Lägenhets visning den 22 juni för att Sundbyberg ska stambyta hela Ör där jag bor nu! tillbaka till Rissne igen. De flesta lägenheterna ligger i Sundbyberg som jag sökt hittills, där min nuvarande situation befinner säg så måste jag också bo här! Med gårdagens sjukaste infall på länge så provade jag dricka två rödvins glas skulle jag inte ha gjort..varför? Mm fortfarande lättare att gräva ned säg ännu djupare i ångesten med hjälp att döva den. Patetisk man är på det sättet också men när samtalen om dagarna blir till fyra väggar och inget svar så vete den, jag har ett eget beslut men som mer går på automatik känns det som en väl planerat.
Klart jag vet att ingen tycker att det är lättare att prata med mig när jag gör så, vem har sagt att det skulle vara lätt för någon utav oss? alla har vi något att brottas med den som inte har det, känns som att de har ett ganska innehållslöst liv också. Men säger igen efteråt det var inte värt den våndan och huvudverken jag haft halva dagen idag, min kropp är inte som den varit tur det kanske, hade det varit för över två månader sen hade den inte reagerat på två glas, där handlade det om två flaskor.
Som min läkare på beroende mottagningen sa du våndas och därför tror du att vad som helst hjälper i just de minutrarna som en ångest attack håller i säg.
Jag håller fullständigt med finns inget värre för mig en det, och sen känner personerna omkring säg maktlösa för att inte tala om mig själv då jag märker att de inget kan säga eller göra!
Mestadels är det också därför jag blir mer och mer frånvarande att gå utanför dörren.
Åka in till stan en ljus dag som nu när vädret är som bäst är för mig katastrof, jag får direkt panik och vill bara åka hem direkt, börja lagom först sen större, trots allt mina dagar inne i staden har ju varit mestadels om kvällarna och nätter.
Och då är alla på barnstadiet som jag kallar det, mestadels runda under fötterna.
Jag upplever och har alltid gjort att folk en vanlig ljus dag är mer inåtvända och säger knappt halv sju till varandra i den här staden, har varit så länge som jag kan minnas den i alla fall.
Men tillbaka till mitt eget stå på ruta ett igen sen två månader men vet att jag inte kan tänka så, gräver jag ned mig mer en nu så lär det inte sluta bra och det tär över lag på tillvaron mer en den redan gjort nu. Så som jag kände det igår för stunden gick ångesten över i panikslag, igen lurar sinnena mig att tro det helt sjukt! Men jag ger inte upp framåt marsch började morgonen som någon sa att grotta i varför jag drack de där två glasen var det värt huvudverken, pengarna jag slängde ut som kom ut ur kroppen i form av uppkast, uppkast från natten till morgonen liksom, är helt tom kan endast dricka vätska fortfarande, rent idiotiskt i stället för att bara sitta hemma och må skit vilket är bäst inget utav det men ändå.
Och jag kan inte sätta fingret på exakt vad denna ångest kommer av, för jag har en lägenhet som jag borde vara glad över, men jag hatar den har gjort sen dag ett, men vill ha något eget att sova i och möjligen bara känna för att gå till i stället för att bo trångt med mina föräldrar.
Jag borde vara glad för min pojkvän stannar, å andra sidan är han inte världens lättaste att ha med å göra han heller, inte för att han har mycket problem så sätt därför vi är ibland för lika känns det som, vilket gör att när jag får ångest och han inte säger just då rätta svaren som jag tyckes söka efter ständigt så blir jag hulken, rent ut sagt varje liten grej som kan misstolkas som han säger i en panik attack till mig så kan det bli till en höna av en fjäder, genast slår min kontroll igång och när den satt igång då är jag inte lättast att ha med å göra. Men som jag sa det är en del av vad jag har å jobba med det går inte över nu och inte om några veckor heller, jag måste lära mig att inte planera för långt fram, mål och drömmar måste jag ha men så långt som jag alltid tänkt förstör både för andra men mest för mig själv.
