Tankar och dikter

Jag kan känna mig stolt idag att jag får genom den önskan jag vill.

Och här med efter det jag valde att få ur mig igår, är du ingen hemlighet längre.

För idag känner jag mig lättad att få skriva av mig ibland och att det finns folk som tror på mig.

Den där människan tog många år av mitt liv inte förens jag såg att hon levde och ge igen lite så kunde jag släppa på känslan som vart.

Jag förstår att hon favoriserade mig kanske inte av hat men för att hon kände igen sig själv i mig. Och hon har aldrig släppt siktet ur mig börjar förstå det nu, samtidigt måste jag nog säga att det inte hjälper att ta ut ilska på andra, speciellt inte så ung som jag var och har fått kämpa med i alla år, jag har känt att någon kollat mig hållit mig i grepp, och hittade brev igår från bara några år efter det att hon försvann, att tankarna skulle förbli där ett tag tills jag kunde skriva med ord vad det tagit av mig, vad som gick snett med skolan och alla sakerna som de andra barnen minns av mig.

Man hamnade med samma som man gick med på dagis och fritids de har bilder av mig med en person som höll mig från att umgås med andra, och så har det alltid vart, en hjärtskärande historia om en som velat haft sin egen barndom och liv genom mig.

Jag är ledsen för att jag valt de vägar jag ibland tagit måste förstå att det vart en del av mig, och att det du gjorde aldrig kan kompenseras hur mycket du en skulle göra för mig idag, jag förstår att du inte hatar mig absolut, men ditt tillvägagång sätt har aldrig funkat. Så i mitt liv har det inte bara vart jag som fått kämpat fram och tillbaks du borde också känna så.

Det är just därför jag valde att inte jaga personen ifråga för jag visste att förr eller senare skulle vi mötas på i alla fall på ett eller annat sätt, och att jag skulle få chansen att visa hur jag vart och det jag kämpar med, hoppas någon stans att du är stolt med vad du åstadkom, men jag tror inte att det här var vad du ville se på senare år! Jag är ledsen om du tänker att alla har ett eget val och jag borde ha fått en bra start genom dig, men det hjälper inte att stänga in någon från att umgås med andra, eller att spela domare och döma en ung person som jag var då, man måste få vara barn det är så, men jag håller med om att det är en del som har lama regler idag!

Hur dagarna ser ut och hur mycket jag skriver beror på humör och händelser.

Jag inser genast att jag kanske borde ha skrivit detta för länge sen, men händelserna har ju dubblats genom åren.

Att ett litet minne kan för nästan halva livet sätta spår så djupt, människan är inte dum den minns ibland, och eftersom vi vet om det här så blir det aldrig lätt för någon part.

Jag kan inte säga att det här kom upp igår det har bitit mig flera år, och jag får ilska ibland för något jag aldrig kunnat prata om, därför då skulle folk säga som nu men det är ju så länge sen, hon är säkert död???? Och även om hon vore död så hade jag endå behövt lufta ur allt som man stött på och som folk sitter och snackar om idag, får man ingen hjälp i tid blir man tokig kan bli! Jag har nog aldrig försökt att nå en person som gjort mig illa genom att efterlysa dom.

Utan snarare har jag till slut hittat dom i mitt vuxna liv och se hur det gått för dom idag, många av dom har jobb och så men är sluten till psykiatrin eller har någon last som jag själv!

Det är då man borde tycka synd om i stället för att vara arg, vilket jag försöker ibland..tänker att i slutänden så får de ändå känna på priset för att såra någon annan.

Jag skriver B-logg allmänt och de som känner sig träffade får gärna skriva till mig, jag har ingen skam angående den här biten jag t.ex. tog upp idag, därför det är sanningen av det hela..helst skulle det vara bra om personen själv skulle ha klivit fram ur garderoben, men det lär hon nog inte göra eftersom anseendet av henne är lite av lära och hjälp personen i dag.

Därför vet jag att hon inte är död med andra ord, jag har inte suttit i år och sökt henne eller så men ibland har jag kollat upp om personen finns, men med okänd adress och hemligt nummer ett antal gånger är det svårt.

Nog om det skruvade ihop min säng igår den nya som jag fått av syrran, riktigt skön att ligga på.

