Att åldras.
Mormor har insjuknat ordentligt, nu måste hon flytta till ett boende för äldre.
Läkarna och anhöriga har kommit överens och anser att hon längre inte är i stånd att bo själv utan ständig tillsyn. Min mormor är 90 år senaste åren har hon inte hängt med så mycket vid jul osv, hon glömmer allt mer och blandar ihop.
Hon orkar knappt gå utanför dörren längre, och nu har det vart många vändor för min mor och morbror från och till henne, de har ju jobb och sköta också så det blir jobbigt ibland.
Men visst hon har ångest för att hon inte längre kan vara hemma, har man vart van vid att leva själv och varit stark och någelunda kry kanske man inte vill inse! Jag vet ja skulle åka och hälsat på när hon låg inne sist men hon skriker och minns knappt känns det som vem som är vem, jag har väldigt svårt för sånt alla fall när det handlar om nära släkt och kära, hoppas man slipper bli så gammal själv och bli så förvirrad. Jag ska gå upp till henne när hon väl kommit till sin nya bostad vid Ekbackens sjukhem vilket händer snart, vi trodde inte hon skulle kunna komma dit så snabbt det är kö som till allt annat.
Förutom det så är det lugnt haft ett litet depp igen men inget stort, grät av mig det mesta igår är lite en hel del omkring som gör sin inverkan, nya saker inträffar hela tiden och är man inte van så tar det tid. Samtidigt så lever jag ju för att förändra det jag kan som också har med min önskan att göra!