Dold talang eller fullständig dårskap men alla ska vi hamna där också.
Alla gör fel eller jo men man bör skilja på vad för slags fel man gör, förut tyckte jag synd om alla hade lust att be om ursäkt patetiskt nog, fast jag inte alltid varit anledning till det.
Jag ser med mina ögon men många tror att jag är helt bort tappad, någon stans går det runt.
Livet verkar leka som vanligt men då och då slår sanningen till från okänt håll, jag står inte under och tvekar en sekund på att dra fram sanninge, tilltalar du mig och frågar mig rakt ut så svarar jag, dålig nyhet eller bra.
Jag är både svag och stark men strävar framåt mot mina mål, du sa att du inte kände dom och den varför undanhålla dom från mig, diverse tar kontakt och till och med yppar om dig.
Men du står bara tyst och säger att alla hittar de på, nog för att många vill skövla och förstöra inte första gången i mitt liv, men dock kan inte över tio personer som hör av säg veta exakt vem du är? Frågan varför döljer man det för mig ett jag blir förbannad svar ja, beror på har det med dåliga minnen att göra eller bra, att jag visar foton och diverse dom finns på mina sidor och har utgivit säg för att vara mina vänner få av dom har jag tillfrågat själv, svar ja det finns folk som försöker påstå att de är eller var mina vänner, en del av dom kände jag sen skolan andra mer intimt som vänner. Jag står inte under att mina fel beror delvis på mina egna missledda vägar jag tagit, och ser ut att fortsätta göra dom livet ut.
Bättre eller sämre tider, gnäll och tjafs en del av mitt liv så vitt jag vet, är man envis och inte ger säg får man stå ut med mer det borde du veta som är det själv.
Två lika bra kol supare var orden, tagna ur min mun men varför stå ut med det när man bara kan bryta säg fri och leva vidare då, även om den andra som gav inte fick mycket tillbaka skit i det, någon sa skit ska skit ha det är så vi värderas med lite mer problem, eller dom där osynliga handikappen som aldrig kan suddas ut, okej det finns många som har den liknelser är där och jag är en av dom. Mitt svängiga humör beror delvis på sinnes stämning omkring, jag berörs extra mycket och är känslig för det, jag reagerar på orättvisa och lögner kraftigt. Man har alltid hört att tala om allt bör man inte , okej kanske inte ni men jag.
Förr eller senare svarar jag även om inte svaret kommer med en gång, inte för att jag sitter och trycker på sanningen utan jag glömmer ofta bort att meddela på en gång, jag vet dom som medvetet sitter med sanningen under rumpan och vägrar yppa säg om det. Skippa skiten om varför måste det existera över nätet, är det inte viktigare i verkligheten, mjo om alla såg det så men dom flesta yppar säg oavsett vem som sa det genom nätet idag, vilket ändå finns tillgänglig för hela världen att se, av någon anledning skyls jag undan.
Medan folk ändå vet utanför att något inte riktigt stämmer precis som jag känner..har någon lust att yppa säg om det här varse god är så jävla trött, tror jag håller på gå in i depp igen typiskt när det är sommar!
Dags och skriva lachicas dags form, inte så bra sen en vecka tillbaka, ringde vårdcentralen idag.
Måste kolla upp vad som för säg går, jag känner mig helt led lös och har yrsel konstant, illamående som plötsligt uppstår under dagen, ständigt luddig hörsel sedan trycket mot öronen uppstod, susar och jag blir plötsligt svettig utan anledning?
Inte så konstigt att man inte vill vara ensam om dagarna, visserligen styrs jag ständigt av social kontakt till en viss gräns dock, nu är det så att jag verkligen känner att något är fel..eller så är det inbillning men allt kan inte vara det, började från första dagen jag tog Antabusen faktiskt. Måste faktiskt till lägga att alla dessa symptom kommit efter det, så vitt jag vet efter pratat med min syster som är utbildad sköterska så är inte denna medicin för alla, man behöver inte vara nära till att ha en sjuk lever för att få problem av antabus, hon säger att det är en jätte stark medicin som man ger endast i syfte för att stoppa intaget av alkohol idag, och det funkar ju men biverkningarna kan ha dödlig utgång utan alkoholen.