Bättre säng kunde jag nog aldrig ha hittat själv även om den inte är sprillans ny från i år, men den går och den är stor nog så att jag kan bre ut mig hur mycket jag vill!

Nu eller aldrig, det är idag jag måste sluta låtsas som inget har hänt någonsin.

Min känsliga punkt som följt mig genom livet och som grunnar sig i allt jag någonsin gjort tror jag.

Varför jag har höjd skräck, varför jag inte gillar insekter och varför jag hatade tjejer i många år.

Jag är 29 år idag tiden har gått fort från det att man lärde sig den hårda vägen som liten.

Kanske borde jag reagera mer på dagens samhälle men jag är liksom avtrubbad till och från.

Jag tror eller jag vet med sannolik själ att den människan som en gång skulle föreställa vara ledare och inspiration lever någon stans i Sverige men som gjorde mig till nervöst och känsligt barn!

Jillis minns ni henne alla som haft henne och jag tänker inte hålla käften för det här är ingen rättegång, och jag vet inte vart människan befinner sig idag så jag tänker inte jaga rätt på den personen åt samhället, kanske låter själviskt men jag har tappat helt lusten för vissa saker, jag har tänkt på för många andra i alla mina år och minst om mig själv!

Men Jill var och är oerhört farlig till och från en människa som är runt 13 år äldre en jag och såg alltid förbaskat bra ut, när hon gick som barnskötare så var det andra tider och andra ord som gällde, hon var insatt på mitt dagis och fritids som vikarie där kommer det igen….

De här satans vikarierna som man stöter på lite då och nu den där speciella sorten som någon unge alltid haft dåliga erfarenheter av! Nå väl den människan var min första upplevelse att bli lämnad till om dagarna, hon var ung ostabil i humöret och väldigt på mig och min kompis, resten av barnen kunde springa som de ville men inte vi!

Jag och min kompis var ett med varandra vi kan kalla han Alex och jag var alltid ett yrväder men söt tjej med härlig personlighet, enligt henne var jag bortskämd och skulle göra precis som hon ville, en människa som var lång nog att vara karl och med en röst som fick mig att inte vilja gå till dagis! Hon kunde tappat besinningen helt slänga saker omkring och för att inte tala om tonen på rösten, hon svor ibland och talade om att ungjävlar måste lära sig när de gör fel??!! Och försökte kritisera min mor för att jag sög på napp det var ju inte bra absolut högst motbjudande att jag som 4 åring fortfarande sög på napp! Och att jag var rädd för att besöka badrummen själv vid samma ålder hon fick mig att känna mig så dum! Och hon tvingade mig till saker som jag idag är livrädd för t.ex. åka på utflykter som bestod av höga höjder där hon med raseri tvinga mig njuta av den vackra utsikten! Hon gav bland annat mig och min kompis smisk när vi lekte som småbarn kan göra mamma/ pappa barn, kom hon där och såg förbannad ut sa att pojkar skulle jag absolut inte umgås med dem kunde våldta stod hon och sa, jag rymde minst fem gånger på dom två åren som hon jobbade hos oss, jag talade om för mina föräldrar att min rädsla berodde på henne och de pratade med vår chef därför fick hon gå! Men om hon någonsin slutat omge sig barn och ungdomar det har jag svårt att tro, då hon klarade sig redan där två år med undanflykter, hon kunde tala för sig och var väldigt säker på sin sak, få såg även de här händelserna för hon var smart som sagt, det gav henne mer rätt i de andra lärarnas ögon, och så går det till en idag en som Jill som jag var hos kan förstöra många barn som ska växa upp till vuxna, det ena ledde ju som sagt till det andra, och mobbingen som jag vart utsatt för var enbart tjejer de första åren, det kanske man inte kan tro om man inte själv upplevt det.

Så våga döma mig för att jag skriver det här, och tycker att det är fel och behandla barn så! Våga säga till mig att hålla käften om saken det är så länge sen och hon lever ju inte nära mig! Nej det gör hon inte men någon stans bryr jag mig och tycker att hon inte ska vara bland barn, den människan behöver professionell hjälp allra högsta grad!

I am turned off at moment.

What to say? What to do or even tell.

People have seen me I am turned off.

I love you and nothing can change that.

Just tears and frustration cross my mind.

