Tankar och dikter

Beroenden oj vart börjar det? Rökning är jag rätt säker på det var min inkörsport till allt annat.

Måste erkänna att denna drog är äldst av dom alla! Började när jag var 15 år att smygröka för att imponera i skolan, tänkte att jag vart mer accepterad då?

Men det gjorde ingen skillnad sedan var jag redan fast…

Fast jag hade redan fastnat i koffein beroende sedan innan, men rökningen gjorde dessa drifter starkare.

Nikotin blandat med koffein dödstöt för min del! Det är ett under att jag liksom inte fått kol alla redan med dessa mängder jag förtärt under alla år, alla perioder har jag inte kanske kedjerökt men det har vart en del av det också!

Alla pratar om att rökningen är det minsta problemet, men jag tror inte på det längre för rökningen har tagit plats i de sociala sammanhangen också, på ett banan skal bjöd jag in kaffe och alkohol i det här.

Där efter kom andra tyngre droger som jag förtärt men konstigt nog inte i lika mycket utsträckning, där gick det upp en och annan tanke trots allt?

Att dom drogerna var varken bra för min hälsa eller ekonomi, och ett jagande som för mina andra vänner skulle även bli min fritids syssla!

Rökning dödar allt stämmer väldigt bra, det är sant att det är den tyngsta och äldsta drogen, och den sätter spår tyngre eller inte alls hos vissa.

Cigaretter innehåller annat jox en nikotin som man bland annat också får i sig, sambandet mellan nikotin och alkohol exempelvis är väldigt vanligt!

Jag ser sällan någon som inte röker men som dricker eller tvärt om? Eller som det här fast mindre synligt att många förtär kaffe i samband med rökning?

Oja jag är inte helt tappad bakom en vagn när det gäller det området, jag skulle kunna minimera dom flesta av mitt tyngsta beroende idag om jag får bukt med rökningen börjar jag tro på.

Alla har nog inte exakt samma uppfattning eftersom det går att bli beroende av vad som helst i dagens läge om man har en beroende personlighet, men anser också att vissa saker är bättre en andra!

Jag har tre ganska vanliga scenarier i mitt liv, när jag är ute och festar så röker jag mer en vanligt, och nikotinet i sig får en vaknande effekt som koffein, medan alkohol sänker det där intensiva stressiga alla fall är det så för mig!

Så man kan säga att jag går upp och ned under en och samma dag rätt rejält, är det inte nikotin och alkohol är det koffein och nikotin inget av det drar ned mitt beroende direkt!

Den sociala faktorn som vart för mig är just det blanda dessa med människor som gör lika och blir mer knäpp en vanligt, kan säga om jag lyckades sluta röka skulle jag inte förtära kaffe eller alkohol i samma vanor som nu, infact jag har en stark aning om att jag inte skulle dricka alls om jag avslutar rökningen.

Vad blir det då kvar tänker ni? Ja lära sig dricka mindre kaffe i sociala sammanhang utan ta till cigaretter byta ut kaffe mot te som jag inte på samma nivå har förtärt rökning med, alkoholen skulle inte var av samma kraftiga drift heller, vilka vänner har jag då kvar, dom som är riktiga som inte behöver ta till droger för att befinna sig i sociala sammanhang.

Jag vet att rökningen inte kommer gå över idag eller i morgon för det har jag sagt över tre år nu att jag ska trappa ned?

Hm det där med att trappa ned tror jag inte på för min del längre, jag måste göra som jag gjort med de andra drogerna klippa helt, jag har aldrig ens sätt åt dom mer?

Folk kan stå framför och rulla en joint jag bryr mig inte, en del har frågat en idag när de går förbi mig vill du inte ha lite tjack eller en joint? Jag säger konstigt nog nej jag slutade för 8 år sen!

Men så tittar de vid sidan av mitt bord där jag sitter och upptäcker att jag ändå fortfarande har ett beroende kvar som är lika allvarligt som det de andra gör, nämligen festar för mycket och förtär extra mycket nikotin på det!

Det spelar ingen roll hur många vänner jag får.

Ingen är som du på långa vägar.

Det spelar ingen roll hur många som ger mig söta ord.

De kan aldrig spela i samma division som du.

Det spelar ingen roll om jag vinner eller förlorar.

Men det som kommer saknas är du.

Det spelar ingen roll hur många som beundrar mig.