Det har jag aldrig hört förut för ingen har sagt något till mig om det förutom när man använder alkohol i samband med den medicinen, kass medicin och biverkning säger jag!
Finns det något annat labb råtta som jag är, enligt andra är det bättre att jag går på något fejka medicin som bidrar till mer skadliga effekter en det ämnet jag ska undvika i själva verket, nu som tur är blir det inte så på alla är individuellt tydligen, kanske på grund av att jag aldrig direkt ätit något av starkare mediciner förut?
Kan också vara en bieffekt av allt jag blandat och sen plötsligt får en medicin som denna, kanske vart för mycket för min kropp att hantera helt enkelt, nå väl nu har jag beställt tid och ska en gång för alla hoppas jag få svar vad som är fel?
Jag är trött på att må skumt på grund av fel diagnoser eller mediciner det är inte första gången jag mår så här, men man avslutar aldrig med ett svar utan det bara försvinner i tomma intet liksom! Kanske är man sedd som en tyngd liksom och tänker men hon eller han kan vänta de slarvar med sina liv ändå så mycket, inget man vill slänga pengar på i onödan.
Och alla som inte har dessa problem tänker men hon får skylla säg själv, miss sköter man kroppen så får man stå sitt kast! Visst jag får stå mitt kast för att ha levt ett vilt liv och varit naiv som många tonåringar är idag inte bara jag! Men vore det du själv hade du inte sagt lika dan antar jag, brukar vara så att man gnäller på andra om det inte hänt en själv.
Sitter här i min lägenhet och ska snart lägga mig, ett upprörande samtal med sin partner mitt i allt.
Jag har haft lock för öronen hela dagen vaknade så, och den där halvan av medicinen jag fick i Torsdags hjälpte inte mycket. Jag känner av liknande symptom fortfarande och funderar på att byta helt ärligt, men sen är det väldigt mycket aggression också mot vem gör jag det här för mig själv eller någon annan? Tycka och tänka om andra är alltid lättare det vet jag själv absolut, fly från problem är jag mästare på om jag vill.
Och jag har aldrig sagt att mitt liv är utan fel och brister som sagt listan verkar bli längre om man gräver enda ned till botten av det, men där har jag ju redan varit , vilket är olika från person till en annan. Kontroll eller inte det största problemet i mitt liv egentligen inte enbart över mitt eget liv utan det som kretsar kring det, från saker jag ska göra och vill till personer i min närhet. Jag vet att ja måste trappa ned den värsta sorten kontroll, vad är jag rädd för kanske att gå på nit efter nit av oärliga människor som vänder till det i stället för att hjälpa, förr var jag ju väldigt mycket mer naiv därför jag hamnade i mer trubbel så med min diagnos vilket bara är ett namn ingenting annat. Men Aspberger och Add i samma kropp och enligt läkare beroende personlighet oj listan blir längre och längre, var som gruppen jag går till en så länge frågade kan vi ha dig som testkanin det här med antabus problemet?
Ja visst sa jag skäms inte och nedvärderar inte mig själv för det alla har vi problem på ett eller annat sätt.
