Tankar och dikter

Jag sitter här och det snöar som bara den, äntligen har snön nått Stockholm det bara öser ned känns det som.

Är på väg ut för jag ska till socialen och lämna min hyresavi, sen handla hem lite mat och dylikt, tar en sväng förbi skoaffären i Hallonbergen centrum, jag fick ju en värde check av syster på skor när jag fyllde år.

Vilket jag tänkte gå och kolla nu, om det finns några lämpliga att förgylla min gråa dag med..

Händelserika dagar till och från, ärthjärnor till grannar som har problem med ens klädstil eller läggningar, som ett tu tre måste hoppa fram bakom någon jävla gran eller dylikt, när det passar dom att visa sig.

Igår fick jag en överraskning minst sagt, ringandes som en idiot runt tio på kvällen, jag öppnade inte men det fortsatte när jag inte öppna, brevinkastet flög upp och i det vrålade den här stalkern som jag haft sen somras ungefär, som irriterade sig på mig och min killes stilar, att såna som jag och han även mina andra vänner som har egen klädstil borde dö precis! Det jag anmälde till snuten för två veckor sen då det skedde första gången på väg hem från kiosken, jag hade vart och köpt cigg när jag får en karl i hasorna som inte gillar visst folk.

Han menade på att vi som utmärker oss så där speciellt gillar han inte?? Jag har aldrig sätt karlen förut eller pratat med honom! fråga vad han ville bad han hålla käften gå sin väg den gången! Det har vart lugnt ett tag förutom här om dagen när jag åter igen träffa han i back krönet från kiosken, denna gång var han irriterad för att jag och min släkt trodde att vi var något speciellt, visa sig att han tränat några fåtal gånger i samma klubb som farsan och syrran?? Ett lyse tänds åh han är avundsjuk därför går han på mig, bara en liten detalj det är inte jag som tränar dåligt och har komplex för det sen spy ut det över annat folk!!

Jag menar här är en vuxen karl som inte råkar gilla vissa stilar bra för han, men så finns det en lag som kallas olaga hot om man säger saker som jag ska plocka dig om jag ser dig igen, jag döda dig och alla dina vänner som är som du?? Etc. det kallas hot och hetts mot folkgrupp i värsta fall, för hans del bådar inte det här gått om han fortsätter, jag har anmält en gång och det står jag för, fast han har fru och barn jag har sätt dom flera gånger i samhället, inte min sak jag måste kunna känna mig säker i mitt område och mina vänner utan att de ska behöva gå omvägar etc., för att någon okunnig stenålders människa inte kan acceptera olika stilar!

Hur som helst försvann han när han inte fick gehör genom brevinkastet som så snällt fortfarande hänger kvar på dörren, trodde nästan att det skulle gå av där ett tag, som sagt det finns folk till allt ingen är utan brister och fel inte jag heller!

Jaha då var det måndag idag, alla är sjuka i min familj en efter en.

Den svåra vinter förkylningen har nått hit, jag var först ut och det är alltid lika irriterande.

Jag har inte vart så uppdaterande på B-loggen på ett tag, det är för att jag skriver inget när det inte finns något att tala om.

Fick brev här om dagen från läkaren igen hoppas samtalet där går någorlunda snabbt, bara jag får mina provsvar någon gång är jag nöjd! Sen kan jag komma vidare där ifrån, idag ringde också min handläggare från socialen igen för att på minna mig om mötet med beroende mottagningen klockan 10.15 ska jag vara där på onsdag.

Börjar röra på i rätt riktning enligt mig, den 21 dec som sagt blir det möte med min läkare som tog proverna sist,då jag också vart nedvärderad sist men inte minst!

Rökningen går så där är fortfarande nere på minimalt rökande jämfört med vad jag bruka ligga på typ ett paket om dagen.

Och åter igen har min fars bil blivit överraskad igen?!! När han var på apoteket och hade parkerat sin bil så hade någon drummel kört rätt in i hela sidan, pappa och hans bil alltså.

Det är sanslöst den här stan och bilkörning dessvärre tror jag dom flesta fuskat sig genom sina lektioner i bilkörning eller haft minus på alla svaren i teorin.

Min farfar har också insjuknat rejält snabbt nu, han var på utflykt med kyrkan plötsligt när han svimma vi fick telefonsamtal här, och en präst följde med honom i ambulans in till Södersjukhuset.

Vet inte riktigt vad som är fel, mer en att han tydligt hade svimmat och känt sig väldigt yr.