De tar aldrig din plats.

Det spelar ingen roll hur många som tjatar.

Det är mitt ansvar att förändra det jag kan.

Och ditt gensvar om du orkar gå genom allt.

Det spelar ingen roll hur många som trånar efter dig.

Jag ska alltid vara din kära vän hur sällan vi en möts.

Jag finner dig behövande i min närvaro.

Och jag vet att jag fyller en bra funktion hos dig.

Jag är inte som andra och det är därför jag är unik.

Men alla är unika på sitt sätt.

Men personligheter kan alltid spegla varandra i vår tid.

Och det har alltid vart på gott och ont.

Jag tog en promenad i kväll.

Ensam gick jag iväg för en stund.

Ångesten kom och jag vred mig att visa.

I stället för att döva som jag brukar.

Och lät älskling vila.

Tog jag en promenad någon stans i Sverige.

Tar en sista titt kanske på något jag sällan mer ser.

Vem vet just nu är allt kanske.

Och vad som en händer så finns jag ju där sa älskling.

Han kramar mig och pussar mig som innan.

Han har känslor som jag även om han inte visar dom som jag.

Jag har inget annat en att ge tid och tålamod.

Så jag tog den här promenaden i kväll.

Kolsvart vid fem på kvällen men ändå tar jag mig ut.

Och det kändes bra att bara gå ut.

Och tankarna for och jag sa ska göra mitt bästa.

Jag vet att älskling försöker men det går inte fortare.

Det går inte fortare för att jag stressar och inte accepterar tiden.

Jag kommer säkert brista fler gånger i gråt av saknad.

Men jag vet att går det en stund och friska vindar väcker mig.

Så kommer jag snart tillbaks utan att skada mig eller någon nära mig.

Känner ingen annan som du.

Varje gång jag sätt ljuset.

Slår du ut dina vingar och tar.

Dina kalla ögon som inte visar nåd.

Du förstör hela mitt liv.

Och jag vet vem du är.

Varje gång jag lyckades resa mig.

Så stod du precis vid min sida.

Redo att slå kniven i oss båda.

Alla de bra som förstått mig.

Alla som försökt göra mig ett liv.

Ett liv värt att kämpa för slås itu.

Du har funnits med så länge.

Att jag inte vet någonting annat.

Och att jag älskar en ängel stör dig.

Du gör allt för att komma mellan.

Du kan ta mig men inte min ängel.

För min kärlek kvarstår och lever där.

Och jag ska alltid finnas där.

Även när du står vid min sida.

Jag och min galna värld, ja så här är det just nu.

Fast det är väldigt jobbigt, bemöta folk som jag lärt känna bra förutom älskling.

Och att det är en paus ingen tvekan om saken, det är hårt att inte få känna den där närheten på ett tag om ens igen?

Men jag måste gå halvvägs för nå någon stans och det vet jag mycket väl, samtidigt som jag brister i gråt och besvikelse och varför sker det här mig för?

Tankarna snurrar varv efter varv varför kan jag inte bli bra på direkten, men jag vet att det inte sker så det är bara att kämpa på.

Idag var vi förbi Jess arbetskamrat och installerade hennes laptop, henne har jag träffat en gång innan men hon är väldigt snäll, och hon känner nog till om hjärnspöken och ångest inget konstigt eller nytt.

Hon gav mig några kort att läsa kloka ord för mig som står i pausens väg själ med en väldigt betydande person.

Dom orden var behövliga om inte annat för att kunna nå fram måste jag ändå ha stöttning.

Klarar det inte helt själv men vilja finns det känner jag, jag behövde kanske en knuff så att säga kan behövas ibland mer en vad man tror.

Klockan är runt två eller tre på natten, och sitter uppe kan inte sova.

Inget nytt och inget gammalt, periodvis har det vart så hittills.

Jag vet inte egentligen vad man ska skriva, allt är så typiskt kaotiskt i mitt liv och allting måste blir bra för att kunna ha en chans. Men som vi alla vet sker ju inte det på en dag i mitt liv.

Något bra ”råd” som någon föreslagit kanske hjälper det eller inte, men hoppas gör man ju alltid.

Jag och älskling ska ta en paus på ett litet tag för att båda ska hinna ikapp och jag måste hitta hem till mig själv först.