Vilket inte andra verkar tro om säg själv som sagt lättare att fokusera på andra en säg själv alltid jag vet! Och jag blir seg och trött vill inte göra någonting det här är inte jag… det här är sjukt och jag medger det att behöva hålla reda på mer en mig själv är tröttsamt, bara jag själv som kan lägga ned det men hur utan att bli blåst på konfekten liksom? Ja jag litar på mig själv mer en andra och det är också grejen i det hela har kompisar men aldrig riktigt några vänner som förr de flesta dog före mig sorgligt nog, de hade väll inte alltid heller valt rätt liv, men så är det sedan dess har det varit svårt för mig att acceptera och hitta nya, är väldigt personlig av mig så jag söker väll kanske inte en bästa kompis längre men vänner att umgås med som förstår och lyssnar precis som jag, bara man inte omvandlar sanningar så jävla mycket vilket verkar vara det enda jag ibland kan hitta även partners tyvärr, alla är inte så hela tiden jag har inte heller alltid varit ärlig eftersom jag levt ett rätt så ohälsosamt liv alltså, och så är det ju men jag kan åtminstone säga det rakt ut.
Jag är på riktig dåligt humör idag, sov dåligt och vånda idioter samlas och det känns uwee.
Alla som ska tycka och tänka men i slutet är det jag som bestämmer, exakt jag ingen annan!
Idag åkte jag ned till beroende mottagningen och satt där å väntade mötte två från min motivations grupp, alla verkade samlade med tunga steg gick jag in, stämplad som idiot och missbrukare i vissas ögon tack! Ja jag har haft problem med människors syn på hur jag bör leva länge, mitt kontrollbehov m.m. Ja jag vet under omständigheter kanske ni borde titta i spegeln själva och se hur perfekta erat jag är? Men så nog vet jag mina egna problem och att jag bör göra något åt dom, periodvis har allt gått susen och jobb varit okej visst ingen fast tjänst men jag duger hallå! Jag ska göra det som är okej för mig så sätt skaffar mig mentor tror jag i vad som är bra eller inte, hittills är alla så jävla fega för att säga saker rakt ut förutom en! Tack för det min vän N ja hela namn bör inte nämnas i B-loggar utan till låtelse, i alla fall jag har länge väntat på att någon ska säga exakt det som behövs, gör det här nu! Du är inte i form eller vad dom nu tycker men inte på ett otrevligt sätt, jag har nog med otrevligt folk i gammal garderob, det är inte hjälp att trycka ned med flit utan riktig hjälp- stöttning.
Men jag klev in på den mottagningen med gråt i halsen inte för att jag ska sluta dricka men för allt annat som korsar mitt fucking liv, inte bara ett problem utan fler nå väl där inne så tog jag det utspädda drickat som de gav mig, en jätte trevlig sköterska som försökte muntra upp med bra ord vilket hjälpte mycket.
Nu är jag hemma igen, och har precis betalat räkningar som jag ska, och fördrivit tiden att försöka prata med någon förnuftig person som har lite innanför huvudet, mer mentalistisk person får man leta efter en du N tack åter igen men jag vet du skiter i resten bra sagt!
Tolvstegsprogrammet och diagnoser du hoppar högt jag vet, inte bara du en del andra också nog för att jag legat i risk zonen ett bra tag, samt ta säg i kragen vore lättare om man hade haft den stöttningen tidigare från dig eller någon annan.
Hej här kommer jag först nu och tycker gör si och så, ja bra ord på vägen känns alltid bra.
I morgon ska jag till Beroende mottagningen och ta prover, inför tolv stegs programmet.
Även då jag inte hela tiden skött mig nyktert, har inga ursäkter för det bara lära mig att ta mig samman. Och göra det för egen skull men det är ingen lätt uppgift, men jag måste försöka för den delen att jag inte vill bli offer för alla sorters onödiga sjukdomar. Sjukdomar har jag tillräckligt som alltid följer mig livet ut men som kan förbättras, jag får stå på egna ben själv.
Att förväntas stöttning från nära och kära går aldrig då en del av dom inte förmår eller har känslan för det helt enkelt, och nej det är inget hot.
Så om alla brister och fel jag har är det enda som räknas, verkar som det på en del andra.
Man säger en sak liksom mig ibland men menar något annat, där jag kan medge det och faktiskt lärt mig be om ursäkt. Förr kunde jag aldrig det fast känslan fanns där av att ha gjort fel, idag är det lättare men främst be mig själv om ursäkt för att förlita mig på folk bland annat. Människor jag trott funnits där för mig men i stället hjälpt min beroende personlighet att frodas mer, att stå själv mot grupptryck och dylikt när man är svag är hårdare en man tror.