Farfar är ju inte pur ung längre dock han är 90 år och lever ensam men är aktivt rörlig.

Tills vidare får alla ha det bra där ute vart ni en befinner er.

Det här inslaget består av många delar ibland för det kan ske allt möjligt.

Känslomässigt är det ungefär samma standard, jag står upp som ett solsken och faller ned som en pannkaka, känns som att jordelivet börjar lämna mig i sticket eller vad man ska säga till och från, måste nog säga att det är högst oförstående från min sida sätt men inte ovanligt eller förvånande!

you always see in future.

you never can change.

always  stand with it unexplaible.

never has respond as I desired.

never may relax and only  last.

Each corner has a threat I already know.

Each person has somewhat evil I already seen.

Each time has new sows for me to see.

Despite it, I have to tell from my dream.

Refuse to understand that there are higher powers then you.

close eyes and refuse to see to my direction.

However, I cannot change what I already know.

I can never change some other accomplishment.

Only wait next draw and  try to smile.

When you experience it, that I do each day.

When you see what I see

You do not want to have those  deep dreams more.

you do not know whom that stands you nearest.

Jag var bara vila.

Jag var bara någon.

Jag var bara en man stötta sig mot.

När kraven vart högre så stack man.

Jag är inte förvånad.

Jag förstår mycket väl.

Jag är inte blind och inte döv.

Det vore synd att underskatta mig.

Jag ser mer en vad många tror.

Helst vill många bara att man ska hålla tyst.

Många vill bara ha den lättaste vägen.

Var det inte så du sa till mig.

Många vill inte lyssna på någon annan?

Just det men oftast är man inte en om saken.

Jag vet vad jag har och inget hotar mig längre.

Stod öga mot öga med en jag fasat.

Men fasar inte längre jag känner inte avund.

Har inget som den men har mitt eget.

Och jag såg rätt genom den svagaste ton jag någonsin hört.

Inget förvånar mig förstår precis vad du är för person.

Och jag är inte avundsjuk ett dugg.

Det var därför jag vaknade upp idag och såg vad jag har.

Det var därför jag vaknade upp idag och log till mig själv.

Något säger mig att jag inte är den som bör vara rädd.

Jag mår inte ok alls, tredje dagen på mitt beslut om att sluta röka.

Går upp och ned men röker inte den mängden jag gjort från början tills nu.

Som sagt har vart en här och en där men jag köper inga egna.

Igår natt började det hela helvetet det alla går genom som är beroende av något.

Svettades och drömmer hemska saker som får mig att dra mig för att leva ibland.

Jag vet inte vad jag ska göra känner mig helt mållös till och från.

Och jag vill verkligen inte verka tvingande på men jag har svårt att inte sakna.

Igår när jag satt med min handläggare sa jag som ja känner om allt, utan att visa en tår.

Och allt jag hörde var att vi kan inget göra förens vi fått besluten i handen, för de skickas vidare för min räkning.

Lss eller Ams Rehab jag vet inte vilket det blir men det ena är kommunalt och då blir jag fast på ett ställe, arbetsförmedlingen är bredare och har kanske mer för mig.

Svårt beslut när jag väl har det satans pappret gud jag verkligen önskade att det aldrig vart så här, då hade saker flutit på det känner jag också, även om jag hade haft mina laster att jobba med.

Jag är inte på speciellt bra humör, tycker att en del givit mig fel inriktning men jag tar det, nu är det så här och det känns som jag och min älskling verkligen står på en brant.

Jag försöker att tillfriskna och tänka mer på mig själv, men eftersom jag aldrig vant mig vid det så är även det svårt i början, har ju också svårt för ensamhet men för det går jag inte ut och kramar andra eller klänger på! Ursäkta om man vill prata med likasinnade om saker och inget mer det är därför jag blivit så överbeskyddande men vill kunna ha tillit och lita på den jag älskar vilket jag gör..men jag har mitt som ordnat allt så bra.

Några sega dagar kan man säga.

Försöker avsluta rökandet det går så där.

Lyckades vara utan cigarett från lördag kväll tills idag.

Jag fick en utanför social kontoret förutom det så går det men man är lätt irriterad och extra känslo svängande.

Men annars har jag klarat mig utan ganska bra.

Inte mycket sker har vart på möte idag hos soc.

Där vi hoppas på mitt utlåtande snart, soc. tycker att det är på tiden att de får det nu.

Kan jag säga att ha man lika knäppa läkare som jag stöter på ibland så går det för sakta.