Jag är och kan vara väldigt egen det har nog dom flesta insätt som läst min B-logg, jag är ingen skit med flit eller så, jag kan vara väldigt snäll och omtänksam, bara det att när allt det här är klarare i mitt liv kan jag ta större steg.

Dock är det med älskling jag vill leva ingen bättre har jag nog mött, så jag vill fortfarande hålla kontakten och träffas vid ett bra tillfälle igen.

Jag har vad vi kallar både kontrollbehov och annat en del av min Asperger framför allt min beroende personlighet inget nytt heller, dom flesta lär sig snabbt liksom drar lika omgående känns det som.

Jag vet att mitt sätt att vara inte kanske kommer att förändra i allt, men till det bättre bara jag har något att kämpa för som sagt ett mål, just nu hänger det målet på en skör tråd.

Det här med pauser brukar göra saker värre, men jag känner att det är tvunget för båda att tänka genom en gång för alla, egentligen skulle detta ha inträffat en gång tidigare för vi samtalade om det i somras.

Men då gick jag inte med på det alls dum som jag var, ja jag tänkte själviskt i det läget.

Och nu sitter vi här ändå i det med pauser och att ge tid att förstå kanske få en lite stadigare grund.

Jag vet bara inte känslan av närheten är det svåraste, och alla tänker jaa nu kan vi springa direkt och rädda de två sköra personerna, stopp ett tag vi har en break menas inte att man springer mellan lakanen för det, det här gäller så länge vi har överenskommet.

Jag litar på att vi båda talar om för varandra när det verkligen är över när det gäller en relation.

Jag älskar Jess och det är en mycket bra person som jag trots kaos och tjafs ibland litar på, men min ångest attacker är inte att leka med och det vet dom flesta som känner mig något så där.

Min oro och allt har inte vart för inte tro mig, dock kanske vi skenade på lite väl båda två.

Jag hade oro för att detta skulle ta för mycket plats i våran relation just nu och stöta bort det eventuella som kan bli, jag hatar den här utredningen ärligt talat!

Mycket har cirkulerat runt halva mitt liv, jag vet att jag vart egen men allt började för några år sen.

Jag led i ett dåvarande förhållande där jag faktiskt blev misshandlade vilket ledde till att arbetsförmedlingen tog upp kontakt med en arbetsterapeut, där började kaoset riktigt.

Jag ansågs vara ett offer som alltid och i stället för att hjälpa mig tillbaks vid skolan eller praktik fick jag ingå i utredning.

Vilket har sina konsekvenser naturligtvis, vissa tycker det är bra att jag äntligen får veta?

Om det ens stämmer för vem som kan få stämpel, och ibland blir det till och med fel diagnoser idag.

Men som jag berättat förut är inte det här första gången saker hänger upp sig i mitt liv på grund av utredningar och psykologer de har tagit del av mitt liv så länge jag kan minnas.

Jag hoppas och önskar.

Att ha dig nära igen.

Krama om dig som nu.

Hoppas jag få höra mera.

Jag har saknat dig så.

Jag vet att fel har jag gjort.

Jag vet att brister har jag.

Det jag kan göra något åt.

Det gör jag för oss.

Jag vet vad du vill ha.

Och jag ska visa det.

Bara jag får en chans från dig.

Jag vill göra dig lycklig.

Jag ska kämpa för vad jag kan.

Så som jag ligger tätt intill dig nu.

Så vill jag att det ska vara lite längre.

Men jag kan bara hoppas och önska.

Det är mitt mål att komma dit jag vill.

Men det är din del att svara för dig själv.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Jag tycker man ska skilja på sexuell kön tillhörig het och sexuella lekar inom fyra väggar.

Vad man dras till för kön i livet ser inte jag som något man bör blanda ihop med vad man gillar i sängkammaren.

Bdsm för mig är en sexuell aktivitet som är spänning och äventyr för mig men som kan vara mindre bra för vissa personer trots att dom ägnar säg åt dessa spel.

Ja en fyråring som upplevde påskris när han eller hon var stygg kan nog ta med sig det genom livet.

För den enskilda personen kanske det inte spelar så stor roll, men vissa tar väldigt illa vid säg och trots det här ta dom med sig det i vuxen ålder!

Det finns också dom som säkert finner njutning i att bli agad med påskris när de är vuxna och kan se det ur en lättnad att låta någon annan överta roll som extra mamma eller faders gestalt.