It is the worst time of the year and my life.

Absolutely horrible and hurting.

I cannot describe in word.

I am mad and sad.

I am glad for something and sad for other things.

I am involved in crazy stuff and there is no turn off.

I cannot close my eyes forever and I do not.

Just right now, my whole body and mind is shut down.

Jag sitter här vid datorn och funderar, dricker mitt morgon te i ställe för kaffe.

Samtidigt snackar jag med lite folk och blir plötsligt jätte irriterad, när man kommer in på samhället och vård hit och dit, då brister det för mig.

Det är inte så lätt som det låter att bara köra på dom, de är landsting och instanser som man inte bara kan slå sig fram genom, en del tror att det funkar att göra så.

Har själv fått höra hur en del slagit sönder saker för att komma åt läkare etc.

Eller prövat taktiken att vara högröstade och skälla, grejen är att det är den diplomatiska samtals iden de där instanserna funkar genom.

Kan man tala diplomatisk t och vet regler efter böcker så går det inte att köra över, men det är inte alltid som man tänker när man mår skit att ta med sig regel lexikon till instanserna.

Utan svaret blir ilska om man väntat på något för länge, som de rent av bara ignorerat.

En del jag pratar med säger att dom får vård redan nu, mediciner skrivs ut och diagnoser samt behandling påbörjas innan de ens fått något svar?

Jag tänker hur kan då jag ha fått utredas i minst två år eller mer, om man räknar med alla de 13 läkare som försökt enats om vad problematiken vart genom alla år, så förstår inte jag på vilket sätt andra kan få sina utredningar genomförda på 3 månader vilket en del får.

Är det säkra tester och svar då eller har de bara sprungit genom i stället och gjort allt för att bli av med patienterna tänker jag?

Eller är det jag som är labb råtta för psyk i så många år som det faktiskt tagit att få svar.

Man känner sig orättvist behandlad, en del tycker att jag klarar mig utan medicin själv anser jag inte det.

Min panik ångest är rätt grov och även om jag får terapi för det, har jag föreslagit medicin på ordination sen ett bra tag tillbaks, man har mumlat lite om det! Sist grät jag efter en ångest attack hos min flummiga läkare, och sa snälla jag vill gärna ha medicin för min panik ångest sen visade jag henne mina armar och liksom menade på det att jag inte leker! Dessutom sa jag så förstörs allting annat också i och med att ingen behandling börjar eller medicinering det som utlovades tidigare, så alla ni som har turen att få så snabb behandling var glad för det! Jag ska säga ärligt ja jag avundas det så mycket, folk kan säga till mig att det hade jag också fått om jag vart starkare och mer på, ja om jag hade uppfört mig som en del andra sparkar sönder rutor och leva om då hade jag inte fått det endå utan suttit på sluten vård i stället.

Och det är inte vad jag vill utan min ide är att få ett svar och få hjälp ut i det sociala även om medicin måste infinnas i mitt liv ett tag.

Jag har åter igen fått ringa och jagat mitt folk, som ska vara till min hjälp.

Sista sekunden får jag tag i receptionisten på psyk som informerar mig om att Christina inte har hand om mig längre! Men hon sitter med min utredning och är tvungen att uppdatera min handläggare på socialen om vidare fortsättning här och nu! Jag skällde på receptionisten fast det inte var henne jag ville nå, som vanligt har jag inte fått kontakt med min nya psykolog på kronan, Carina Hellström som för övrigt har satt upp en ny tid med mig den 2 december klockan nio?

Som tur är så fick jag tag i någon som liksom uppdaterade mig om detta, och jag sa åter igen ni måste höra av er till min handläggare på soc. därför de börjar bli väldigt irriterade och nu är det inte bara jag! Vidare min dag har bestått av telefonsamtal och att vila ut, jag sov till klockan nio i alla fall och det behövdes, vaknade i och för sig vid sex på morgonen av en hemsk dröm..mummel på med munkavel, men jag satt där och drack mitt morgon kaffe vid sex vilade lite och sedan har jag vart uppe sedan nio.