De skyndar sig ta semester och avstå ifrån att svara telefon om det är knivig situation.

Som min psykolog hon kan ju glömma väldigt mycket under dagordningen vad hon ska ha för saker med sig till sina möten etc.

Och även om jag som människa kan vara slarvig så blir jag fruktansvärt nervös när hon börjar bläddra genom papper och ser så förvirrad ut.

Tanken som går genom mitt huvud är väll att bara jag inte får göra om tester eller dylikt igen, när hon ser efter om vi gjort färdigt vissa saker, och andra gånger så är utlåtandet färdig utskrivet men samtidigt som jag ska dit och hämta det har hon glömt skriva ut det???

Som ni förstår utger det här högst nervositet då man väntar sig ett svar som verkar ta lång tid, och dessutom har man andra personer i ryggen som står och stampar! Men jag kan inte stressa på mera nu, jag har hjälp min handläggare och jag ska turas om att ringa och hänga på mina läkare om alla svar nu! Den galna läkaren som sist kollade på mig och snackade lite mediciner borde gå en omskolnings kurs hur man beter sig mot patienter speciellt de som går till en psykiatrisk mottagning för att må bättre! Som min handläggare sa att man kommer ju knappast dit för att känna sig kränkt som du eller må sämre och jag tror inte den här jobbat där så länge?

Kan nog stämma tänker jag för under tiden jag har gått hos mottagningen i sundbyberg har jag aldrig sätt röken av denna förut!

Din värld blir äldre också.

Du lever för att aldrig bli gammal.

Så många med rädsla för åldrandet.

Vem vet hur när du ska föras till det blå.

Jag försöker göra min sak av tiden.

Då och nu står jag kvar mellan dröm och verklighet.

Vad kan man nå om man slits mellan två världar.

Värdigheten försvinner ur dina närmsta blickar.

Bara för att du är annorlunda.

Även då du vet om det här så behandlar du andra lika.

Du förkastar en annorlunda själ medan du själv krigar inombords.

Jag har inte många ord att säga när jag ser dina sånger eller vredens texter.

Känner igen mig men försöker se tiden för vad den är.

Försöker planera för att inte tappa mer.

Men alltid går det inte som tänkt och det är då jag blir ett vrångt barn igen.

Känner du igen dig från att vara i en värld som vuxen och barn.

Känner du igen dig från två personligheter med liten betydelse på jorden.

Som andra människor spottar på och begraver för andra.

Hur snygg och snäll du en är.

Så är allt en del minns bara hur konstig du var.

Ju längre tiden har gått blir det svårare att hinna ifatt.

Jag känner mig som för lite smör på bröd (taget ur Sagan om ringen)

Men det är faktiskt så jag kan känna mig, halva mitt liv har gått åt att infinna mig på olika möten.

Min största dröm var att hitta ett trevligt liv någon stans med någon.

Jag ville inte att mina problem och betyg skulle hindra detta, men det gör det uppenbarligen.

Ingen i min familj orkar knappt ta i det här längre, alla har sitt förutom jag?

Jag står kvar och stampar, efter år av uppkäftighet från socialen och psykvården borde jag ha strypt dom för länge sen, arbetsförmedlingen som dömer ut enskilda personer med dysfunktionella problem.

Får man stänga av människor från samhällets normer som vi så gärna bör leva efter?

Jag har försökt så många år nu att få något vättigt gjort, och nej det är inte bara två år i kö hos psykvården, jag behöver inte sitta i fängelse för att veta vad livet handlar om?

Jag blir bara irriterad att jag som medmänniska inte har rätt att tycka synd om mig själv.

Fast jag har vissa problem att skylla på mig själv, sätta krav på mig kan vara svårt mellan varven då man hela tiden nedgraderas av den normala samhälles klass och trycks ned av personer som endera inte tål andra med problem eller som försöker trolla bort att det existerar!.

Dysfunktionella problem och depressioner gör en människa stämplad för livet kan göra, hur mycket du en presterar får du alltid en stämpel? Många försöker tvätta bort den genom att förneka det eller rent av så går de in i väggen och har svårt att resa sig.

Jag klandrar dom inte fast de olika individerna har sina saker, jag ursäktar aldrig men jag förklarar, sen om folk orkar lyssna eller inte det kan jag inte enbart ta hänsyn till?!!!