Det känns som hela världen har åsikter och tankar att så ska man leva för att uppfattas korrekt eller bra person. Jag tror liksom inte det funkar förutom om man själv vill innerst inne, och jag ska verkligen försöka nu när jag får chansen till hjälp av professionella personer.
Men samtidigt även om det är upp till en själv så återkommer vi hela tiden i min grupp att stöd behövs själv klarar man det inte, jag brukar säga och om man inte får det men det kan krävas av många?
Som sagt att stå bredvid kan vara nog svårt men att bara stå där och komma med commandon utan att ens höja ett ögonbryn med mening. Det spelar ingen roll har inte tid med tjafs för det tar min energi, och dåliga stöttningar behövs inte säg då hellre ingenting.
Och vill du byta ut mig mot någonting du tror är bättre så visst, nog för att min sjukdom är svår och är man inte stark och kapabel att leva med andra som är annorlunda så bör man gå ganska snart!
Jag funderar och tänker tillbaka ibland, jag var verkligen vild när jag var yngre.
Sprang ifrån mor och far i affärer fastnade hos okända människor och fikade helt sjukt egentligen. Fast mina föräldrar lärde mig den där regeln följ aldrig en okänd? Vad fan är det tänkte jag de är snälla och bjuder mig på fika haha men de gjorde mig ingenting, eftersom de jag följde efter oftast tillhörde min systers vänskaps krets eller kvinnor som hade små barn då jag älskade bebisar över allt annat, tiderna förändras men kan fortfarande känna igen det där våghalsiga lite gran och alla är snälla! Visst vissa var snälla hade min roligaste tid när jag var med brorsor till min syster kompisar eller andra kill kompisar, de lärde mig ju fula trixa och rädda mig själv när fara var framme, dock har det gått både bra och dåligt som sagt.
Jag minns skräck upplevelser som gör att jag heller inte vågar mig på vissa saker eller moment, som åka fort med motorcykel eller liknande fart och höjd fånigt rädd haha
Min systers kompis brorsa hade den lyckliga uppgiften att roa mig då syrran och hennes kompis ville umgås själva, och han fick stå skylt docka haha jag fick lov att åka motorcykel, vilket han tyckte var jätte roligt, denna tid var vi mycket i sommar stugan. Jag minns att han föll med mig på några gånger då han skulle styla som killar kan göra, ja sen vart det inte en av mina största intressen precis eller åka skoter som älskling gärna ville att jag skulle pröva*lol
Fasa jag avskyr höjder och fart på samma gång haha liksom och det vart inte bättre mindes direkt den där gången jag föll omkull givetvis åkte vi inte så fort som tur var men ändå!
Även som att skjuta med luftgevär och diverse när man levde i skogen tre månader om året, sommarloven var alltid samma sak, jag tvingades för att inte dö av tristess umgås med min systers kompis bröder och systrar, de bakade trolldeg med mig jag fick mjölka kor.
Jag vart även efter det rädd för kossor och tjurar därför mina spretande ben och viftande armar gjorde att jag satt i klaveren hela tiden*lol fortfarande är det lite så.
Hej på er allihopa nu är det dags att skriva bloggen, ja vad ska man skriva idag något läsvärt eller bara en egen uppdatering.
Tiden går och jag hoppas alltid att saker kan bli bättre är inte personen som gillar att ge upp på en gång, jag kämpar väll på så länge det går.
Ni tänker vad är det nu? Alltid något men rätt avslappnande att skriva av säg ibland när tankarna snurrar upp säg och man inte direkt får något gehör dit.
Jag vet att mitt sätt att prata lätt trissar upp människor, med mig kan man inte vara rädd att umgås runt eller vara ihop med, jag tolkar givetvis som alla andra olika beroende på toner och sätt att visa sitt kropp språk på.