Jag är mycket trött men som jag vet får jag inte ge upp, ett nej ska inte få äventyra mina framtidsplaner, och listar ned eftersom vad som ska göras här näst, så här är det om socialen släpper mig nack delen är att jag måste göra allting själv, då menar jag för inkomst och att överleva, fördelen är att jag inte är beroende av dom längre i sådant fall, det andra är arbetsförmedlingen eller Rehab som ska hjälpa mig att hitta sysselsättning vart jag vill! Och de är nästa på listan att jaga rätt på för de ville ha den här utredningen från början sedan dess har jag vart avskriven från arbetsförmedlingen, det var inte så bra med tanke på att man lätt blir utanför samhällets norm.

Jag är så fucking arg idag, hela veckan har vart störd.

Min handläggare på soc. skickade hem ett papper till mig där det stod, följande du måste skicka in kontoutdragen sen den 14/10 och höra av dig till mig om mötena hos din läkare, samt att någon av dessa Christina eller Maria hör av sig för information?!!!

Annars får du inte beviljat pengar för december månad, och vad ska jag göra åt det tänker jag!

Jag skulle ha sökt skola jag bara känner det, de här är ett sätt för socialen att sparka mig, vad sa jag förut?

Det här är sjukt de har envägskommunikation och alla går dom genom mig enbart, de pratar inte med varandra förutom när de har ett möte för alla inklusive mig, som är inplanerad på en höft.

Jag blir straffad för att jag är patient hos psyk av socialen som hotar med att inte försörja mig månaden ut.

Och min läkare som jag till och från lyssnat på, med sina konstiga idéer och liknande hör inte av sig när hon ska, hon glömmer papper och information.

Jag har pratat med henne några gånger så jag börjar kunna den människan, hon är väldigt slarvig själv för att göra gått intryck hos sina patienter, hon är frånvarande och ofta hemma med sjuka ungar!

Man undrar om de kan byta ut till personal som fungerar och som sköter sina bitar, eller ska jag styra ihop möten med allihopa kanske? Som när min läkare frågade mig om det gick bra att sätta diagnosen Asperger??? Går det bra…ursäkta sa jag men det är du som gjort testerna på mig du ska kunna ditt jobb! Men om resultaten vart det så antager jag att det är domen då?

Jag vet en sak idag att det går väldigt trögt allmänt och det påverkar mig högst negativt, jag ligger i har ringt runt till alla och försökt få dom att vakna! Jag ångrar mig att jag inte sökt skola i tid den här gången heller, det här kommer inte att gå bra!

Jag känner mig som skit ibland, det är dags att börja tala tror jag.

Alla raderar sina B-loggar efter ett tag, de kommer plötsligt på att det dom skriver hänger ut.

Klart det hänger ut om man har den allmän? Men jag har vart medveten om det sedan jag började skriva, och jag skäms inte för det jag skriver.

Konsekvenserna blir väll att en del som läser tror att de känner en för det?

Det är ju inte riktigt så för det dom läser av en person kan ses som något annat på nära håll ibland.

Idag är det möte igen vid klockan tre och jag ska gå på det, en bra start fast dagarna ser fortfarande lika ut.

Känns inte som framsteg kommer fortare ibland, man försöker men något steg bakåt blir det endå.

Dock är jag inte rädd fast det borde jag med allt som hänger på en tunn tråd.

Finns bara jag själv som kan ändra det jag inte vill vara just det pundare över lag eller idiot.

Jag har väll som alla andra hamnat i en ond cirkel och den ena tar ut sitt över ett glas öl eller vin medan den andra lyssnar och spelar psykolog, problemen bara väller över en och man hinner knappt med sina egna så ser mitt liv ut på nära håll..så håll käften att det bara är att stänga av.

Och de som inte orkar vänta ut min förändring kan gå ärligt talat, jag är stark bitvis men min svaga punkt är just mina dåliga vanor tro inte att jag springer från det! Det jag springer från där emot är folk jag inte kan lita på vilket kommer som ett brev på posten i min värld som är tillgängligt många fler en jag!

Igår träffade jag en astrevlig kvinna/vän till mig som jag inte sätt på över året, hon bodde norr ut ett tag och delade lya med någon snubbe, som inte var snäll hon och jag har känt varandra sedan år 2007, hon har alltid vart lojal mot mig trotts sitt missbruk, och hon har aldrig ljugit för mig hon hatar lögnare och där med så sprider hon inte ut saker själv om folk.