Men tror knappast som fyråring att någon älskade att få smisk med ris eller handflatan dom brukade inte ge det som belöning utan när man gjort något ofog, och dom flesta barn som jag sätt på dokumentärer där de var agade vart väldigt hårt skadade. Idag är det i lag förbjudet att aga något barn men många gör det ändå, som liten har man inte samma uppfattning som när man vuxit klart.

Jag fick nog smisk när jag var liten av min far föräldrar och så inte tyckte jag om det, tror jag vart skamsen och grät snarare!!!! Dra för guds skull inte in att barn har någon uppfattning så små vad dom gillar eller inte exakt, de kan testa gränser och saker som är nytt utan att ha en uppfattning om det är skadligt eller inte, det är vuxnas ansvar att visa vad som är farligt eller inte m.m.

Och vad man känner sig som angående sexuell- emotionell läggning är något jag tror på att utvecklas genom åren, jag tror att det alltid funnits där.

Man kan se tydliga täcken först när man är äldre på vad man drar åt för håll, jag förstod först när jag var 12 år att jag gillade både flickar och pojkar, visste inte ens pronansen på varför jag var som jag var.

Och det finns fakta som också styrker att vissa saker man utsätts för som liten tar man med sig oavsett om man gillar det egentligen eller inte.

Det stämmer jag har inte hållit på med bdsm speciellt länge inom Dark Side det är något jag under min levnads år prövat på lite då och då.

Och visst vet jag att alla inte mår dåligt, men vi med bokstavskombinationer har inte på samma sätt den urskiljningen i lek och allvar oavsett ålder, vi får hela tiden lov att lära oss ungefär som att stänga av en platta innan du går ut!

Jag som Asperger kan göra saker för att min smak är spänning och äventyr.

Äventyr som för andra skulle få håret att ställa sig upp bland annat, som att bli i extas av att slänga in en brinnande toarulle i ett omklädningsrum som liten unge, där stod vi ett gäng med bokstavskombinationer och log.

Inte för att vi ville skada någon men lite spänning gav en kick någon kunde komma på oss, vi kunde bli lite avskräckande också så ingen kunde ta rodret över oss.

Eller varför inte låta sig bli på skoj tvingad att gå in i en butik och stjäla någonting med en kompis som pekade en kniv i ryggen, samtidigt som jag var asrädd gav det lite kick känna bladet smått tryckt mot ryggen, även om han hade stuckit den rätt in och jag kunde ha dött så var det ändå lite smått roligt att de i butiken tittade med så uppspärrade ögonen!

Ta del av en lek på tre för att sin älskade ville ha lite mer krydda, man ville ju pröva och se hur man uppfattades.

Jag gick med på sånt här utan att varken ha uppfattning om jag borde ha gjort det här eller inte, vissa saker var bättre och jag bibehåller att allt man leker och gör i livet inte behöver bli katastrof.

Men jag med Asperger måste funder lite mer innan jag gör saker, det kan gå mycket fel i allt möjligt och jag blandar inte ihop min sexuella läggning med Asperger men där emot yrkar jag på att man inte kan veta exakt vad man tillhör förens äldre ålder.

Och många med Asperger VS Adhd har lätt för att delta i liter mer spännande och äventyrslystna saker, även om vi har en aning om att det här kanske inte är bra, så vill vi gärna pröva ändå.

Och jag har mött många som är med på Dark Side eller Helgon som faktiskt har båda bokstavskombinationerna, det finns många som säger också att de har en beroendepersonlighet utöver det.

Och det beter sig olika men tro inte att alla frivilligt hela tiden ägnar säg åt de här lekarna för att de alltid drömt om de sedan dom var små.

Det är visst hur livet formats från det att man var liten delvis som speglar sitt eget liv.

I dial in order to hear your voice.

My breaths are heavy.

Still, I dare to smile then you reply.

I wipe away my tears fast.

Be pretended that that I never cried before.

For the while, I have the energy to smile.

When the deliberation is broken crawls I together.

I feel a big lump in my stomach.

I try to put myself in sleep.

Still, the breaths are heavy.

I do not know what I wait on longer.

Hysterical burst out in cry again.

Does not know what waits round corner.

Has I done away me pursue gone.

Can I restore it I nonplussed to?

Everything seems only to last memories of pain.

Moreover, I know that you actually are good.

I trust that you love me.

However, nothing is entirely easy.

I ask that someone listen.