Även jag har mitt sätt att vara på och föra mig vilket andra möjligen kan missförstå, men är det något jag måste ha och är beroende av för alltid känns det som, är gehör för känslor tar ofta upp det i mina dikter alltså är det av vikt, har alltid varit en sällskaps människa oavsett gott sällskap eller inte, och det kommer nog alltid vara så.
Jag har svårt att liksom bara stå vid sidan av någon som delar mitt liv på ett eller annat sätt, den klassiska symptomen för utanförskap säger läkare då det handlar om Aspberger, men jag vill nog vända till att det är olika också vissa behöver aldrig någon vid sin sida så djupt och nära, de avundas jag inte men det är jobbigt att vara beroende av denna konstanta närhets krävande kärleks relationerna.
Alltid såras någon på ett eller annat sätt ofta jag själv eftersom jag går in så djupt i relationer och faller väldigt hårt, men börjar hinna med mig själv mer nu och kan se på sikt om det skulle hålla i längden, förmodligen inte, och min mor frågade mig sist vad vill du? Vad vill du med ditt liv för en gång skull? Hon tycker jag har väntat alles för mycket på andra och räddat andra själar för mycket, möjligt med min personlighet och den ofta nämnda bokstavskombination så blir man lätt sådan.
Jag vet vad jag vill med mitt liv säger jag åter igen, vill ha ett någolunda normalt liv försöker nå dit också, som familj och barn, resor och kärleks relation där partner eller vänner inte är rädda för lite mothugg av mig eller tvärs om, man kan inte alltid springa från allt. Jag har själv sprungit från olika argument och vägrat lyssna men många gånger har det även hänt mig som tar så jävla mycket på mina krafter!
You ask me about children
Face stress wakes up again
What will I do?
I could not gladly do magical
I had two opportunities but it is egoistically
According to what other perhaps thinks
I could not do it only
If you knew mother the half of my life
And if you knew about the half of everyone those relations
How gladly would you then be enough up the hand and is said yes
Miss hand electrical and drugs
Dirt and parties with no plans at all
Took my sense to catch permanent Lely it hurter
Majority has been changed when theirs small come
However, majority has not even then had the strength to become clean
So the question was done I wrong or correct
That speard some other life pain and evil
In my case so sees I it that the opportunity was there
But I took my decision and so each the
The penalty continue whoming then people remind
Fortsättning följer på min del av beroende mötena, ska trappa upp antalet dagar och möten.
Från tre dagar i veckan till alla dagar och börja med tolv stegs programmet, ni tänker okej har du motivation och vilja till det, som med allt annat är det en färsk vara.
Måste ta mitt på direkten annars faller jag lätt ur kanske är fler en jag som är så när det gäller den biten.
På onsdag börjar de om i motivations grupp med samma teman, känns som jag runda den mina fem veckor, jag tycker jätte mycket om mina handledare där men måste gå vidare plus att det är menat så. Den svårare biten är den jag har framför mig att hålla tider och gå varje dag, inte missta med foten. Sned steg kan det bli men då får jag börja om hela alltet igen och det vet jag inte om ja har lust med även om min grupp är bra. Hur som mötet idag var bra och hade en del roligt med säg en av deltagarna har bott där mina föräldrar nästan har sommar stugan mellan Lindesberg och Frövi, men nu bor hon i Stockholm sen ett bra tag tillbaka men hon visste precis vart vi har varit som små barn jag och syrran, världen är liten ibland när man tänker efter haha.
Vidare har jag inte ens kommit mig iväg och handlat en som bestämt, allt faller ur känns det som ibland jag ska göra middag tills idag blir något lätt som pasta med sås till hm, lätt men ändå gott och ätbart ja det får vi väll se men så dålig är jag inte på mat.
Min syster fyller 35 år i morrn har handlat en present i alla fall som jag ska slå in här då jag saknar haha inslags papper hemma hm som vanligt då!