Hon är dumsnäll som jag och försöker rädda alla andra man blir lite sådan i våran värld.

Men det går inte det vet alla som är sådana här, jag är inte döv och inte blind! Nå väl vi satt igår kväll till klockan tolv på natten och bara snackade, hur vi mår och hur allt vart och hon har add medan jag fått diagnosen asperger.

Jag pallar prata med henne och det är få jag litar på som vänner det ska folk veta, jag litar på få i mina relationer över lag, det finns några och dom älskar jag trotts att mina problem är till för att lösas, de är inte att leka med dom heller så sätt för alla har sitt, men jag är inte rädd för dom utan vågar bemöta dem på samma nivå, om de bara själva vill och försöker bemöta mig halvvägs.

Idag börjar mitt första möte på tillfriskning, se hur det går.

Börjar klockan sex här i stan där jag bor, lite spänt men tanken var att börja gå så länge jag är här i alla fall.

Till alla dom som tror jag givit upp, inte alls snarare tvärt om.

En grådaskig dag utan snö här i söder, och jag saknar älskling som vanligt inget nytt.

Ska dra till socialen och lämna papper angående tand kirurgin innan jul, tänkte få det gjort innan nytt år börjar.

Hoppas socialen godkänner summan också för de kan vara tjuriga ibland det vet alla sedan innan.

Men ont länge till tänker jag inte ha det är bara smärtsamt och det vore bra om jag har något att tugga med fram över.

Det är lite om dagen som den blir, hittills har jag inte tagit mig någon stans utan suttit någon timme framför datorn i vanlig ordning, lyssnat på lite musik och piggnat till.

Tog en städning idag igen i mitt lilla näste där jag bor, det ser inte ut som jag bott där med tio katter längre haha..

Ett ryck och sedan var det gjort tog inte lång tid behöver inte ta lång tid om man påbörjar lite lätt ja det där kom jag på alldeles själv! Det blir inte ett långt inlägg idag för det finns inte så mycket att uppdatera en, har bara två dagar sen jag for hem från älskling.

Allt jag har i tanke just nu är att få min medicin någon gång!

Varför jag åker tillbaks hem är för att bli av med den här genomgången av mitt huvud.

Vi vet alla redan vad som är fel, nu är det bara min framtid det hänger på.

Ursäkta men ja just nu vill jag bara åt min medicin för ångesten, kalla det vad ni vill men jag behöver den för att nå normal läget som alla andra.

Intaget är inte andras sak att fundera utan mitt ansvar att ta efter ordination.

Hur mår jag för övrigt som skit även fast det inte är slut mellan mig och älskling.

Jag ville antagligen att allt skulle bli färdigt så jag bara kunde flytta hit och börja plugga, men när min psykolog började prata om terapi men vid sidan om att gå i skolan, tyckte alla andra att det verkar jobbigt enbart.

Syftet var ju att jag skulle flytta och plugga här få en ny start och vara tillsammans med älskling, men lever jag lika som nu här skulle det inte finnas varken ekonomi eller stabilitet det förstår jag också.

Jag tänkte inte så långt från början antaga jag utan ville hit så snabbt som möjligt, planen var bra men utan stabilt läge blir det svårt, just nu är det väll kanske inte så stabilt.

Jag bara ber att det går åt rätt håll någon gång, och att jag får mer vetskap så jag kan ta kontroll över allt det jobbiga en dag!

Jag har fått en jätte fin present av älskling som jag för alltid ska bära oavsett, ingen kan ta någon annans plats på samma sätt, och hoppet finns kvar att vi kan fortsätta, så länge jag har det så finns det inte rum för någon annan på samma sätt!

Jag vet att min älskling inte gör det här för sin egen skull utan för att jag ska komma ikapp lite mer med mig själv, jag var bara inte förberedd på det här därför det vart sån stor grej.

Jag hade på känn men inget var uttalat förens senare om det här med uppehåll och att fokusera så man kan få en bättre framtid.

Smycket som är min present är så fint och gulligt ett eget gjort av älghorn och inristat med ett hjärta så fint!

Jag tror ja aldrig fått något liknande av någon annan och det känns verkligen att min älskling bryr sig fast jag bara sätt allt negativt ibland, önskar att jag kunde vara lite mera positivt tänkande.