Jag har gått till 14 läkare under hela min livstid det började och ser ut att fortsätta, jag har haft jobb och studerat vid varje tillfälle har jag stått ut med mycket på en och samma gång, föll offer för flera personer som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, man drar sig till svagare personer om man är luspank och nedvärderad halva sitt liv. Man tror inte man har något värde till slut och inte tänkte jag på att dessa typer var av den sorten, de var charmiga och välvårdade samt talade för sig, den sorten har jag lärt mig idag att de inte säger mer en de behöver, under samma tak är det kört så som jag upplevt förr.

Att man blev klassad av psykvård och skola som offer utan ett syfte i samhället som var en karls slag trä det var de enda, det får mig att se rött!!! Det finns hundra tal organisationer som försöker ta itu med problemen som finns men dock står du själv i det sista.

Och räkna inte med andras förståelse, pratar du om problemen klassas du som svag och en sladdertacka, säger du ingenting utan råkar visa ärr och besvikelser ja då är du kallkänslig och verkar ha mycket saker att dölja. Vilket ska man vara sladdertackan eller kallkänslig jag väljer nog de första. Jag börjar känna mig mer och mer använd till ingenting och det hela får konsekvenser i hela mitt liv och framtid, faktiskt så orkar jag inte mycket till.

Jag är inte personen som bara ge upp det kan man inte kalla det för då hade jag givit upp länge sen, inte många som orkar bollas runt och bli knäckta 15 år eller mer.

Snart lunch inte ens halva dagen har gått.

Varför ska jag ha en utredning som aldrig slutar, menar det är till för ett beslut och för att bättra mitt liv, men allt de gjort och gör är bara att ta mer tester hela tiden.

Alla vet att jag har lätt Asperger nu och att det alltid mer eller mindre kommer vara en del av mitt liv! Men sen då? Vad ska jag göra? för enligt mina pyskologer är jag för frisk att vara sjukskriven och gå på sjukpenning, enligt andra behöver jag endå vägledning till rätt kurser och jobb?

Idag var en fullständig chock för mig, enlig min psykolog så skulle jag möta ny läkare som ska komma på idéer med medicinering mot ångest och hantera den diagnosen jag fått?

Trodde det var ett skämt när hon började lyssna på lungorna och beodra mig att lämna blodprover igen?

Jag fråga men det var ju medicinering och fortsatt rehabilitering vi skulle diskuter? Jag fick betala 250 kronor med min lilla inkomst jag har för 20 min undersökning? Jag gick till receptionen och klagade efteråt, samtidigt som jag sa till den här Carina Hellström hur mycket jag avskyr att min tid går åt till ingenting, och att det man lovade från början skulle redan vart klart i vår- sommras?

Har hållit på med den här utredning i princip sen jag kom hem igen från Småland där de började tjaffset.

Efter jag fått mitt utlåtande av min psykolog den 7 dec efter det tänker jag fortsättningsvis gå på de som socialen prata om, ska remiteras till Lss och där igenom få igång sysselsättning vart det en är.

Vi har gått på fullständig nit och jag borde verkligen sökt skola för länge sen det här är bara fördriva tiden med mitt liv på lek!

Hahaha vilken grej alltså japp då var det dags att fara till läkaren i morgon igen.

Under dagen har absolut inget hänt förutom att jag hade tänkt fara och handla.

Men det blir inget av idag utan de blir i morgon när jag endå ska till psycho huset.

Är så trött fast jag sov genom hela natten och lade mig någorlunda, dock var det väldigt ryckig sömn.

Jag försökte tvinga ihop ögonen utan att gå upp bara för att jag drömde igen!

Haha inte en lugn stund som passerar egentligen, men vad ska man göra bara försöka sova endå.

Och min vän Cat försöker göra mig till ett monster på Facebook något vättigt ska jag väll göra där inne när jag endå flamsar runt där haha. Inte bara titta och önska folk god jul tycker hon, därför hon är inte mycket för jul haha se så lika vi är min gud nu igen! Så nu väntar jag på en Coca Cola fy mig det dricker jag inte ofta längre utan som mest någon gång i månaden förut var det varje dag när man var yngre tyvärr!

Och på söndag gäller det haha Cat hjälp jag ska ju som alla hört någon gång sluta med att röka.

Min överenskommelse var att när jag fyller 30 år ska jag skippa det här en gång för alla, kostar för mycket och det vet jag syns mest på kontot varje månad i och för sig! Och inte minst för min hälsas skull, se hur det ska gå.

Har bara försökt slutat en gång tidigare och det gick inte så bra men då var vi två som använde tobak i huset så vart svårare.