mötet idag och det hade jag saknat, den gruppen är suverän de är så gulliga och hjälpsamma men även ett tack till min älskling som fått mig att inse ovanorna.
Dock har fler påpekat att jag måste göra något åt min situation då tiden tickar på fort.
Men även om jag är 30 år så tänker jag inte stressa någon stans det som behövs gör jag, Försöker så gott det går med hjärtat i halsgropen ibland då man vart från socialt umgänge så länge inom arbetslivet.
Många säkert som förstår känslan när allt bara står still och inget funkar som man vill! Man känner verkligen tröttheten komma tidigare om kvällarna nu när det inte många krogbesök längre, visst kan jag gå förbi men då dricker jag någon god juice i stället för alkohol, det är också en prövning för mig själv att kunna säga nej jag vill inte ha! För man kan leva ett liv utan alkohol men är inte så van vid det Enn, dock när jag bodde från Stockholm förut vart det inte mycket fest… klart då var det annat att hålla koll på att fokusera blicken på djur och galningar som hytta med näven samt slog en, fanns perioder då jag verkligen bara sket i det och drack mig full för att slippa skiten liksom! Ja skiten det var väll inte så bra hanterat hade vart bättre att aldrig ens komma så långt ned, men det har ändå givit mig erfarenheter och jag vet vad som är felet och inte många gånger! Nu ska jag dricka färdig mitt kaffe och ta en cigarett då jag inte slutat med det heller helt, skitsaker man började med… och diverse snack om att sluta jo!